En morgon i diagnoslandet

Sam är frisk och kan gå till skolan vilket lillebror Tobbe inte kan som fortfarande har feber. Redan när jag väcker Sam den vanliga tiden på skoldagarna så märker jag hur den inre rösten säger till mig " Välkommen till en morgon i diagnoslandet..nu krävs det allt arbete av dig för att få denna morgon att funka.." Sam hade ett enormt arbete framför sig att förmå sig att komma iväg till skolan..och även ifrån mig som fick vara pedagog pedagog pedagog i varje andetag i över en timmes tid.. Andra som inte lever med detta fattar inte hur det är mellan varven..Vilket kaos det är innan klockan ens slagt sju på morgonen..

" Skolan suger..vad har jag där att göra..det är så tråkigt där..jag kan likagärna vara hemma..vad är det för jävla mening med att bara sitta där en hel jävla dag" mumlas det underifrån täcket.. " Jag tänker inte gå upp idag..jag tänker inte göra någonting.." Inser att det inte går att pressa han en tum utifall jag skall rodda detta med att få iväg han..Han får inte smälla av för då är det tokkört.. Redan nu har hjärnan gått i baklås för han och jag måste hitta koden som gör att han öppnar upp sig och börjar tänka i nya banor..bättre banor..Herregud som jag får lirka.. Och Tobbe får inte ens visa sig denna morgon för han.. " Gå ditt jävla miffo, vad stirrar du på" Väser han underifrån täcket då Tobbe kommer med en av råttungarna, OZZY, som vi skall behålla.. "stick, dra".. Tobbe undrar stilla om han ens får andas för Sam och går moloken ut från Sams rum..han ville ju hjälpa Sam att bli på bättre humör.. Jag ber Tobbe att bara backa denna morgon, inte göra något som kan få Sam ut spår..ber han hålla sig i bakgrunden (fyfan vad det känns ska ni veta..) inte varken synas eller höras.. Tobbe vet vad som gäller och stackarn gör som jag säger..och hjälper därmed Sam att få morgonen att funka trots allt..

Det blir att han petar i sig minimalt med frukost invid datorn en halvtimme innan vi skall åka.. Letar i panik efter favoritbyxorna som han promt skall ha denna morgon..allt annat är oskönt att ha på sig..Lyckas skjutsa iväg han till skolan i sista minuten, men vete tusan om han gick in.. Hans toppenlärare som får dagarna att gå bra är sjukskriven och en vikarie är på plats som inte kan Sam alls.. Är hemma med Tobbe idag, men kan mycket väl få hem Sam åxå.. Skitmorgnar som dessa är inga bra odds för att få dagen att funka.. Ringde skolan och bad dem ligga lågt idag med alla krav på han om de vill behålla han i skolan..

Lillebror Tobbe har kokat kaffe åt mamma Zoffe..kommer och kryper upp i min famn.. Åh, han som vill bara ha harmoni här hemma..När han sitter i mitt knä och jag dricker hans goda kaffe säger han " Mamma, fast Sam är så himla jobbig och det är jobbigt att vara hans lillebror så älskar jag han jättemycket..man kan inte få bättre bror.." Stryker hans blonda lockar och svarar " Jobbigheter har ingenting med kärleken att göra".. Tänk Tobbe blir snart nio år och har så djupa tankar allaredan..

Detta är bara en glimt av alla dagar som vi kan ha här hemma i diagnoslandet..

KRAMIS MAMMA ZOFFE