Senast Skrivet
- Publikfavoriten berättar om de spruckna byxorna
- 2012-02-10 23:07
- Svenska Spel chocksänker oddsen på David Lindgren - lägst odds av alla
- 2012-02-10 22:56
- Bagdad-Curre
- 2012-02-10 22:55
- Går emot ett tröttkört Middlesbrough
- 2012-02-10 22:50
- Superskrällen: David Lindgren utklassade i publikundersökningen
- 2012-02-10 22:34
- Andreas Lundstedt och Ulrik Munther skrev autografer
- 2012-02-10 22:29
- Saltiga och peppriga programledare
- 2012-02-10 22:26
- Beviset: Antons namn är för långt
- 2012-02-10 22:24
- Inte bästa platsen i arenan
- 2012-02-10 22:21
- Man vet att man är avlönar många när...
- 2012-02-10 22:17
- Bilden som oroar
- 2012-02-10 22:07
- David Lindgren får sjunga om
- 2012-02-10 21:30
- Lundstedt får sjunga igen
- 2012-02-10 21:24
- Varför tävlade du aldrig på det här sättet, Jessica Folcker?
- 2012-02-10 21:23
- Mellanakt med Håkan Lidbo - men var är Jessica Folcker?
- 2012-02-10 21:21
Mamma Zoffe
Jag är mamma till 12 åriga Sam som har ADHD/ Asperger, lillebror Tobbe 10 år, som vi misstänker har adhd.
Här skriver jag om hur vardagen är med diagnoserna och påvisar hur livet blir för oss alla i Ohana med dem..
Välkomna hit!
Senast skrivet
Kategorier
- boken
- djungeln av rättigheter för diagnosbarn
- för att han skall må bättre
- förhållandet
- jobbigheter
- kamp att det skall bli bättre via politiken
- kyäni
- npf upproret
- när allt känns så bra
- ohana
- ork som tryter
- reflektioner
- sams tankegångar
- skola
- sommarpratare
- syskon till diagnosbarn
- tankar kring att vara förälder till ett diagnosbarn
- tankvärt
- tv inslag
Populära nyckelord
skola bup skolan utbrott rellation barn förhållande adhd mammas kläder julskylning explosiva ritalin slåss os skolk mamma hjärtsjuk kongress arg ånger obekväma ross spel eyeArkiv
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
februari 2010
januari 2010
december 2009
november 2009
oktober 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009
februari 2009
januari 2009
december 2008
november 2008
oktober 2008
september 2008
augusti 2008
juli 2008
juni 2008
maj 2008
april 2008
mars 2008
februari 2008
januari 2008
december 2007
november 2007
Vardagen och jag går inte ihop
Ibland blir det bara för mycket...formkurvan pekar nedåt..spiralen likaså..enkel till bahamas? kanske inte enkel men känner för att fly fältet för ett tag..
Vardagen blir för mycket..samma rutiner..dag ut och dag in..svårt att komma ifrån och få lite härlig input..nya tankar, nya intryck.. Hjulspåren jag vandrar i är allt för slitna och djupa..jag vill inte känna så, men gör det ändå :-( .. känns som om jag passar upp på andras behov hela tiden..fixar och donar och försöker vara alla till lags..varför tillåter jag det vara så eller snarare hur sjutton skall jag annars lösa det?
My love och jag då? De kommande tio veckorna har vi inte en enda ledig helg ihop, fem hela dagarlediga tillsammans blev det..Det är EN DAG ihop varannan VECKA..! vi går mycket om varandra för att det inte funkar för killarna att lämnas själv hemma..blir på bekostnad av förhållandet..då vi väl ses blir det mest praktiska saker och diskutioner kring landet Holland..tiden för förhållandet är så minimalt nu..efter tio är nattningsproceduren avslutad och då är jag för trött för att sätta mig i teve soffan med den jag delar mitt liv med de få kvällar vi är hemma båda två..dessutom så ringer ju min klocka 05.03..allt känns som en nödlandning och undrar hur hårt vi slår oss denna gången..
Vet att jag är frikostig med vårat privatliv nu igen, men ändå så känner jag för att tala om hur livet är med mr adhd och asperger i familjen..jag vet att det är många andra föräldrar som har det likadant men inte vågar sätta ord på det inför er andra..
Jag undrar hur livet varit om inte diagnoserna tagit det ytrymme som de faktiskt gör (men Sam är fortfarande pigg och glad som jag beskrivit tidigare..tack o lov..) vad hade jag då gnällt om?? Nåja..Ingen ide att sia om, det är som det är och detta är mitt liv..men idag så säger jag som Sam brukar säga "fan vad det här suger"
K R A M I S M A M M A Z O F F E
8 kommentarer
Mamma Zoffe
Mamma Zoffe
Mamma Zoffe
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Lena
5 september 2010, kl 22:17
Håller fullständigt med dig!
Det är inte lätt med "bokstavsbarn" i familjen. När läggdags är klar är man i regel helt slut. Och det där med umgänge, rena skämtet...vem ställer upp och är barnvakt? och om man mot all förmodan skulle hitta nån så ska det ju helst fungera med barnet i fråga, inte alltid så lätt att få personkemin att funka där inte!!! Ibland skulle man självklart vilja ha egen tid...men var skulle man få den? Ensamstående med släkten 15 mil bort och en 7 årig kille med Asperger, ADHD och trotsyndrom...Visst älskar jag honom över allt annat på jorden, och jag skulle inte för mitt liv vilja ha något annat barn, men semester...JA TACK!
Skickar lite omtanke, ork och positiva tankar :-)
Du är ju den bästa mamma dina barn kan ha, glöm inte det
Det är inte lätt med "bokstavsbarn" i familjen. När läggdags är klar är man i regel helt slut. Och det där med umgänge, rena skämtet...vem ställer upp och är barnvakt? och om man mot all förmodan skulle hitta nån så ska det ju helst fungera med barnet i fråga, inte alltid så lätt att få personkemin att funka där inte!!! Ibland skulle man självklart vilja ha egen tid...men var skulle man få den? Ensamstående med släkten 15 mil bort och en 7 årig kille med Asperger, ADHD och trotsyndrom...Visst älskar jag honom över allt annat på jorden, och jag skulle inte för mitt liv vilja ha något annat barn, men semester...JA TACK!
Skickar lite omtanke, ork och positiva tankar :-)
Du är ju den bästa mamma dina barn kan ha, glöm inte det
Mamma Zoffe
6 september 2010, kl 09:51
Håller så med dig om att det finns inget högre som man älskar än sina barn!! Jag lär poängtera det..
Tackar för omtanken :-) Hoppas det kan ordna sig för er åxå!!
KRAMISAR
Tackar för omtanken :-) Hoppas det kan ordna sig för er åxå!!
KRAMISAR
5 september 2010, kl 22:32
Kära Zoffe!
Jag lider med dig över att du ska behöva ha en down-period just nu. Livet går upp och ner - en berg-och-dal-bana.
Jag säger det igen, har nog nämnt det tidigare, att jag tycker ni skulle ha nån typ av avlastning. Det gör så mycket för förhållandet, att man får tid emellanåt att vårda det.
Själv har jag haft ett positivt tänk ett par dar nu, därför blev mitt inlägg på min blogg tvärtemot ditt inlägg. Men vid tillfälle när du är positiv så kanske jag har en down-period i stället. Sånt är ju livet för oss. Hoppas du kommer upp ur din svacka snart.
Skickar en massa styrkekramar till dig! //Bellan
Jag lider med dig över att du ska behöva ha en down-period just nu. Livet går upp och ner - en berg-och-dal-bana.
Jag säger det igen, har nog nämnt det tidigare, att jag tycker ni skulle ha nån typ av avlastning. Det gör så mycket för förhållandet, att man får tid emellanåt att vårda det.
Själv har jag haft ett positivt tänk ett par dar nu, därför blev mitt inlägg på min blogg tvärtemot ditt inlägg. Men vid tillfälle när du är positiv så kanske jag har en down-period i stället. Sånt är ju livet för oss. Hoppas du kommer upp ur din svacka snart.
Skickar en massa styrkekramar till dig! //Bellan
Mamma Zoffe
6 september 2010, kl 09:53
Läste din possitiva blogg!! Härligt för er del och så fint du hade reflekterat över livet :-) Jag har ansökt om större vårdbidrag vilket förhoppningsvis resulterar i att jag kan vara mer ledig och då får vi den vi tid som jag efterlyser..det går ju att vara ledig en vardag ihop :-) och killarna är i skolan..
Sam är 12 år och för stor att skolas in någon annan stans..överlag så går det bra att ha han hemma, kruxet är för oss att vi jobbar om varandra så mycket..jag träffar mina jobbarkompisar mer än min man just nu..
Tackar så för din tanke på mig!! KRAMISAR
Sam är 12 år och för stor att skolas in någon annan stans..överlag så går det bra att ha han hemma, kruxet är för oss att vi jobbar om varandra så mycket..jag träffar mina jobbarkompisar mer än min man just nu..
Tackar så för din tanke på mig!! KRAMISAR
6 september 2010, kl 05:03
Har ni ingen avlastning? Såå viktigt att man får tid för varandra om man ska orka hålla ihop.. Kanske t.o.m. personlig assistans är nåt för er?
Var rädd om er!
Kram Nina!
Var rädd om er!
Kram Nina!
Mamma Zoffe
6 september 2010, kl 09:57
Nina, Sam var 10 år då vi fick veta att han hade AS och LSS trädde i kraft och då var han redan då för stor för att helt plötsligt börja lämnas bort..det har funkat ganska bra ändå tills nu då jag och mannen fått utökad arbetstid (arbetstidsförkortningarna drogs in i ekonomikrisen och vi jobbar ca 30 timmar mer i månaden nu..)
Har pratat med lss handläggaren på komunen och hennes råd var i första hand att ansöka om utökat vårdbidrag vilket är gjort nu..då kan jag jobba 75% och jag och my love får mycket mera tid ihop på så vis..så vi börjar i den änden..
Tack snälla även du för omtanken! KRAMISAR
Har pratat med lss handläggaren på komunen och hennes råd var i första hand att ansöka om utökat vårdbidrag vilket är gjort nu..då kan jag jobba 75% och jag och my love får mycket mera tid ihop på så vis..så vi börjar i den änden..
Tack snälla även du för omtanken! KRAMISAR
6 september 2010, kl 13:10
Hej min allra finaste vän! :-)
Usch ja, jag lider med Er! Som jag skrev till Dig igår, så vet ju jag också allt för väl hur hårt det sliter på ett förhållande med det utrymmet som diagnoserna tar... Och i mitt fall så sprack det ju rejält! Men som jag också sade, så är jag övertygad om att Du och mannen har styrkan att klara av allting tillsammans! Men gudarna ska veta att det inte är lätt... Det är det fortfarande inte för mig heller och inte för mig och min Kärlek heller för den delen... Trots att han själv har en diagnos och en fantastisk insikt i sonens värld, så är det absolut inte alltid som allting "bara flyter på". :-)
Och det där med vardagen känner också så väl igen - jag är själv så otroligt trött på den emellanåt, att jag bara skulle vilja gräva ner mig och gömma mig någonstans.. Eller ännu hellre åka iväg på en lång och välbehövlig semester. Det är hemskt när man känner sig så urlakad, att man knappt ens orkar med de basala sakerna i vardagen! Och precis som Du, så är även jag en mästare på att tillgodose alla andras behov först och främst och sen sitter jag själv där som en trasa till slut, ledsen och frustrerad över att j a g inte hinner v a r a... Men men - vi är ju bara människor och vi måste få falla emellanåt vännen! Vi hjälps åt att fånga upp varandra! :-) Och tro mig - jag vet också att vissa människor tycker att jag är för personlig ibland på min blogg, men det är ju faktiskt just MIN blogg och mina känslor och just där och då, i skrivande stund, är det så jag upplever saker och ting och dessutom är bloggen min ventil - oftast när jag "kräkt av mig" där, så släpper de destruktiva tankarna och känslorna och jag får lite förnyad kraft att fortsätta dagen med. :-)
Allt gott till Dig min vän!
Många kramar,
Anna.
Usch ja, jag lider med Er! Som jag skrev till Dig igår, så vet ju jag också allt för väl hur hårt det sliter på ett förhållande med det utrymmet som diagnoserna tar... Och i mitt fall så sprack det ju rejält! Men som jag också sade, så är jag övertygad om att Du och mannen har styrkan att klara av allting tillsammans! Men gudarna ska veta att det inte är lätt... Det är det fortfarande inte för mig heller och inte för mig och min Kärlek heller för den delen... Trots att han själv har en diagnos och en fantastisk insikt i sonens värld, så är det absolut inte alltid som allting "bara flyter på". :-)
Och det där med vardagen känner också så väl igen - jag är själv så otroligt trött på den emellanåt, att jag bara skulle vilja gräva ner mig och gömma mig någonstans.. Eller ännu hellre åka iväg på en lång och välbehövlig semester. Det är hemskt när man känner sig så urlakad, att man knappt ens orkar med de basala sakerna i vardagen! Och precis som Du, så är även jag en mästare på att tillgodose alla andras behov först och främst och sen sitter jag själv där som en trasa till slut, ledsen och frustrerad över att j a g inte hinner v a r a... Men men - vi är ju bara människor och vi måste få falla emellanåt vännen! Vi hjälps åt att fånga upp varandra! :-) Och tro mig - jag vet också att vissa människor tycker att jag är för personlig ibland på min blogg, men det är ju faktiskt just MIN blogg och mina känslor och just där och då, i skrivande stund, är det så jag upplever saker och ting och dessutom är bloggen min ventil - oftast när jag "kräkt av mig" där, så släpper de destruktiva tankarna och känslorna och jag får lite förnyad kraft att fortsätta dagen med. :-)
Allt gott till Dig min vän!
Många kramar,
Anna.
11 september 2010, kl 11:53
Hej, känner så igen vad du skriver. Jag är ju också nere just nu och att ha stöd omkring sig är a och o för att orka i längden. Men du kommer igen, det tror jag, precis som jag också känner att jag kommer att göra det förstås. Vi måste ju vara starka. Och livet är ändå värt så himla mycket. En liten fundering ... jag förstår att du tycker att han är för stor för att börja lämnas bort... När Tjabolina var i tonåren så sökte vi avlösarservice och så småningom fick vi det beviljat och tanken var då att hennes kontaktperson skulle ta den insatsen också så hon kunde komma hem till oss ibland och vi kunde åka och göra nåt ihop; min man och jag. Det hade säkert funkat bra tror jag, men precis i den vevan som det skulle genomföras flyttade hon hemifrån så vi fick aldrig chansen att prova det. Tror som sagt ändå att det hade varit bra... i ett ännu tidigare skede förstås...
Men du stor superkram. Ta hand om dig!
Men du stor superkram. Ta hand om dig!