Ett fullgott liv ändå på andra premisser

Jag och min älskade pappa då jag var 4 år och han 28 år. Jag tänker tillbaka på hur det var när han var i Sams ålder på 50-talet..hur han satt på engelska lektionen och vek pappersflygplan av glosboken och kastade ut genom fönstret. Det han inte var intresserad av lades heller ingen energi på..men det han däremot kunde, fick han hålla lektion i, då han ofta kunde mer än läraren..och detta var innan internets upplysta tidevarv..

Pappa gick ur skolan i åttan, fick lärlingplats och blev målare och tapetserare..det ena gav det andra, fritidsintresset var fotografering vilket sedan blev hans yrke under några år, för att sedermera avancera till att bli svetsare och slutligen egen företagare och uppfinnare.. Min pappa gick ut skolan i åttan..remember..men klarade sig igenom hela livet fram till sin död för sex år sedan och var inte arbetslös en dag..
Det går att lyckas i detta samhälle om det bara sker under rätt former..Såsom det blev för min pappa.. Han gjorde det han var bra på och då var det ofta överkurs på de kunskaper han besatt..Sam är så lik han på många fronter,  (och dessutom har de samma härliga humor :-) )
Tänk om Sam kunde få det som han hade det. En lärlingsplats och visa vad han går för, en smal utbildning på det som leder till ett jobb oavsett avgångsbetyg..Men för att nå dithän för både sam och tusentalet andra behövs det politiska krafttag..

I dag läser jag hur 14 000 ungdommar går ut nian utan godkänt slutbetyg. Vad händer med dem? Hur går tankarna kring dem? Blir det en konsekvensanalys varför det blev så illa galet?? Blir det åtgäldat? Hur förebygger man det?

Herr Skolminister. Jag bjuder gladerligen hem dig och dina medbestämmande därifrån Rosenbad och skall visa hur verkligheten är och är så lyhörd för hur ni tänker kring Sam. Hans liv är i era händer. Så krast är det och jag vill möta dem som har hans öde i sin hand och veta hur ni tänker..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E