Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Mamma Zoffe
Jag är mamma till 12 åriga Sam som har ADHD/ Asperger, lillebror Tobbe 10 år, som vi misstänker har adhd. Här skriver jag om hur vardagen är med diagnoserna och påvisar hur livet blir för oss alla i Ohana med dem.. Välkomna hit!

När jag tänker åt fel håll igen..

Det finns i bakhuvudet hela tiden och jag vet att jag tänker fel men kan inte låta bli..olustkänslan finns där som en tå med nageltrång som bara är besvärlig.. Sam verkar nöjd, men jag är så rädd att han bäddar in sig i sin egna glaskupa.. Jag känner en stor sorg över att han inte heller kommer att vara med på skol-avslutningen.

 Han har följts åt med klasskamraterna sedan han var sex år och har genom åren haft så himmelens kul med sina klasskamrater och tror han betat av hela klasslistan och varit med dem alla (förutom tjejerna då) genom årens lopp. Sam har varit en kul kille att hänga ihop med. Nu har han stängt igen dörren för dem alla, och han gör det för att han själv vill det. Det har blivit för jobbigt att ta hänsyn till andra, han känner hur irriterad han blir på deras synsätt utifall det inte överensstämmer med honom och då är det bättre att låta bli. Han sitter ofta på eftermiddagen/kvällen och pratar via skype med sin jämnåriga kusin och de spelar samma spel ihop. De har skoj, jag hör det, men det är ingen fysisk närvaro..men kanske är han nöjd med det just nu.. Är väl bara jag som blir nostalgisk och tänker tillbaka på alla barnskor man snubblat över här i hallen, alla kompisar som sov över så fort det var fredag kväll och alla skratt som ekat i huset.

Jag vill inte ha sommarlov på ett sätt, för då möter vi en ännu osäkrare tillvaro när det är slut. Nu vet jag iallafall att han känner sig trygg med det lilla som är och att det börjar att fungera. En lektion fyra dagar i veckan. Hur sjutton skall hösten bli med nya klasskamrater som inte kan han ett dugg, som inte accepterar han för den han är..och lägg därtill 8 nya lärare som åxå skall kunna stämma av.. den underbara fröken han har nu är guld värd och verkligen "kan" Sam..tror ingen lärare kan göra det bättre än hon..
Men fy vilket jobbigt inlägg detta blev..sitter och snörvlar och har lite "tycka synd om mig syndrom" nu.. Jag lovade ju er förlite sen att tänka glada tankar och vara possitiv här på bloggen.. Att det skall vara så svårt att förverkliga..

K R A M I S   M A M M A   Z O F F E

11 kommentarer
20 maj 2011, kl 06:02
Inte behöver du ha en positiv yta för nån annans skull! Ut med det oroliga och ledsna när det behöver ut, tycker jag! Och jag förstår din oro.. Gumman, kramar om dig massa!
Nina
Mamma Zoffe
23 maj 2011, kl 10:11
Kära Nina..det enda jag gör på denna blogg oftast är ju att bara skriva elände.. Men det är iof en sann skildring av mitt liv åxå..
KRAM tillbaka :-)
Malin Rylander
min blogg nedlagd av starka skäl
20 maj 2011, kl 06:35
Jag har försökt få Emil att träffa en vän sedan han kom hem igen. Omöjligt. De har kul när de spelar tex x box men nu blir han irreterad. "Kan jag inte bara få vara ifred? " "Jag tycker bara det är jobbigt med kompisar". Antar att det var jag som ville för mycket igen. Igår köpte jag ett fiskespö till honom och han stack själv de 4 km det är till sjön och fiskade ensam ca 3 timmar. Nöjd och lycklig. Man kanske inte ska komplicera det allt för mycket dåååå.... För vi vet vad VI mår bra av. (men mår man bra o lär man sig sociala regler o samspel av att inte ha vänner... Suck... mamman i mig igen...)
Mamma Zoffe
23 maj 2011, kl 10:17
Kanske våra barn trotts allt har det bra? Det är vi som vill dem så väl och tror att kompisar är svaret på det.. Kul att höra att han roar sig så bra på egen hand!
Pia
20 maj 2011, kl 09:07
Känner igen mig i mycket av det du skriver.
Just nu umgås min son med sin vänner via X-box Live, Spelar spel tillsammans och pratar via mikrofon och lurar. Ibland låter det som att rummet har minst 3 grabbar. Det skrattas och pratas :)
Men efter sommaren börjar högstadiet och allt vad det innebär. Hålla reda på klassrum och böcker. Ser bara KATASTROF framför mig.
Kramar om dig Mamma Zoffe
20 maj 2011, kl 09:30
Jag förstår dig. Och hålla skenet uppe i bloggen är bara dumt. Är man ledsen, ut med det. Är man glad, ut med det. Låtsas man mår man bara ännu sämre. Kram!
Mamma Zoffe
23 maj 2011, kl 10:17
Tack för att ni vill titta in här ändå och ta del av mitt "tunga" liv..
Kram tillbaka!
20 maj 2011, kl 18:44
Jag känner igen det du beskriver. Om att inte vilja ha skollov för man vet inte hur det blir sen.... Jag har under många år dessutom hatat våren för att sommaren ofta har inneburit saker som man inte riktigt vetat men ofta jobbiga sådana. Inte direkt för att det varit en ledig tid, eller jo kanske, men semestrar ska dessutom vara på vissa vis.... och det har aldrig vi lyckats uppnå.
För övrigt håller jag med dig om att betyg på skolk är så himla dumt! Nä skolan borde ha betyg istället. Alla betyg som sätts borde i första hand handla om att se det som att man ska se över just VARFÖR eleven fått det betyg den fått. Och alldeles oftast tror jag det handlar om själva skolsituationen och inte om lathet. Eller jag är snarare bergis på det!
Läser om din pappa också. Min dog för ett år sen ungefär. Han blev också uppfinnare. Jag är helt övertygad om att han hade Asperger. Han var en annorlunda prick! När jag var tonåring och yngre skämdes jag ibland, men i vuxen ålder har jag alltid älskat honom djupt. Snällare människa fick man leta efter. Tyvärr blev han lurad ibland pga snällheten.
Förstår så väl din oro för Sam. Och sorgsenheten över att han inte längre tillhör och är delaktig i klassgemenskapen. Jag har också sörjt det där. Mest när det gäller Tjabolina. Det gör så ont i mammabröstet.
Många många kramar från Mib. Som gärna följer med till ny bloggplats, bara du talar om ordentligt var du tar vägen :-)
Mamma Zoffe
23 maj 2011, kl 10:33
Tack för att du delade med dig av dina tankar..Skönt på ett sätt att vi är flera som delar samma erfarenhet..som kan vara supertuff emellan varven..Ha..ha..då kan våra pappor sitta däruppe i sin himmel och fortsätta vara kluriga ;-) Härligt att höra att du stod honom så nära..tycker det är en ynnest att få älska en person så innerligt..
Hoppas det går bra för din tjej! och ny blogg är i antågande!!

KRAMAR TILLBAKA
22 maj 2011, kl 17:19
Kära Zoffe!
Jag ryser av igenkännande när jag läser här.... förstår precis hur dina tankar går. Ibland undrar jag om det är vi föräldrar som oroar oss i onödan... eller lider våra barn av att vara ensamma?? Hur ska man veta? Som mamma tänker man ju utefter hur det ska vara när allt är som "vanligt" för barn. Det är sannerligen inte lätt att veta hur man ska agera, hur man ska låta barnet vara ensam eftersom det "vill" det..... Fy vad svårt det är!

Jadu, nu går våra pojkar från den invanda trygga lilla skolan... till ..... vaddå? Stackars barn med all oro som måste finnas i deras kroppar! Bävar också lite för sommarlovet som du förstår. Det är bara att hoppas att det löser sig till det bästa inför hösten sen för både Sam och min son.....

Massor av kramar kommer från mig till dig!
//Bellan
Mamma Zoffe
23 maj 2011, kl 10:35
Ja, visst har vi massor än att lära, tänka om och tänka nytt..
Vi får hålla tummarna ihop du och jag och hoppas att båda våra barn blir vinnare..
STOR KRAM
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
"Från och till är en mors styrka större än naturkrafternas" (Barbara Kingsolver)
Andra bloggande mammor i diagnoslandet
Andra läsvärda bloggar
http://blogg.alltommat.se/monikasmat/
http://blogg.mama.nu/lailas-blogg/
Bloggportalen

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna