Nu är dom igång igen. Malmsjö tar till brösttoner så att saliven yr när han ondgör sig över sin före detta kollega. Man skulle nästan tro att han tränar för att söka in till Scenskolan, sådant överspel bjuder han på när han förklarar att Persbrandt pissar på honom. Stackars Malmsjö, fina Dramaten är en aning nedsmutsad och inte alls lika fin längre. Malmsjö menar att det tidigare var en ära att stå på nationalscenen men att det nu är raserat och att allt är Persbrandts fel. Välkommen till den sjaskiga verkligheten Janne.
Dramaten må ha ansetts fin av de som jobbar där men vi vanliga dödliga, som suttit i bänkarna och vridit oss av leda, är av en annan uppfattning.
Konstigt nog är det ingen i det här dramat som stannar upp och funderar över vad Persbrandt faktiskt bidragit med. Att han under flera år fått folk att vallfärda till nationalscenen och gång efter annan har hans namn fyllt salongen till bredden vilket säkert inte hänt på över hundra år. Dramaten skall vara jävligt glada och tacksamma för varje sekund han stod där som publikdragare. Nu har Micke valt att gå vidare. Trist, men det är bara att bita ihop.Och ärligt talat, vi som gillar Persbrandt skiter faktiskt i om han står på Dramaten eller Stadsteatern.