cillas blogg

Det är en berättigad fråga.... tycker jag .....när folk inte kunnat räkna ut vart de mesta av pengarna gått till när de varit så jäkla generösa och skänkt miljardbelopp till alla de "sk" hjälporganisationerna.

Trodde folk verkligen att det mesta gick till hjälp för de behövande? Det har ju varit känt sen urminnes tider att det mesta av pengarna går till sk löner och administrativa kostnader. Att  bara är en bråkdel av allt som samlas in verkligen går till det som det var ämnat för.

Ja (8.2 %) Nej (91.8 %)  

Totalt har 38316 personer röstat.
Omröstningen startade 2010-02-08 13:02

Ja man slutar aldrig att förvånas. Nu först har många insett sanningen.

T.e.x till det HÄR går alldeles för mycket av de insamlade medlen.

Så HÄR mycket skulle en av organisationens ordförandes arvode räcka till.

Jag såg alldeles nyss programmet "Himlen kan vänta...ett år senare"

Vilka fantastiska människor, vilken livsglädje och vilken kämparglöd.

Min dotter diagnoserades och behandlades för samma cancer som Frida i programmet hade. Jag kan säga att de här två tjejerna, Frida och min dotter påminner mycket om varandra.....samma enorma livslust, samma kämparglöd, samma härlig inställning till livet och de verkar se livets alla möjligheter på samma underbara positiva sätt.  

För att få vara modell och för att få gå på catwalken för de stora modehusen så får du inte vara tjock. Det duger inte heller med att vara normalviktig…..det anses i deras kretsar som att man är tjock..... men..... nu räcker det inte ens med att vara sjukligt spinkig.

Inga Radziejewski  var en av dessa modeller och hon vägde som minst 45 kg till sina 180 cm och levde på ett halvt äpple om dagen men ändå fick hon vid något tillfälle höra att hon var för tjock=(( 

Trots att modellerna är livsfarligt smala så får de kämpa för att komma i designernas trånga och smala kläder.

Alla de här modelltjejerna lever livsfarligt och de ger varandra råd och tips på hur de ska göra för att behålla sina sjukligt smala mått.
Inga Radziejewski  berättar bl.a om att en av tjejerna tog epilepsimedicin för att kunna koncentrera sig när hungersyrseln satte in. Hennes eget trick var att dricka stark espresso för att bli så illamående så hon förlorade aptiten.

Nu har…..tack och lov….iaf den här tjejen, Inga, klarat sig bra pga att hennes familj fick hem henne i tid och att hon då genast fick påbörja en behandling. Hon har nu efter nästan ett års behandling återhämtat sig rätt bra och väger drygt 68 kg vilket kan ses som en mer normal vikt för denna 24-åriga tjej.

Det ska också nämnas att om inte hennes föräldrar fått hem henne så hade hon förmodligen inte klarat sig. Enligt den behandlande läkaren var hon…när hon kom hem…. bara dagar ifrån att kroppen kollapsat.

Vad ger den här skeva kroppsbilden för signaler till alla småtjejer som växer upp och vill försöka leva upp till de ”sk” idealen? Skrämmande tanke!!!!

Bilderna ovan är på Inga som artikeln handlar om

                       och

här nedan några bilder på andra av dagens modeller (de kan måhända vara fejkade det vet jag inte)

Jag vet inte....men jag är väl inte ensam om att INTE tycka att de här smala "sk" modellidealen är snyggt.

Visst vore det väl både bättre och nyttigare för modellerna och snyggare för oss att se på om modellerna såg ut lite mer som den här.....eller vad säg Ni andra?

Här är ABs artikel om ni vill läsa om Inga.

......bara hoppas på att Reinfeldt och hans anhängare aldrig kommer att behöver bli sjuka. Men reglerna drabbar väl inte honom och hans allianskompisar något nämnvärt.....de är väl försäkrade och garanterade ersättning från annat håll....men reglerna kommer definitivt att drabba alla oss andra....alla oss "vanliga" medborgare. 

De som håller med Alliansen och tycker att ALLA kan arbeta med något....det finns alltid något alla kan göra oavsett hur sjuk eller funktionshindrad man än är. Hoppas för ER skull att ni resten av era liv...iaf fram till pensioneringen....lyckas hålla er jäkligt friska för jag tror inte att ni riktigt har fattat hur det är att verkligen vara sjuk.

Läs gärna DETTA om Carina Eastham, 61 år som efter att ha arbetat som undersköterska i över 30 år drabbades av en aggressiv reumatism som innebär så mycket värk i händerna så att hon inte ens kan tvätta håret själv längre.

Nästa vecka ska hon genomgå en stor operation pga att benmassan i hennes handleden är helt förstörd.

Rehabiliteringen beräknas ta flera månader men trots det så fick hon avslag på sin ansökan om förlängd sjukpenning och riskerar att bli helt utan ersättning om hon inte deltar i arbetslivsintroduktionen.

Bra....duktigt Reinfeldt.....verkligen duktigt !!!!! Hoppas varken DU eller någon i din familj någonsin behöver utstå något sådant här som DU anser att alla vi andra gott kan få utstå.

Nu har oppositionen gjort det....de har anmält regeringen och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson till riksdagens konstitutionsutskott för deras hantering av förändringarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Enligt en av anmälarna, socialdemokraten Veronica Palm, ledde förändringarna till rättsosäkerhet för den enskilde när regeringen inte klarade av att utreda konsekvenserna och vidta åtgärder i tid trots att de hade ett och ett halvt år på sig.

De tre anmälarna sitter alla i socialförsäkringsutskottet och är från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Bra gjort oppositionen....det här gjorde Ni helt rätt i !!!!

HÄR är artikeln.

Reinfeldt och många av hans anhängare anser ju inte att det finns några som är sjuka på riktigt…….deras policy är ju att vad man än har eller lider av för sjukdom eller handikapp så finns det alltid något man kan arbeta med. Frågan är bara….. var finns de  jobben någonstans……förutom i någon jäkla fantasivärld.

Men nu till det jag skulle vilja veta. Varför får alla barnbidrag?  Det är ju ett bidrag och INTE en ersättning. Borde man inte behovspröva detta ungefär som när någon behöver socialbidrag. Border inte bidragen ENDAST gå till dem som är i behov av dem? Varför ska jag med mina skattepengar ge bidrag till en högavlönads barn?

Och det här med flerbarnstillägg…..varför ska det finnas? Kostar inte ETT barn lika mycket om det är ett ensambarn eller om det har flera syskon? Det är väl ändå BARNETS kostnader som ligger till grund för bidraget.

Jag ger hellre mina skattepengar till en som bevisligen är sjuk och behöver sjukersättning eller aktivitetsstöd (vet inte om det heter så längre men okey ni vet vad jag menar) än till en högavlönad människas barn.

Det sägs att det har varit och fortfarande råder finanskris. Det sparas och dras ner en massa här och en massa där.
Sjuksköterskorna fick kämpa hårt för sin ganska fjuttiga löneförhöjning -  ett avtal som Landstinget (?) dessutom försökte att bryta.
Flera sjukhus sparar och får dra ner på antalet anställda….en mängd sjuksköterskor varslas. Inom åldervården sparas det. Lärare varslas…..ja överallt varslas och sparas det.

MEN när det gäller att hämta hem EN enda kriminell….ja då kan staten plötsligt punga ut med 1 MILJON  på ett specialchartrat plan bara för att få hem honom.

Finns det inte reguljärflyg?????? Är det försvarsbart??????

Här kan ni läsa själva.

Nu Du Reinfeldt och alla Dina empatilösa partikollegor har Ni väl fått som Ni ville. Den förste (iaf som jag vet)  av alla de sjuka som Ni vill tvinga ut i arbete igen trots att de kanske har både läkar- och specialistutlåtande på att de inte kan eller orkar arbeta pga sjukdom eller psykiska besvär har nu tagit sitt liv.

Nöjda…..är det så här Ni ser framtidens lösning för att slippa alla sjuka, handikappade, gamla och svaga??

Kanske Ert mål är  “Nu sätter vi reglerna så tajt och är stenhårda mot de sjuka och svaga så att de inte orkar längre. Försvinner De så slipper vi Dem och då får vi ett bekymmer mindre“.

Varför inte ta tillbaka….eller är det här en ersättare för…..ättestupan?

Läs artikeln här om den stackars kvinnan i Grängesberg som efter att ha fått brevet från FK inte orkade kämpa mot myndigheter och FK längre utan tog sitt liv.

Kvällens dokumentär på SVT2 handlade om en son som på ett underbart sätt illustrerade och berättade om sitt och sin pappas liv. De var på ett varmt och kärleksfullt sätt som han talade om sin pappas både för och nackdelar. Han berättade om sitt eget ganska komplicerade förhållande med fadern…..att det fanns knutar som de tyvärr aldrig lyckades lösa innan pappan så tragiskt dog i en  lägenhetsbrand på Söder i Stockholm 2004.

Fadern var “Hem till byn” skådespelaren Carl-Ivar Nilsson alias ”Willy Strid” och det var han som tyckte sig tvungen att leva med den stora hemligheten av att vara homosexuell. Det var nog en enorm börda att under 60-70 talets Sverige och kanske framför allt i den svenska teatervärld  att leva med denna hemlighet. Man kan tro att teatervärlden vore mer open minded men....... som Rikard Wolff erkände i programmet.......att så är det absolut inte.....utan nästan tvärtom.

Sonen..... regissören Pontus Hjortén...... berättar på ett vackert och självutlämnande sätt om faderns liv och om sina egna känslor, sina tvivel och ilskor under sin uppväxt. Han skämdes något otroligt över att ha en homosexuell pappa och var livrädd att kompisarna och skolkamraterna skulle få reda på deras stora hemlighet. Numera….som han uttryckte det i programmet…..så är homosexualitet så accepterat att jag skäms för att jag skämdes.

I programmet medverkar många av hans teatervänner såsom Lars Green, Tomas Ponten, Tomas von Brömssen, Ingvar Hirdwall och Rickard Wolff.  Även hans första stora kärlek Lis Nilheim och hans ”Hem till byn” fru Christina Stenius medverkade. Alla berättade de om hans värme och omtänksamhet och om hur spriten sen förstörde honom......att spriten gjorde så att de inte kunde spela in på morgnarna för då var han alldeles skakis, han fick epileptiska anfall och om hur lätt han irriterades.

Sonen fick faderns dödsbesked när han var i Pamplona på ”Fiesta de Torros” men var inte med när pappans aska ströddes i havet pga  att han var osams med pappans pojkvän. Nu var osämjan över och i programmet fick Pontus en liten, väldigt fin flaska med Carl-Ivar Nilssons aska som pojkvännen sparat bara för honom..vilket jag tyckte var oerhört kärleksfullt och gripande.

Programmet avslutade på ett mycket fint sätt......Pontus gick tillsammans med sin son  ner till havet......i Spanien där de bor.......och strödde askan av fadern/farfarden i havets vågor.

Ja som sagt ett gripande program om en sons kärlek till sin far trots ett komplicerat förhållande och det berättades och filmades på ett mycket varmt och kärleksfullt sätt.

Jag kan varmt rekommendera Er att se reprisen om Ni inte såg det idag eller titta på den på youtube som jag lagt ut här nedanför bilderna.

Läste i dagens AB om alla de samtal som BRIS fick bara under julafton…..över 100 samtal på TRE timmar från barn som hade det svårt och jobbigt.

Det finns så oerhört många människor HÄR i Sverige som behöver stöd och hjälp…..barn, åldringar, sjuka och hemlösa…..varför finns det SÅ lite hjälp och stöd för dem? Varför är vi bara så benägna att hjälpa människor långt borta i andra länder. TV-reklamen har svämmat över med alla “sk” hjälporganisationer för insamlingar till dessa ändamål. Är det inte dags att ställa upp för våra egna medborgare snart?

Vi skänkte förra året…2009.…5,2 miljarder kronor till alla dessa organisationer. Tror vi verkligen på att det mesta av dessa pengar går till de behövande? Är vi så dumma? Organisationernas chefer och höjdare har skyhöga löner och bonusar, de kör med massiva reklaminslag….och vad kostar inte det? Det är sånt de mesta av pengarna går….det minsta går till de behövande.

Vore det inte bättre att satsa en stor del av dessa pengar på hjälpbehövande inom Sveriges gränser….det är inte bättre på något sätt att hjälpa de långt bort först. Att säga att det är humant och att vi måste ställa upp solidariskt för att hjälpa de mest behövande innebär det då att vi ska strunta i alla de som behöver hjälp och stöd här? Varför räknas det inte att vara solidarisk och human mot sina egna? Inte hjälper vi väl hellre grannens barn än våra egna i en riktig krissituation där vi endast har möjlighet att rädda en eller två…..eller gör vi det? Har vi blivit SÅÅÅ humana i det här landet. Nej, trodde väl inte det helller. I en riktig krissituation så ser vi nog i första hand till att hjälpa våra egen familj, våra egna barn SEN skyndar vi oss naturligtvis att hjälpa grannen och deras barn.

Den egna familjen och grannen är i det lilla perspektivet……våra egna medborgare och andra länders medborgare är i det stora.

Jag säger nu naturligtvis inte att vi ska strunta i andra länder och deras medborgare….men …..vad jag säger är att vi måste VÄRNA mycket mer om våra egna än vad vi gör i dagsläget.

Vi måste se till att våra barn får en sån trygg tillvaro som det bara går t.ex. genom att stötta BRIS med både pengar och engagemang så att de får ekonomiska resurser och frivilliga medarbetare så att de kan ha sina hjälptelefoner öppna dygnet runt årets alla dagar. De skulle då även kunna öppna upp hem på olika platser i landet dit barn och ungdomar kunde söka sig när de har det svårt och jobbigt hemma.

Det finns även MASSOR att göra när det gäller åldervården och de hemlösa. Satsades det mer pengar, resurser och frivillig på dessa grupper så skulle de gamla slippa sitta inne dag ut och dag in månader….kanske år….i sträck. De allra ensammaste kanske kunde få några minuters pratstund med en medmänniska över en kopp kaffe. Kanske någon hade tid att vända de som är sängliggande lite oftare så att de slapp otäcka liggsår.  Ja små, små ting som säkerligen skulle ljusa upp de hjälplösa åldringarnas liv en massa.
Till de hemlösa skulle det kunna öppnas olika boenden så att de slapp att ligga ute i 10-20 minusgrader. Ställen där de kunde få rena kläder, duscha och sova i sängar. Ställen där de kunde träffas, prata med psykologer, kuratorer mm. Ställen som hjälpte dem på traven så att de kunde få tillbaka sina liv…istället för som nu….vända dem ryggen och stänga de få boenden som finns.

Till allt detta behövs pengar OCH engagemang. Men pengar verkar det ju finnas….närmare bestämt 5,2 miljarder!!!!!!!

Den här bilden hittade jag på AB igår tillsammans med en artikel om väderförhållandena.....men det var inte artikeln som jag reagerade på....det är ju vinter och då är det snö och kallt. Nej det jag reagerade på var själva bilden. KOLLA ALLA DESSA LÅNGTRADARE!!!! Och SÅ ser det ut över hela Sverige hela dygnet......Sverige vimlar av dessa långtradare. Det är snart mer långtradare än personbilar.

Vart är miljötänkandet? Miljöivrarna tjatar och gnatar om privatbilarnas vara eller icke vara. De skriker att bensinpriset ska öka så att privatbilisterna ska vara tvungna att dra ner på sitt åkande. Det ska kosta att skita ner miljön som vissa uttalar det. Men...Ni vet väl att alla "nyare"  bilar från 1988 års modell kör med avgasrening. Och de bilar som tillverkas nu släpper ut mindre och mindre CO2 för varje ny årsmodell som tillverkas.

Ni "sk" miljönissar.....kolla extra noga på den här bilden och börja ställa krav på att varutransporter ska ske på järnväg istället för på vägarna....där har Ni något att sätta tänderna i då långtradarna spyr ut mycket mer avgaser än vad en liten personbil gör.  Sen kan jag hålla med om att vissa personbilar också spyr ut mycket avgaser och då talar vi bilar tillverkade före 1987-88 och där tycker jag också att man kan ställa krav på bilägaren att de som vill fortsätta att åka omkring i såna miljöförstörare ska vara tvungna att installera en avgasrenare för att få fortsätta framföra sina "smutsutkastande"  fordon.

 Som synes....mycket långtradare eller hur?????  

Det finns en sak med den svenska humaniteten och medmänskligheten  som jag inte förstår. Vi skänker miljardbelopp (År 2009 skänkte vi 5,2 miljarder) till organisationer och insamlingar som Rädda Barnen, UNICEF och Cancerfonden mfl.

Så gott som alla reklaminslagen på TV har mer eller mindre tagits över av tiggeri för alla dessa organisationer……UNICEF,  Barnhjälpen, Fadderhjälpen, Hjärt- Lungfonden, Cancerfonden och allt vad det är. Visst det är väl jättebra att vi är så omtänksamma, humana och generösa så att vi tänker på ALLA människor. Åtminstone intalar vi oss själva med att vi gör det. Vi skänker en hundring hit och en hundring dit och så har vi dövat vårt samvete och kan klappa oss för bröstet och säga att nu har jag varit duktig och snäll och ställt upp för de behövande. Nu har jag gjort min goda gärning.

Men varför är det så få av oss som bryr sig om och hjälper de hemlösa….de hjälpbehövande som finns i vår absoluta närhet. Här i Sverige finns det över 18.000 som är hemlösa av en eller annan orsak. Visst en del kanske har sig själva att skylla men det stora flertalet har av olyckliga omständigheter….sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet, drogberoende eller vad det nu månde vara som orsakat att de hamnat snett och sen på sikt fått lämnat allt vad tryggheten innebär och hamnat på gatan utan vare sig bostad eller arbete. De flesta av alla hemlösa har….precis som du och jag…..haft både ett hem och arbete. Finns ingen i hela världen som själva väljer detta öde….att vara hemlös och sitta på en pappbit och tigga pengar för att klara dagen. Det sorgliga är att den här gruppen ...... hemlösa...... förmodligen kommer att öka lavinartat med den politik som nu styr landet och speciellt med de nya tuffa reglerna som kommer att gälla fr.o.m detta år 2010.

Inte många av oss ger de här stackars människorna en slant. Bevisligen är det så då de per man….en bra dag….får in 150 - 200:-.  Nu menar jag inte att det bästa alternativet alltid är att ge pengarna direkt till dessa människor då många kanske bara ökar på sitt knark- eller spritberoende men ett riktigt bra sätt att hjälpa är att skänka pengar till Frälsningsarmen som verkligen gör mycket för den här gruppen. Statsmissionen också….ja visst….även om de lite har förlorat i mina ögon efter skandalerna med dess höjdare som skodde sig med höga bonusar och löner samt lurade till sig fina lägenheter mm.  En av dess chefer hade t.o.m mage att lägga ett skambud på en lägenhet….som han tyckte att dottern skulle få……som en äldre människa hade testamenterat till Stadmissionen för att de skulle använda pengarna till de hjälpbehövande. Tycker sånt beteende från chefer och högt uppsatta personer i en organisation drar en skymf över alla de på marknivå som verkligen lägger ner ett bra arbete och dessutom arbetar ideellt. En eloge till alla Er som är ute på fältet och verkligen gör ett bra jobb!!!!

Nu kommer jag förmodligen få en massa kommentarer från såna som säger sig vara dem som ALLTID ställer upp och hjälper en stackars hemlös…..men om det vore sant att det är så många som själva säger sig skänka något till de här ändamålet så borde det väl också visa sig i deras insamlingar. Men inte ser man speciellt många som stoppar ner något i Frälsningsarmens bössor när de går förbi en soldat eller för all del i den hemlöses lilla låda som h*n har framför sig när h*n sitter där på sin lilla pappbit med en lapp där det står “Skänk en slant till en hemlös”

Vad ville jag då med det här inlägget? Ja kanske belysa att det finns många…..väldigt många i vår allra närmaste omgivning som också behöver hjälp. Många av oss går kanske förbi dem varje dag när vi går till och från T-banestationen, busshållsplatsen och när vi går runt på stan. Vi ser dem samtidigt som väldigt många sätter på sig skygglapparna för att inte se.

Vill Ni läsa lite om ett par av dessa hemlösas liv kan Ni läsa den här artikeln.

Hoppas att Ni mina bloggvänner som kommer in här och kollar får en riktigt fin nyårsafton och har ni  inget för er på dagen kan ni kanske få inspiration av dessa små vänner

och glöm inte att nästa år tänka på varann, vara snälla mot varann och älska varann

Njut av sång och musik

 Nu vill jag också önska Er Alla

Nu såhär dan före dopparedan vill jag passa på att önska Er alla en riktigt god och trevlig Jul.

Så var denna dagen till ända

tillika

och nu börjar en ny vecka

vi ska ALLA vara lönande......det gillar Reinfeldt

han gillar inte samhällets svaga.....de som behöver de här (iaf inte under någon längre tid)

typ såna här

Då stämmer inte hans filosofi

I Reinfeldts värld ska alla vara starka och friska

 Jag blir så trött

 om Du inte kan somna pga av oro för framtiden eller nått så kan Du ju alltid räkna får

En viss skillnad kan man väl lugnt säga....eller hur? =))

Men stämmer det...det som FNs barnkonvention så fint skriver? Har barn som har ett funktionshinder samma värde och rättigheter OM han eller hon bara kan semestra på vissa FÅ "utvalda platser?

En familj där barnet har ett funktionshinder kan inte bara gå in på en resebyrå och beställa en valfri resa utan de blir hänvisade till något av länderna runt Medelhavet..... det är bara där de kan garantera att deras hotell mm är handikappsanpassade. Men alla vill väl inte åka dit...dessutom är det inte speciellt varmt där under vintertid om det är värmen man vill åt. 

För många barn( gäller naturligtvis även vuxna) medför funktionshindret även muskelära spänningar/spacititet och för dessa barn/vuxna så betyder sol och värme även oerhört mycket rent fysiskt. En resa till värmen är således INTE bara en nöjesresa för dessa barn utan den är även väldigt välgörande för deras kroppar då värmen har en oerhörd god förmåga att mjuka upp stela och värkande muskler och leder.

Att förvägra alla barn som har ett funktionshinder denna välgörande solsemester för att RESEBYRÅERNA INTE BRYR SIG om just de här barnen tycker jag är rent DISKRIMINERANDE. Resebyråerna går ofta ut i sin reklam med att de tänker på ALLA barn och BARNFAMILJER ......de skryter om allt sitt barnvänliga...men de är inte barnvänliga mot ALLA barn utan bara barnvänliga mot barn som INTE har ett funktionshinder.  I sina reklamfilmer visar de upp lekande barn vid barnpoolerna som får gratis glass och allt vad det är.....men.....vart är barnen som har ett funktionshinder? Räknas inte dessa barn? Är barn som har funktionshinder inget värda? Ska de inte få uppleva, resa och behandlas som alla andra barn?

Jag ser detta som en STOR diskriminering - ALLA barn är alltså INTE lika mycket värda då vissa prioriteras bort....barnen som har ett funktionshinder har inte samma rättighet eller möjlighet att kunna semestra där alla deras kompisar utan funktionshinder kan semestrar med sina familjer.

Det borde vara så enkelt att bara handikappanpassa några av rummen på varje hotell vid varje resmål. Ge ALLA människor samma möjligheter att kunna välja sitt eget resmål !!!

Här följer FNs Barnkonventions fyra huvudprinciper som alla borde följa:

Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med huvudprinciperna ”som glasögon”.

• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
• Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Vi vill ju alla ut och resa ibland...eller hur? Vi åker till Kanarieörana, Mallorca, Västindien, Thailand mm, mm, mm. Vi ser det som en rättighet att kunna resa dit vi vill. Antingen ringer vi en resebyrå som ordnar hela resan eller så ordnar vi en resa själva. Vilket som så går det att flyga nästan överallt och hotell kan vi ta in på vart vi än är.

Varför ges inte samma möjlighet till dessa resor för dem som har ett funktionshinder?  Sitter du i rullstol så är du hänvisad till endast några få resmål och då i huvudsak till Medelhavsländerna. Där är en del av hotellen handikappsanpassade. Varför ska en funktionshindrad inte kunna åka till samma resmål som  alla andra. Nu pratar jag inte om avancerade resor utan om vanliga charterresor till solen och värmen och inte Medelhavsländerna. Funktionshindrade vill väl också se annat än dem.

Pratar man med resebyråerna så kan de inte garantera en funktionshindrad resenär om att hotellen inte har höga trösklar, trappavsatser, lite större bad- duschrum mm. De kan inte heller garantera den funktionshindrade att transfebussen till och från flygplatsen kan ta med rullstolen eller inte. Borde det inte vara ett krav att resebyråerna ska kunna tillhandahålla sina resor även för de funktionshindrade? 

I alla andra sammanhang så är det förbjudet att diskriminera människor.... det konstiga är att diskrimineringen av funktionshindrade finns överallt i samhället. Varför toleraras det? Varför reagerar och lagstiftas det inte om dessa diskrimineringarna (den dåliga tillgängligheten för funktionshindrade)

Varför delar man upp diskriminering i olika grupper....som etnisk, sexuell, religiös mm? Varför ser man inte ALL diskriminering på samma sätt? All särbehandling,  åtskillnad och sämre negativt bemötande ÄR diskriminerande och INGEN ska behandlas annorlunda.

I FNs deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna så står det att läsa om "Rätten att i allt väsentligt bli behandlad som ALLA andra medborgare anses vara en mänsklig rättighet.

Jag anser inte att man är behandlad som ALLA andra om man inte ens får möjligheten att kunna välja sitt eget semestermål!!!!!

Jag har en liten fundering som jag undrar över...kanske någon av Er kan ge mig ett svar.

Är det någon skillnad om en kristen säger till sitt barn att inte dejta en muslim mot om en muslim säger till sitt barn att inte dejta en kristen? 

Jag har många gånger funderat på hur det skulle vara att hoppa ut från ett flygplan och falla ner till marken med hjälp av en fallskärm. Tror det är en enorm härlig upplevelse att sväva sakta ner mot marken och tänk vilken utsikt man borde ha där uppifrån.

Sen har jag även funderat över det här med bungyjump....vilket jag däremot tror är en riktigt läskig upplevelse då man faller hela vägen ner i en oerhörd fart...visserligen har man det där gummirepet om fötterna som ska ta emot fallet innan man slår ner i något. Men jag har alltid...eller iaf de gånger som jag överhuvudtaget haft bungyjumpen i tankarna tänkt att "tänk om bandet går av,  om det är för långt eller helt enkelt inte sitter fast så som det ska. Pga dessa tankar så har jag helt enkelt avstått att överhuvudtaget fundera på om jag vill hoppa eller inte.

Nu säger säkert några av Er  - jamen fallskärmen kan ju också strula och inte lösas ut men det är på något underligt sätt...iaf för mig....inte en lika skrämmande tanke.

Nu har det iaf hänt...det där att gummirepet inte satt fast ordentligt. Det hände en kille som hoppade bungyjump i Thailand på sin semester. Så nu har jag bestämt mig....NO bungyjump for me.... men killen som var med om olyckan har tydligen inte gett upp...han har bara hoppat men själva bungyn har han ju inte gjort säger han.

Se hans hopp på filmen från AB här.     Varning:  starka bilder!!!