Ja, eftersom du skiter i den här bloggen så läser du väl inte detta. Men, jag tycker det är tråkigt om du menar allvar, skulle va kul o få se en anledning eller så, du har ett ansvar mot dina fans ju ;)
Skiter i som att du slutar? Det vore väldigt tråkigt i så fall. Tycker din blogg är ytterst läsvärd och att du är synnerligen begåvad. Hoppas du bara är sådär allmänt less som man kan bli ibland och att du snart kommer över det.
men fredrik, det är ju du som lyser upp många trista vardagar med dina underfundiga kommentarer och din märkligt burduska humor. vad ska jag ägna min tid åt nu än att försöka ta mig igenom dina massiva inlägg?
Tack för allt, Fredrik. Tack för alla skratt och tankar och infall och fylletexter och bakfylletexter och glad prosa och ledsen prosa. Kom snart igen i annat medium. Vi behöver dig! Tusen kramar!
Ta åt dig av alla tusentals bra kommentare och skit i de neggiga. Sticks and stones may hurt your bones but words will never kill you. Håll huvudet högt!
Vad händer nu då? Vart fortsätter du blogga? Riktigt jävelskap att sluta efter det förra inlägget. Jag vart nästan kär, jag också. Du kan inte vara så jävlig att du slutar.
Svarar du inte på det här, måste jag maila dig. Det är inte ett hot, det är ett löfte.
PS. Om du träffar den där snorungen, han den nya Klick-pojken, ge honom en bitch slap från mig. Ds.
Tack för den här tiden, jag har läst ALLT även om jag bara kommenterat då och då. Kanske börjar du blogga nån annanstans? Du kan väl maila mig i så fall. Kram från glappkäften :)
Nej Fredrik, jag avråder dig något så in i norden mycket att göra det. Jag har läst den här bloggen nästan varje dag sen du startade den och vet inte riktigt vad jag ska göra av min fritid om du slutar. Det är ju såhär jag roar mig. Men om du nu måste sluta så tycker jag iallafall att du kan försöka dig på att skriva en bok, jag orkar inte läsa Olyckligt kär i ingen speciell en gång till. Jag har läst den kanske 6 gånger nu. Så ta det lungt och ta hand om din skadade själ. Du är min idol!
Men för i helvete Fredrik Virtanen. Skärpning nu. Nu när du släpper en sån där bomb som "jag är kär i ingen speciell" så slutar du? Ja du ville väl go out with a bang! Lämna publiken törstande efter mer. Jag hittade ju ditt rätta jag i det blogginlägget, och så lägger du av precis när jag hittat dig? JaJa, visst, jag är sen, men människor är idioter, människor ligger bakom bloggar, därför är många bloggar idiotbloggar. Så när en vettig blogg försvinner så är det en vinst för alla idiotbloggar. Det är fel, så jävla fel!
Tack för den tid som varit. Hoppas du kommer tillbaka till bloggosfären en dag, den behöver såna som dig. Trevlig sommar (ja, den är ju snart här så..)
Full förståelse, och i ärlighetens namn, man får nog en bättre människosyn utan blogg. Lite beroende på vad man skriver och hur många som läser, såklart. Det är nog annat skrivande som lockar dig nu, skulle jag gissa.
Aha. Efter att ha läst DN så förstår jag vad det hela handlar om, varför du slutade skriva.
Men det hade varit schysst mot oss som läser bloggen om du hade gett en bra förklaring i sista inlägget istället för att bara skriva "Nu skiter jag i det här". Om Linda Skugge kunde ge en förklaring så kan du också göra det.
Det diskuteras en hel del på bloggarna angående hur du "avgått" bland annat har Deep Edition ett bra inlägg:
du bara driver freddie, du kommer inte att sluta. Du ville bara testa hur många som kommer sakna dejj om du skriver att du slutar, ungefär som att begå självmord för att nästa sekund återuppstå.
Tråkigt, men förstår varför. Men jag hoppas verkligen att du fortsätter dela med dig av ditt vackra skrivande, det förgyller många människors tillvaro.
"Jag är kär i ingen speciell" var ett av de bästa blogginlägg jag någonsin läst, det kändes ända in i både hjärtat och själen. Tack.
Imorgon skall jag springa och köpa din bok, då har jag något att mildra sorgen med.
...och vilken avslutning. Hatten av, tip of the cap! Vi ses snart igen. Stor poesi nu på slutet också. Preics som DEN DÄR sommarnatten med sms och dåliga batterier. Jag minns, och ler, och du har rätt, du har alltid rätt. Fast du alltid har fel. Du är min. Bara min.
Men tack för femhundringen i alla fall - det blev pengar över till en flaska champagne också - nu ska jag hitta ett tillfälle och ett sällskap värdigt denna gudabenådade dryck...
Hej! Jag ville bara tacka för trevlig läsning. Din blogg var en av de första jag började följa och jag tyckte det var mkt underhållande med exempelvis triangeldramat med dig, Hanna Flodr och Silverfisken, samt försöken till att sluta röka, alla små betraktelser, nojor m.m. Tack för att man fick lära känna dig litegrann o hoppas du börjar blogga igen ngnstans!
Jag tyckte först att du bara vara en ego person som många andra i media men under din bloggtid har man upptäckt en fredrik som har patos för den lilla människan och vår hotade miljö. Du kommer att bli saknad i bloggvärlden //Martin
jag läser din bok nu och tycker att det är bland det bästa jag har läst. jag tycker det är jävligt tråkigt om du skiter i att blogga nu när jag precis upptäckt dig. blogga för min skull
Ta dig samman nu karl, du vet att vi älskar dig! Förresten drömde jag en jätterolig dröm om dig och mig i natt. Vi hade ett konstigt förhållande i drömmen, där du var svartsjuk och tjurade mest hela tiden. Till slut dumpade du mig för att du inte gillade att jag hade löshår... Så drömmen kanske inte var så rolig ändå, vaknade med gråten i halsen. Men du påverkar ju mitt liv uppenbarligen. Därför ber jag dig att börja blogga igen. Nu.
Neeej! Du får ju inte sluta blogga. Är det Aftonbladet som tycker att Kjolman tar för stor plats? Du ÄR ju populärkulturjournalisten no.1. Det kan ingen ta ifrån dig.
Intervjubolaget ringer till mig hela dagarna. Jag kollade numret på hitta.se. Jag vägrar svara. Jag gillar inte att bli intervjuad hela dagarna. Speciellt inte av ett bolag som heter Intervjubolaget. Kan jag inte få vara ifred?
Det var samma sak med Radiotjänst innan jag råkat köpa en TV och råkat svara på ett av deras samtal. Jag ville inte att de skulle veta om mitt eventuella TV-innehav. Nu vill jag inte att Intervjubolaget ska veta någonting om någonting om mig. Va fan, jag är ju med i Nix kom jag precis på. Nu blev jag vansinnig. De där satans reklamjocksarna kommer alltid runt hinder på ett eller annat sätt.
Jag har testat några gånger nu att svara och lägga på samma rörelse. Det fungerar inte riktigt, telefonen börjar ringa igen. Jag orkar inte mer. Jag ska svara och säga att jag inte vill svara på frågor? Ska jag börja ställa motfrågor och jobba mig? Jag kanske ska ljuga ihop en sorglig berättelse om en hund och det där fina stället på landet som den fick åka till?