Singel och fantastisk?

Häromdagen drabbades jag av lite panik över svininfluensan. Det verkar ju som man får fortsätta vänta på vaccin i minst några dagar till så det känns varje dag som risken för flunsa blir större. Jag skäms över att dras med i masshysterin men efter att jag hade en ganska rejäl influensa 2006 känner jag mig skräckslagen vid tanken på att få en ännu värre variant. Det blev inte bättre av att det stod i Metro häromdagen att de som löpte störst risk att dö var ensamstående *tack för ännu en nackdel med singelliv, döden!*

För att dämpa min skräck gick jag idag och handlade ett litet minilager mat (ok, lager var en kraftig överdrift, men mat handlade jag) så att jag inte behöver svälta ihjäl vid plötsligt insjuknande. Sen pratade jag med lilla/sjuksyster som nu har lovat att ta hand om mig och inte låta mig dö om jag blir sjuk. Hon är trots allt vaccinerad. Alltså seriöst, måste media hjärntvätta en så att ens skräck hamnar på såna här nivåer?

Inledningsrepliken i senaste avsnittet av Gossip girl:

As a famed literary liar told Oprah, memory is subjective

Älska!

Fortsätter med 

But as James Frey knows all too well, the truth always comes out...

Idag är det såna här stunder man måste visualisera för att överleva.  Det är faktiskt bara en dryg månad sedan det här fotot togs även om det ser ut som riktigt sommar. Om exakt tre månader åker jag till Barcelona igen och även om det inte är så där varmt då så kommer det vara varmare än Stockholm i februari. Det gäller bara att hålla ut till dess.

Nu har halva november gått och jag inser återigen varför november är årets värsta månad. Man försöker bara överleva den snarare än att leva och det västa jag vet är när man går som en zombie genom livet och väntar på att tiden ska gå. Men hur munter blir man när man inte har sett solen på en månad, när det har växlat mellan duggregn och ösregn i någon vecka och när det är ungefär lika mörkt vid alla tider på dygnet?

Idag kände jag hur det blev nog liksom. Novemberångesten kröp in under skinnet på mig redan under natten så jag vaknade med en riktigt obehaglig känsla i kroppen som enbart förstärktes under förmiddagen. Inte blev det bättre av av svinis verkar ha börjat spridas på mitt jobb och jag fortfarande inte har fått vaccinera mig. På lunchen tog jag med mig mina två bästa kollegor för att tröstshoppa men det slutade bara med att jag fastnade i klänningen jag provade så expediten fick lirka upp dragkedjan. Sen följde spridda skurar av olycka under resten av dagen.

Hur fokuserar man då om och överlever fram till man kan få börja julmysa? För att muntra upp mig köpte jag en Pigall, en cola light och en Cosmopolitan (tidning, ej drink). Sen blir det Gossip girl. Kan det funka att försöka hålla all form av grå vardag så långt borta som möjligt?

Det dyker upp en ny Aladdinreklam på tv som meddelar att de ska ta bort en pralin och att man ska gå in på räddajulen.nu för att rösta så ens favorit blir kvar. Till min stora förvåning känner jag en smygande panik över att öppna en Aladdinkartong hemma i jul och inte hitta min favorit. Så med stigande puls går jag in på sajten. Jag lugnades dock snabbt när jag såg att min favorit, gräddnougat, låg 1:a i omröstningen. Puh. Nu behövde jag inte ens rösta och slapp därmed lämna min emailadress och utsättas för chokladspam för all framtid. Faran över, jag kan gå vidare med mitt liv.

Idag var jag på afrodans på gymmet. Jag har bara provat det någon gång tidigare för länge sedan. Det är egentligen ganska kul men jag har bara så himla svårt för känslan av att ägna sig åt frigjord kulturdans. Jag är nog helt enkelt för uptight. Vilket känns något motsägelsefullt då jag senast i lördags dansade livlig spontandans på en stol i en bar.

I fredags var Stephenie Meyer på Oprah och blev intervjuad inför New Moon. Här kan ni se del ett av intervjun. Inte många dagar kvar till filmen nu. Jag och mina systrar har biljetter till på lördag, vi ska göra den eftermiddagsaktivitet av filmen och hoppas då komma undan de västa galna tonårsfansen som lär fylla biograferna på fredag.

I januari börjar Big love igen. Det är nog min favoritserie (tillsammans med True blood) och då tittar jag på ungefär alla serier. 2010 börjar fint helt enkelt! Ginnifer Goodwin är eventuellt sötast i världen.

Igår hade jag middag med mina systrar och en kompis. Jag gjorde hemmagjord pizza vilket var gott. När jag har vänner över på middag tycker jag det är kul att fixa lite fint och bjuda på drinkar eller rosa bubbel innan maten och duka trevligt. Mina middagsgäster menade att jag är en riktig housewife och utmämnde mig till Bree van de Kamp. Jag tror de menade på ett snällt sätt. Nu är jag dock en housewifes motsats i det mesta, men att ordna middagsbjudningar är nog den enda sådana talangen jag har och som jag gärna använder mig av så ofta som möjligt. Bra att veta för eventuella, väl dolda friare.

Jag börjar tro att jag har en sömnig tonårig fångad i min kropp. Jag kan helt enkelt vakna på helgmorgnar (inte på vardagar heller men då lyckas ändå plikten få mig ur sängen). Imorse hade jag bestämt att gå och träna på förmiddagen och hade ställt klockan på 9.30. Då hade jag sovit i 10 timmar. Men trots detta stängde jag av väckarklockan och vaknade 10.15 och fick kasta i mig frukost och åka iväg i panik. Det är fan inte normalt att inte kunna vakna efter 10 timmars sömn.