Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Dans med Maud Olofsson

Jag dansade just med Maud Olofsson. "Får jag lov", sa jag. "Javisst", sa hon och så inledde vi en mycket haltande och olycklig dans. Maud ville föra och det ville jag också - det slutade med att det hela såg ganska grekisk-romerskt ut. Och så utbytte vi artighetsfraser. Hon hade en klänning som kändes som fiskfjäll när jag höll om henne. "Vad fin", sa jag, "Tack", sa hon.

Hon var tindrande och trevlig och go. Som man tänker sig en perfekt mormor. Vi talade om vilka vi hade till bordet. Hon hade en tysk till bordet. "Talade han engelska", frågade jag. "Ja, gudskelov", svarade hon. Och så frågade jag var hennes Säpo-vakt höll hus, men det ville hon just inte tala så mycket om.

Och så brottades vi och slog runt. Vi svettades ymnigt. Det var fantastiskt. Som hon själv sa: "Det finns inte många fester i världen där du skulle få dansa med en minister på det här viset."

Ingen såg. Tror jag.

Anarki under nobelfesten:

Att dricka sin avec mitt under brinnande tal av pristagaren i fysiologi. Eller medicin. Något av dem.

Nu presenterar en kvinna 'nobelpristagaren i fysiologi eller medicin'

Som om hon inte visste säkert. Antingen var det fysiologi eller medicin. Hur det nu var. Något av de två. Oklart vilket. Jaja.

Efterrätten är här

Jag vill äta den nu, men det låter sig inte göras med mindre än att professorn mitt emot får in sin tallrik. Och det har ännu inte skett. Han sitter och väntar på den. Trummar tålmodigt med pekfingret mot bordet. För övrigt. Den där skeden i bildens överkant. Den ska jag sno.

Kungen och drottningen får ursäkta

Det får prinsessor och nobelpristagare också göra. Och Horace Engdahl och Carl Bildt. Men så här ligger det till: Jag ämnar lämna mat på tallriken.

Också fotograferna bär frack

Här en med opassande långt hår, alldeles vid mitt bord.

Vi har just avslutat förrätten

Jag vet inte vad jag åt, för menyn står på franska. Det kändes som fisk om jag ska vara ärlig. Det var väldigt gott. Konversationen med min bordsdam haltar. Hon sa att hon kommer från Skåne och jag sa: 'å. Jag också. Jag är född i Lund.' I övrigt känns detta speciellt. Jag sitter med telefonen under bordet och bloggar. Man skulle lätt kunna tro att jag gjorde nåt annat där nere.

Här kommer jag att befinna mig under de tretton närmaste timmarna



De stavade mig efternamn rätt. Det har börjat bra. Min bordsdam heter Karin Johansson. Trevlig vad det verkar. När jag frågade on hon var nervös tittade hon på mig som om jag vore en sann dåre. 'nervös? Nej, det är jag inte.' och så talade vi inte mer om den saken.

Jag kan tycka att prinsessan Madeleine är lite, lite snål med urringningen

Jag sitter med oerhörd utsikt över henne. Jag ser allt hon gör. Nu konverserar hon med statsministern. Jag gillar hennes tandrad. Den är perfekt. Hon har väldigt vacker tandrad, prinsessan.

Första misstaget

Jag har glömt att köpa långa svarta strumpor till min frack. Det får bli mina fotbollsstrumpor. De luktar fortfarande lite svett. Men vad gör det. Vem ska lukta där nere? Just det. Det ska ingen göra.

Jag står i någon typ av mingel alldeles innanför dörrarna

Jag känner inte igen någon här. Många är vithåriga. Alla är främlingar. Det är inte typen av människor man går fram och småpratar med. Alla här inne kan partikelfysik. Jag kunde så klart gå fram till en student och prata. Men ingen vill ses stå och prata med en student. De är, vad jag förstår, kvällens förlorare. Är det korrekt uppfattat?

Vad är ni nyfikna på?

Jag ser verkligen fram emot kvällen. Jag ser fram emot att rapportera för er hur det egentligen går till där inne. TV4 sänder bara sin stela version. Det finns ingen sanning i den. Den är uppstoppad och omslagen i en massa sidenkrafs. Varenda programprofil på kanalen står och lurkar med mick i hand och säger högtidliga självklarheter. De talar långsamt idag. Hela TV4 talar lite långsammare och tydligare än de gjort förut. De är uppklädda till tänderna, ser mycket bekymrade ut och ta-lar myck-et lång-samt. Man får en känsla av att detta inte alls är Nobelfesten. Det är en livesändning av Jesus Kristus uppståndelse.

Jag talar inte långsamt ikväll. Är det något ni är nyfikna på? Skriv era frågor i fältet nedan så ska jag svara på dem under kvällen.

Tvångstankar

Saker som jag inte får göra ikväll.

- Be om ketchup till maten.
- Klirra i glaset och hålla spontantal.
- Ropa besinningslöst: "BÄSTA BORDET! BÄSTA BORDET!"
- Utbringa en skål för kungen.
- Stjäla bordssilver.
- Köra Lambo med studentborden.
- Ropa "svenska, tack" när utländska digniteter håller tal.
- Ropa "andra bordet, är ni klara?!"

Får inte.
FÅR INTE.
FÅR INTE.

Samtidigt i Norge...



TV4 sänder från utdelningen av Fredspriset. Mette Marit sitter i publiken. Gud, så vacker hon är. Så fort någon har uppträtt med en udda etnisk sång klappar hon händerna med stora rörelser, som om hon hade cymbaler i händerna.

Och på hedersplatsen sitter pristagaren Al Gore. Han ler, för han är hedrad, men behåller också ett sinnenas lugn. Fred är viktiga saker. Eller krig, rättare sagt. Man kan inte sitta och flina när man talar om krig och fred.

Prisutdelningen ser storslagen ut. Och magnifikt tråkig. En man i bockskägg och svarta kläder står i talarstolen och vägrar sluta prata. Han pratar och pratar och pratar och jag ser hur folk vrider på sig. Ingen säger något, men alla tänker "men herre-jävla-gud, kan inte gubben sluta snart".

Fredspriset delas ut i Norge, och det är väl dumt. Varför har vi släppt Fredspriset till norrmännen? Norge har inget med det här att göra. Fredspriset borde delas ut av den svenska kungen. I Sverige. Nu och för all framtid.

Nästa sida »

Senaste blogginläggen


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna