Nu var det ett tag sen igen som jag skrev något här.. Har varit inloggad flera ggr men jag har inte skrivit något.. Jag har suttit och försökt flera ggr, men jag får inte ner mina tankar i skrift..
Jag började med att läsa mitt sista inlägg, för att se vad jag skrev om sist.. Kan lova att jag var sliten i flera dagar efter den festen, men det var de värt!
Fick som sagt ett sms på natten av K, som jag såg dagen efter.. Det gick en hel vecka innan jag hörde ifrån han igen.. Först gulliga sms, sen känsliga och kärleksfulla sms. Jag svarade inte.. Det gick en timme sen fortsatte han och skicka hur dåligt han mådde utan mig i sitt liv.. Att han skulle göra vad som helst för att få visa sina känslor för mig osv osv osv osv.. Jag svarade inte..
Nästa dag så fortsatte proceduren.. Han skickade sms och skrev hur ledsen han var och bla bla bla.. Jag svarade inte..
Jag kan säga att jag var vääääldigt nära och ringa upp honom, men jag gjorde inte det..
Det är inte lätt och läsa dom sms och vara oberörd.. Det klart att det känns i hjärtat att läsa allt.. Mina känslor finns ju kvar, så jag klev tillbaka några steg kände jag..
Jag är stolt över mig själv att jag inte ringde i alla fall..
Sen har vi ju såklart träffats på jobbet, men den situationen känns som jag har kontroll över.. Det är inte jobbigt alls faktiskt och det känns som ett steg framåt.. =)
Men allt tynger mig nå oerhört mycket.. Hösten tynger, mitt hjärta tynger, K tynger.. Ibland så önskade jag att allt var bra igen och att jag och K var lyckliga ihop, men jag vet att det kommer aldrig och hända och det gör fruktansvärt ont!
Ett steg fram och två tillbaka, men jag kämpar mot allt just nu!!