Inauguration

Jaha, titta här nu då.
Valbloggen gör plötsligt comeback.
Det hade varken jag eller någon annan räknat med, men eftersom inauguration-festen här i Washington  vuxit till en sån häpnadsväckande happening går det inte att låta bli föra några snapshots från kulisserna till torgs.
Hoppas ni vill hänga med.
* * *
Redan på det tidiga morgonplanet hit från LaGuardia (tåget var fullbokat, sorry my fellow miljövänner) märks att något annorlunda och stort är i görningen.
Att flyga med Washington-shutteln brukar vara lika alldagligt som att åka pendeltåg till Södertälje, men nu tjattras det intensivt och förväntansfullt om det som väntar nere i huvudstaden 
Ett par ögonblick efter starten ser vi dock Hudson River genom fönstren. Då blir det tyst...
* * *
Varje dag de senaste veckorna har det kommit tack-och-adjö-mail från figurer man alltid haft att göra med på Foreign Press Center och andra inrättningar som hjälper såna som mig.
Jag fattade aldrig att de var politiskt tillsatta, men så var det och nu har Washington Post en blänkare om att åtta tusen av samma sort blir arbetslösa när republikanerna får lämna ifrån sig både Vita huset och hett eftertraktade stolar i kongressen.
I vanliga fall brukar det tydligen inte vara så märkvärdigt med det –  människor med erfarenhet från den federala regeringen har lätt att få nya, ofta välbetalda jobb. Men nu är tiderna som bekant bistra tider och de få tjänster som finns tillgängliga på lämpliga think tanks och konsultbyårer har enligt Post tillsatts för länge sedan.
Det är ju frestande att dra den om att man får ligga som man bäddar, men nu ska vi inte vara såna...
* * *
Har nyss lämnat en krönika till papperstidningen om stämningarna runt Capitolium och  The Mall dan före dan och den blev nog mer än lovligt pompös den.
Men det är inte lätt att hitta lämplig ton efter några timmar i trängseln nedanför den imposanta trappan upp till Capitolium.
Det som pågår här, det som vibrerar i luften, det som syns i ögonen på de miljontals människor som kommit hit för att få vara med om det historiska ögonblicket när Barack Obama svärs in...jag har aldrig varit med om något liknande.
Ni får väl vid läsande av den texten ha kudde tillhands att gömma ansiktet i om ni är lättgenerade...
* * *
Du Pete Seeger, Jokkmokks-Jokke ringde – han vill ha tillbaka sin mössa.
Men visst var de bra i ”This land is your land” under galan i söndags, Seeger och Springsteen.
Beyonce var dock  allra mäktigast.
* * *
Får, efter en säkerhetskontroll värdig Nasas kommandobrygga timmen innan rymdfärjeuppskjutning,  hämta ackrediteringen i Russell Senate Office Building
Det är där senatorerna har sina kontor och på vägen till rummet där de har pressbrickorna går jag förbi självaste Ted Kennedys kabyss.
Jag kan inte förneka att det känns lite coolt...
* * *
Monumenten i The Mall är väldiga – ändå syns de knappt just nu.
För alla bajamajor...
The Mall – den jättelika gräsplanen mellan kongressen och Lincoln-monumentet – ser ut som en enda stor Hultsfredsfestival.
Likafullt varnar en professor John Bahnzaf på MSNBC för att  de är för få för de väldiga massor som väntas idag.
– Den gloriösa inauguration-dagen kan förvandlas till obehaglig mess, säger han.
Man vill inte gärna tänka på exakt hur han menar...
* * *
Jag går förbi John Kerrys kontor också.
Eller, rättare sagt:
John Kerrys före detta kontor.
En skylt på dörren låter meddela att han just flyttat.
Ah, man hajar:
De demokratiska veteranerna passar på att skaffa flashigare cribs nu när deras republikanska kompisar tvingas lämna Washington  – och så får nykomlingarna ta över de mindre spektakulära kvartarna..
* * *
Lyckas efter många om och ännu fler men få ett påvert hotellrum i Rosslyn, långt från händelsernas centrum men ändå till ett pris vi inte ska nämna här enär administrativa redaktörer kan läsa och få problem med hjärtrytmen.
Lite segt, man hade ju bespetsat sig på en afton på Old Ebbitt Grill – krogen där verklighetens San Seaborn och Donna Moss partajar.
Men för en ”West wing”-nörd är just Rosslyn lite upphetsande, det med.
Det var ju i Rosslyn president Bartlett utsattes för attentatsförsök och under en lunchpromenad bestämmer jag att jag ser  muren där Toby hittade en skadeskjuten Josh.
* * *
Apropå ”West Wing” kan jag  inte låta bli att tänka på de demoner som måste ha ridit verklighetens Toby och Sam de senaste veckorna
Förväntningarna på Obamas inauguration-tal är vettlöst höga – i princip är det en besvikelse om han inte straffar Kennedy anno 61 – och det är deras ansvar att han kan leva upp till dem.
Det är likvärdigt med att vara sprinter och veta att man måste slå världsrekordet på hundra meter med minst en tiondel för att undvika fiasko.
* * *
 Det börjar redan dra ihop sig till läggdags här.
Bagarväckning väntar.
För att vara säker på att överhuvudtaget komma in till pressplatserna nedanför kongresstrappan måste jag stiga upp vid fem och sitta på ett tunnelbanetåg senast trekvart därpå.
Sedan ska man , har dom sagt, vara inställd på några timmar i kö till säkerhetskontrollen.
Huruvida jag kan lämna några direktrapporter under själva ceremonin är högst oklart.
Inga vanliga uppkopplingsmöjligheter står till buds och risken att mobilnätet packar ihop när några miljoner människor vill ringa sina morsor och berätta att de är med om Obamas installation är rätt överhängande.
Men ha tålamod, någon gång kommer det ny rapport.