Bokmalen

Handling: När tåget mellan Oslo och Bergen en iskall februaridag spårar ur i närheten av Finse högfjällshotell råder full snöstorm. Enda utvägen är att evakuera de över tvåhundra passagerarna till det isolerade hotellet. Bland dem finns Hanne Wilhelmsen tidigare kommissarie vid Oslopolisen, numera rullstolsbunden efter en skottskada i ryggen. Hon har med åren blivit alltmer folkskygg och undviker mänskligt umgänge. Men när en av gästerna hittas mördad redan första natten dras Hanne ofrivilligt in i fallet.

Detta är den åttonde delen om Hanne Wilhemsen. Jag har läst alla böcker där Hanne är huvudperson och har kommit att fästa mig vid denna otillgängliga, men så spännande kvinna. Hon har gått igenom en hel del i sitt liv och har varit en tuff och envis polis. Under den djupfrysta ytan finns en god människa med stort hjärta. Jag hoppas att Anne H snart kommer med ytterligare en bok om Hanne. Jag vill veta om hon någonsin kommer att hitta tillbaka till sin allra bästa vän Billy T igen. 

En av mina anställda har genom åren retat gallfebern på mig med sitt sätt. Han är gnällig och egoistisk. Ser alltid till att utnyttja "systemet" till sin fördel. Han ställer aldrig upp om det inte finns en vinning för egen del i det. Jag har under alla år haft svårt att hantera denna person. Samtalen går trögt och senast för ett par veckor sedan blev jag riktigt förbannad på denna person.

Nu i dagarna startade vi vårt första projekt ihop. Det var ju inte precis så att jag jublade över detta att arbeta med en person som jag inte tycker om och som jag retar mig på. Jag har funderat mycket på varför jag har så svårt just honom. Jag har ju under mitt liv träffat på många personer som jag inte har älskat precis,men som jag ändå har kunnat hantera.

Så i morse slog det mig varför jag har så svårt att hantera denna situation. Det är för att jag avskyr den person JAG blir i samspel med honom.. Jag blir småaktig, letar efter fel och dolda agendor, jag blir misstänksam mm . Med andra ord jag blir precis som han. Allt det som jag normalt sett inte är.

Insikten i dag är att det är inte honom som jag inte kan hantera utan den person som jag VÄLJER att bli när han är i närheten. 

Man kan aldrig förändra en annan människa, men man kan förändra sitt eget beteende. Det känns så skönt att få denna insikt för nu förstår jag ju mina egna reaktioner och har faktiskt medel till att förändra vår relation. Vem vet han kanske till och med blir en helt annan person i fortsättningen när han blir bemött på det sätt som jag normalt bemöter mina medmänniskor.

Sent i går kväll när jag skulle hämta vatten ur vår vatten- och ismaskin i frysdörren så kom det inget vatten när jag tryckte på spaken. Jag började felsöka inne i kylskåpet om vattenslangen möjligtvis var krökt. Nix, inget problem. Jag skruvade loss vattenfiltret för att se om det var något som hade fastnat, nix. Jag tömde manuellt ut isbitarna i maskinen och väntade på att vatten skulle fyllas på i ishållaren. Nix, inget vatten kom.

OK, tänkte jag då, reparatören som var här i fm kanske har stängt av ventilen på vattenslangen när han skulle greja med kylskåpet. Jag letade upp instruktionsboken för att hitta var man skulle sätta på ventilen igen och om de möjligtvis hade några tips om vad som felet kunde bero på. 

Tittade på klockan, den hade nu passerat midnatt. Började bli stressad för jag skulle upp kl 05.00. Bara 5 timmar kvar. Letade i boken. Jo, då problem med att inget vatten kommer beror på att ventilen är avstängd. Snabbt letade jag reda på var denna satt. Nej, fick ge upp den idén, för att komma åt ventilen krävdes att kyl/frysen flyttades ut och det är jag inte stark nog att göra. 

Helt plötsligt kom jag på: Jag tar naturligtvis vatten ur kranen istället för att som en envis åsna försöka lösa problemet mitt i natten. Klockan närmade sig nu 00.30!

Öppnade kranen vid diskbänken: Inget vatten här heller! Nu började paniken sprida sig i kroppen. Fort, fort in i badrummet för att kolla. Ingen vatten här heller. 

Nu började jag nästan gråta. Hur skulle jag kunna tvätta mig i kväll och ännu värre i morgon bitti. Tanken att behöva åka till en kund otvättad och utan kaffe i kroppen fick mig nästan att gå i spinn. Lugn lugn. 

Kanske är det så att de har grävt av någon kabel någonstans i kommunen. Snabbt upp med datorn. In på kommunens hemsida. Där stod det: PÅ GRUND AV UNDERHÅLLSARBETE STÄNGS VATTNET AV MELLAN KL 22.00 och 02.00 I OMRÅDE X. Puh, skönt då var det i alla fall inget fel i vårt hus och vatten skulle finnas i morgon igen. 

Så kom jag då i säng kl 01.30, rentvättad med alcogel och tänderna borstade i mineralvatten och ganska nöjd med mig själv att jag verkligen hade gått till botten med problemet.

Jag har haft en trevlig kväll på stadens bokhandel. Personalen hade anordnat en kväll där de gav några boktips inför julen. Jag måste säga att jag kände mig hemma bland de andra bokmalarna.

Personalen tipsade om kokböcker och hade till o med bakat några kakor och bröd från några av böckerna.

Man fick 15% på allt man handlade denna kväll. Jag köpte en julklapp till dottern. Till familjen köpte jag denna kalender:

Så här beskrivs denna kalender: 2010 ett år fullt av särskilda dagar – kring liv och död, glädje och sorg, befrielse och förtryck, drömmar och längtan!

* 25 nyår. Vem firar när och vad?
* Alla de stora religionernas viktiga dagar
* Ett rikt urval internationella dagar, FNs och andra
* Udda dagar om sjusovare, surströmmingar och andra särskildheter
* Mors o fars dagar – nästan varje månad
* 36 nationaldagar – källor till både stolthet och sorg

Dessutom 365 alternativa namnsdagar. Vår namnlängd börjar bland universums stjärnor, dyker sedan ner i det vatten där livet på jorden en gång uppstod, och slutar med de egenskaper och känslor vi planterar i våra barn genom de namn vi ger dem. Ta chansen att fira och firas!

Till mig själv köpte jag:

De senaste årens terrordåd i väst och det påföljande kriget mot terrorismen har gjort att relationen mellan väst och den muslimska världen är mer laddad än någonsin. Ett polariserat vi-och-dom-tänkande gör att bilden av islam i väst ofta blir ganska ensidig. Hur blev det så? Och visst är islam mer än militanta islamister och fundamentalism?

Mohammad Fazlhashemi är Sveriges främsta kännare av muslimsk idéhistoria. I Vems islam visar han hur islam sett ut genom historien, beroende på vem som tolkat den. Men framförallt ger han en mångfacetterad bild av religionen i dag och menar att det både i öst och väst finns ett utbrett stöd bland muslimer för ett modernare islam, där en traditionell och okritisk hållning får lämna plats för kritiskt tänkande, jämlikhet och demokrati.

Både kalendern och boken skall bli spännande att utforska.

Inte för att hennes mamma har varit ute och ätit med henne, utan för att hon har blivit bjuden på en stor fest på lördag.

Hon är överlycklig för det är en stor bosnisk fest som hon blivit bjuden till av en av hennes bästa kompisar. Hon ser verkligen fram emot denna fest.

Dottern som helst av allt vill tillhöra en stor släkt som umgås tätt och ofta kommer säkert att njuta av att få "tillhöra" kompisens släkt under några timmar.

I helgen hade Dottern och jag lite meningsskiljaktigeter (läs jag bråkade med Dottern). I och för sig var min ilska befogad, men jag måste erkänna att jag överreagerade lite. Detta sa jag också till Dottern senare när jag hade lugnat ned mig.

I dag skall Dottern till frissan och hennes bästis skulle följa med och hålla henne sällskap. De skulle ta en fika också på stan innan de begav sig hemåt.

Så i morse berättade Dottern att kompisen inte skall följa med. Varför, blev min fråga då.

Jo, hennes mamma vill att hon är hemma mer och att hon läser sina läxor. Men inte har ni väl läxor idag sa jag. Nej, men hennes mamma vill att hon gör skolarbete varje dag. Dessutom har hon (mamman) sagt till henne att hon inte får göra skolarbete tillsammans med mig längre. För vi lyssnar för mycket på musik när vi arbetar och det tycker hennes mamma att man inte skall göra för då kan man inte koncentrera sig.

Jag blev helt tyst och funderande. Dessa två 14-åringar är bäst i klassen. De sköter sitt skolarbete exemplariskt. De lämnar in sina arbeten i god tid, de läser sina läxor tillsammans samtidigt som de lyssnar på musik och har det lite roligt. De är aldrig ute och ränner, de sminkar sig minimalt, de är kloka, artiga och fina 14-åriga tjejer.

Jag tänker att de är inga robotar, de måste få lite utrymme och ha lite trevligt tillsammans. Att pressa dem när de redan pressar sig själva tänker jag är onödigt.

Nej, istället borde vi föräldrar visa dem uppskattning och låta dem ha lite kul också emellan varven. Denna tid i deras liv måste få ha en blandning mellan allvar och lek. Annars finns risken att vi pressar dem för hårt så att de sparkar bakut.

I eftermiddag är det jag som hämtar Dottern och tar ut henne på middag innan hon skall till frissan, för det förtjänar hon,

Livet är fyllt av så många måsten så ibland får man bara släppa taget en stund.

I dag har jag använt min blogg som spypåse. Ur mina fingrar kom kaskader av ilska och besvikelse. Jag vältrade mig lite i eländes elände. Spyorna behövde komma ur mig.

Det känns skönt när andra förstår att det bara är en liten vinterkräksjuka som jag drabbats av och jag snart är frisk igen. 

Var gjorde jag av mina spyor innan jag började blogga? Som tur är så kvävdes jag inte av dem i alla fall.

Helgerna brukar vara mitt andningshål för att klara de stressiga och oroliga vardagarna. Denna helgen blev det INTE det.

Svärmor var på besök och rumstrerade runt. Visserligen så städade och fejade hon, men det var inte saker som jag behövde ha gjort utan det var saker som HON tyckte behövde göras. Att få hjälp är toppen, men ännu bättre är om man får hjälp med det man behöver få hjälp med.

På lördagen hade jag ett stort bråk med Dottern och att ta ansvar. Bråket startade ute i en affär på stan, ganska tråkigt. I stort sett så fortsatte detta bråk hela helgen, med små korta uppehåll med kramar och närhet.

Svärmor tjatade hela helgen om än det ena än det andra. Mina öron är helt utslitna.

Maken är jag urförbannad på för han gömde sig i princip hela helgen i datarummet. Om han sa 10 meningar till sin mamma denna helgen så överdriver jag inte. Persiennerna som har väntat på att bli fixade i snart 5 år väntar fortfarande. Studsmattan står fortfarande uppmonterad i trädgården. Måste jag göra det också? När jag skriver detta så svartnar det för ögonen så arg blir jag.

Nästa helg skall bli mycket bättre, det måste den!

I morgon kommer min svärmor nummer 1 hit. Hon ringde mig nyss och tackade för tågbiljetterna jag hade skickat till henne. Sen i nästa andetag kommer det: Jag har packat ned putsdukarna för jag tänkter putsa alla era fönster under helgen.

Jag gillar att göra saker och ting själv och ber sällan andra om hjälp, men tänker då på vad jag läste i en artikel av Lennart Göthe:

"Alla människor vill skapa betydelse i sitt eget liv genom att bidra, dvs betyda något för någon annan. Samtidigt så har vi svårt för att själva be om hjälp och ta emot. Sätter man in detta i ett marknadsekonomiska termer så inser man att marknaden för bidrag är överetablerad och att det är svårt att få avsättning för sin tjänst. Detta skapar frustration i samhället, i familjer och på företag. Människor vill betyda något och finner det svårt att få göra det.

Paradoxen som därmed uppstår är att det absolut mest värdefulla bidrag du kan ge till en annan människa är att låta denna bidra till dig och visa att det är ett bidrag."

Så det är bara att bita ihop och låta henne bidra. Jag får inte glömma av att visa mig oerhört tacksam också. Å andra sidan så får vi ju rena fönster på köpet. Detta är väl vad man kan kalla en win-win situation.

De senaste dagarna har jag läst kommentarer på min blogg som tillskriver mig åsikter och sinnesstämningar mm. Jag har även läst inlägg som gör detsamma.

Orden har sökt min själ och mina tankar. Jag har påbörjat minst 5 inlägg för att bemöta dem, men inser nu att de känslor som orden väckt tillhör en förgången tid, barndomen. Så jag väljer att låta orden som skrivits till och om mig ligga där de ligger.

Jag vet vem jag är och vad jag står för. Vet du?

Dottern berättade att hennes kompis är väldigt ledsen för något, men att hon hade lovat att inte berätta vad det var.

OK, sa jag, jag skall inte fråga.

Dottern satt och pustade och stönade brevid mig. Till slut sa hon: Det gäller X du vet den där killen som S har pratat med via MSN och Facebook och så.

Jaha, sa jag då, vad kan det vara som hon är så ledsen för då? Det kan jag inte säga sa Dottern, mera än att det är något jättehemskt som hänt och hon är jätteledsen.

Ja men, sa jag då, de är ju inte tillsammans eller så för de har ju aldrig träffats.

Då tittade Dottern väldigt arg på mig och sa:

Men, du fattar ju ingenting. De har ju haft det närmaste man kan komma ett förhållande utan att träffas!

Nej, jag fattar absolut ingenting.

Eftersom jag kom hem väldigt sent i går kväll från kontoret så var det först i morse som jag pratade med Maken sedan i går morse.

Då berättade han att S en tjej som Maken varit chef för i många år hade varit på besök på hans jobb. Maken hade frågat S hur hon hade det nu för tiden och om hon längtade tillbaka till jobbet. Nej, svarade hon då, det gör jag verkligen inte. Men, tillade hon, jag saknar dig.

När Maken berättade detta för mig så var han väldigt rörd. Va, roligt sa jag då. Härligt att hon tyckte om dig både som person och chef.

Ja, sa han då, det är jättekul. Vänta lite så skall jag hämta min mobil för jag har glömt visa dig ett SMS som jag fick när jag var sjuk i början av veckan. Han hämtade sin mobil och visade upp följande SMS:

"Hej Baby, hoppas att du snart blir frisk och kommer tillbaka och förgyller min arbetsdag. Puss och kram"

Vem har du fått detta i från frågade jag då. Jo det var Å (en tjej som är en av Makens underställda arbetsledare) som skickade det för hon tyckte att det var så tråkigt och lugnt när jag inte var på jobbet, alldeles för lugnt.

Jag är säker på att inte Å's fru blir svartsjuk på Å´s kärlek till Maken. Det blir inte jag heller, jag blir istället mycket glad och stolt över att flickorna på hans jobb tycker om och respekterar honom och att han gör det tillbaka.

Tänk att en machoman kan vara så mjuk och go som Maken min. 

Tidigt i morse innan jag åkte med tåget till kontoret tittade Maken och jag på nyheterna på TV4. Då rapporterade man att John Allen Muhammad, krypskytten som höll Washington i skräck och tillsammans med en medbrottsling dödade tio personer hösten 2002 avrättades i natt. John Allens Muhammads advokater har in i det sista försökt att få dödsdomen hävd. De hävdar att Muhammad är psykiskt sjuk och traumatiserad, bland annat efter sin tid som soldat i Kuwaitkriget, och har krävt att rättegången ska göras om. Högsta domstolen avslog i måndags denna begäran och avrättningen genomfördes.

Då säger Maken: Jävla mördare!

Jag tittar på honom lite frågande och då fortsätter han: Ja, att de avrättar folk.

Detta har jag funderat på hela dagen. Öga för öga och tand för tand?

Skall mördare mördas?

Skall mobbare mobbas?

Skall elakhet med elakhet fördrivas?

Osv i det oändliga.

Det viktigaste, tänker jag, är inte vem som började utan vem som är modig och stark nog att sätta punkt och gå vidare utan att hämnas.

Inte kunde väl jag ana att mitt inlägg om Lindex nya kollektion skulle dra till sig så mycket uppmärksamhet idag.

Jag har ju knappt hunnit arbeta alls och med tanke på att mitt timpris är 1300 kr så är det ju många kronor som inte har blivit debiterade i dag. Får väl jobba dessto mer i kväll.

Nu sitter jag och funderar på om jag kan skicka en faktura till dem för PR-insatser eller något liknande. Deras namn har ju flashats ett antal ggr under dagen, så det är väl inte mer än rätt att de får betala lite för det, tänker jag. 

Läser på AB Debatt i dag en artikel som Lina Johansson skrivit http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6098478.ab

den handlar om en kollektion som Lindex har tagit fram som endast görs i storlekarna Small och Medium http://www.aftonbladet.se/wendela/article6097669.ab

Sofia Brax på Lindex säger till Aftonbladet "att Lindex varit i kontakt med kunder som varit besvikna eftersom kläderna varit för små. Men kunder som inte passar i kollektionen kan hitta andra kläder i sortimentet."

Sofia säger vidare att det är just kunder som har storlek S och M som är de som köper mest hos Lindex. Det är ju inte så konstigt för det finns ju nästan aldrig några kläder i den andra storlekarna kvar eftersom de oftast bara finns i en mindre upplaga.

Small och Medium är inte längre just Small och Medium. Small är för pinntunna 10-åringar och Medium kan säkert en och annan tunn tonåring få om sin kropp.

Nej, snälla Lindex ni verkar ha fått allt om bakfoten. Large är nu för tiden den storlek som har en bra passform på normalt byggda kvinnor. I alla fall är det så med de kläder jag har sett på Lindex. Men ni kanske vill ha en annan kundgrupp i framtiden. I så fall har ni gjort ett korrekt strategiskt val med den nya kollektionen.

Det är konstigt hur saker och ting utvecklas ibland. Jag var fly förbannad för ett tag sedan när det gällde ett uppdrag som jag uteslöts ifrån. Jag var med och formulerade offerten, men jag var inte medräknad i projektgenomförandet.

Vi fick uppdraget och i dag var första projektmötet och vem var med på det tror ni?

Hi hi, på något sätt så har jag lyckats med min gerillakrigsföring för nu är jag plötsligt en av konsulterna som kommer att genomföra projektet.

Vips så blev rätt man på rätt plats en kvinna. Nämligen Yours Truly

Zmilla hade en bild av Gerald Butler på sin blogg i dag. Han har bl a varit med i filmen PS. I Love You. Då var jag ju tvungen att visa en bild på en av mina favoriter som också var med i samma film: Jeffrey Dean Morgan

Tillägg: Catch303 nämnde Javier B i sin kommentar. Så här är två till av mina favoriter. När jag ser dem alla tillsammans så ser jag hur otroligt lika de är alla tre.                            

Robert Downey Jr                         Javier Bardem    

Robert Downing Jr är i mitt tycke en av de mest begåvade skådespelare som finns. Jag är så glad att han tillsynes har tagit sig ur det grova missbruk som förmörkade hans liv under så många år.

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I...

Tears stream down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I...

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Den 19 februari i år skrev jag ett inlägg om de miljarder som regeringen skulle avsätta till jobbcoacher för arbetslösa. I dagens AB kan man läsa om det fiasko som denna satsning har resulterat i:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6084431.ab

I mitt inlägg skrev jag att det var 1,5 miljarder avsatta, men det visar sig nu att det är det dubbla beloppet, nämligen 3 miljarder.

För en gång skull hade jag blivit glad om jag hade haft fel.

Puh, så var då anbudet inlämnat till Kammarkollegiet. Det blev nästan 200 sidor. Det var CV, undertecknade referensuppdrag, mm mm som skulle skrivas och administreras. Synd att jag inte kan ta betalt för allt arbete som jag lagt ned på detta anbud. Men å andra sidan om vi skulle få detta ramavtal så kanske vi får en del roliga projekt och då var det mödan värt.