Är jag otroligt cynisk eller vad?

Media har verkligen snappat upp den skandal som patrik Sjögren avslöjar i sina memoarer. Otaliga spaltmetrar har skrivits och på radion har det nästan inte pratats om annat än det som skett. Med all rätt kan tyckas för det är verkligt åt helvet det som skett. Men samtidigt kan jag inte bli kvitt den där känslan som infinner sig och som skapar lite irritation över hela avslöjandet. Känslan av att det hela dragits igång som en marknadsföring av Patrik Sjöbergs memoarer.

Och istället för att beskriva varför jag får denna kanske märkliga känsla så skall jag illustrera det hela med ett skärmskott från startsidan på Aftonbladet.se. Och nej det är inte bara därför jag får denna känsla men denna lilla detalj gör att den förstärks något oerhört.

Är det fel på mig som blir nästan mer irriterad på själva avslöjandet än det som avslöjats?