pip och gnäll - ibland blir jag irriterad

Handläggaren ringde i onsdags och hade pratat med min chef som har bekräftat alla mina arbetstider och att jag faktiskt har fått gå ifrån jobbet tidigare och ibland inte ens tagit mig dit. Jag orkar inte skriva ner allt men summan av kardemumman var i alla fall att hon skulle rådgöra med en kollega och ge mig besked i dag. Hon menade på att det faktiskt kan vara så att jag är berättigad sjukpenning trots allt, trots att hon gav mig avslag i måndags.

Det är nu över fyra månader sedan jag blev sjukskriven, och fortfarande varken besked eller pengar. Är det konstigt att jag inte sover? Medicinerna verkar inte fungera heller, jag är uppe i maxdos och det blir inte bättre.

Tur jag har hundarna, annars vete tusan om jag hade orkat så mycket mer...

Och nej - hon har inte hört av sig i dag som hon skulle. Surprise surprise!

fortfarande inget. jag vet inte om jag bara ska ge upp eller om jag ska bli förbannad. jag orkar snart inte mer.

fick tag på handläggaren i måndags, hon har "inte hunnit" titta på mitt ärende än. Nej, det måste jag ju förstå - jag har ju inte varit sjukskriven sedan mer än första november. Det är ju trots allt bara fyra månader.

I går och i dag har det varit upptaget hela dagen, och hon jobbar tydligen bara till kl 12. Har suttit och letat efter vem man kan kontakta för att "anmäla" hennes hantering av mitt ärende, men ingen vill ju säga vem som är chef eller vart jag kan gå. Har börjat skriva en text jag ska skicka till tidningarna, men jag orkar inte hålla på med den så mycket. Det känns inte bra det heller.

Hörde på nyheterna på TV4 att livmoderhalscancer-vaccinet Gardasil inte lever upp till förväntningarna. Enligt nyheterna skulle en allmänvaccination "bara leda till att hälften av alla fall kunde undvikas". Bara hälften?? Undrar vad hälften av alla kvinnor som får diagnosen varje år, varje månad, tycker om det...

SvD säger att det kunde förebygga "en del fall". http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_825417.svd

Man menar även att det skulle kunna leda till en falsk trygghetskänsla om man är vaccinerad. Att fler struntar i cellprovskontrollerna, till exempel. Och nu ska jag vara cynisk igen... att gå på kontrollerna är ens eget ansvar. Mitt eget för min del och för min hälsa, ditt ansvar för dig själv. Att strunta i kontrollerna - som är till för din egen skull - bara för att du fått ett vaccin som minskar risken för livmoderhalscancer är precis lika dumt som att inte gå på provtagningarna för att "det händer inte mig".

Lite mer info finns på DN Debatt - http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=738201

Absolut behöver forskningen fortsätta, vi kan inte luta oss tillbaka, klappa oss på magen och tänka så där ja, då var det avklarat. MEN - nu finns vaccinet, så varför inte använda det?

Sedan kan jag faktiskt inte låta bli att undra om det hade varit samma tankegångar om det hade gällt tex. lungcancer eller prostatacancer...

Inte lite irriterande fråga ska jag säga. Inte alls ovanlig heller.





Lånat från Konsumbloggen

att vecka 10 smäller det till i GB Glace-boxarna runt om i landet... Lakritspuck kommer tillbaka! Hittills är det obekräftade rykten från GB själva, men jag ska gå till botten med det här minsann. Vi borde få reklamen till jobbet snart, om vi inte har fått den redan. Läge att gå ner och reka med chefen helt klart.

Och jag vill verkligen inte ha besök och presenter och vara glad och trevlig och social och duktig värdinna. Jag ska städa lägenheten i fall att, men bara för att jag mår ännu sämre om det kommer folk och det ser ut som det gör här efter helg med fest och regn och storm och leriga tassar.

Vad jag vill göra så är det att ta en fika med härliga människor som struntar i om jag är helt off och bara sitter tyst ibland. Jag funderar starkt på att rymma hela dagen så att jag slipper eventuellt ståhej men det blåser ganska mycket i dag så jag vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. Någon som vill rädda mig?

Jag brukar inte bry mig om eller beröras när någon kändis har gått bort - undantagen har varit Anna Lindh och AnnaNicole - men nääää :( Inte han :(

Jag mår inte bättre av att han hade samma mediciner hemma som jag har och/eller har haft. För tidigt att spekulera kanske, men i alla fall...

 Drygt sju av tio svenskar vill att homosexuella ska få gifta sig - stödet för homosexuellas rätt att få gifta sig ökar. Hurra, hurra! Äntligen börjar vårt kära land bli så pass öppet och jämlikt som vi skryter över i resten av världen... kanske? Men sedan blev jag mörkrädd...

""Riksdagsledamoten Annelie Enochson är en av de kristdemokrater som driver kravet på en folkomröstning. Hon hade väntat sig att opinionen skulle se annorlunda ut.

– Något förvånad är jag, säger Enochson. Det motsvarar inte den känsla jag får när jag träffar folk, och då träffar jag ju inte bara kristdemokrater.""

[...]

"– En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring.

När det handlar om äktenskap är det för Annelie Enochson ingen principiell skillnad mellan homosexuella par och exemplen ovan.

– Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl."

Jag blir så rosenrasande att jag inte ens orkar kommentera det mer än att lyfta fram det här i bloggen. Ja - lagen ser ut som så att man faktiskt inte får gifta sig med någon av samma kön - men vill man ha en folkomrösning för att ändra på det så är man knappast positiv till en lagändring. Formulerar man sig så, så skulle det inte förvåna mig om man jämställer HBT*-personer med pedofiler, människor med incestuösa tendenser och såna som ger sig på djur för att utnyttja dem sexuellt.

När ska ni inse att ett homosexuellt förhållande är precis likadant som ett heterosexuellt? Det är ingen som far illa, ingen som utnyttjas och ingen som gör nåt mot sin vilja. Det handlar om kärlek och respekt, att två människor vill leva tillsammans och vill göra det på samma villkor som de som råkar ha "turen" att vara av olika kön. Kan vi inte bara hylla kärleken istället för att hänga upp oss på biologin? Ska det vara så jävla svårt?

Vad är folk så rädda för? HBT-människor lär knappast springa och gifta sig med er "normala" bara för att lagen ändras. Lika för alla, är det så mycket att kräva här i vårt underbara jämställda och fördomsfria Svea rike?

Artikeln publicerades i SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_793305.svd Det stod om det hela här i Aftonbladet också, men jag kan inte hitta artikeln i dag.

*HBT är en förkortning för Homo-, Bi- och Trans-sexuell

Vad händer med dressyr-eliten i dag egentligen? När hände detta?

Ja inte bara eliten, det finns mycket skräp överallt - men eliten ska ju vara just de som man ser upp till, de man vill vara och där man vill hamna. FEI har nyligen beslutat att enhandsfattningen inte längre är tillåten, någon motivering ger man inte. Enda anledningen jag kan se till det hela är väl att om inte alla klarar av det, så ska ingen få göra det.

Någon sa att det är orättvist att t.ex. Lussan får högre poäng bara för att hon rider på en hand. Knappast. De extra poängen kommer inte bara för att hon fattar alla tyglarna i en hand, utan för att hästen i fortsatt balans och bärighet gör vad hon ber den om - trots att hon har ena handen längs med sidan. Harmonin och samspelet mellan häst och ryttare ändras inte, det märks över huvud taget inte i rörelserna att hon bara sitter på en hand. Om inte alla ryttare på den nivån klarar det har jag bara en sak att säga - hem och träna med er!

En häst på den nivån SKA inte hänga i bettet och ligga på i handen, den SKA lyssna på små små subtila viktförändringar som enda hjälper och den ska vara så lugn och balanserad att den bara flyter fram oavsett huvudlag, betsel eller annat. Att rida dressyr ska vara som att dansa med hästen - omärkbara hjälper gör att häst oc ryttare ser ut att vara ett och att allt sker i samförstånd. INTE att underskänkeln flyger upp i virveln på hästen i ett galoppombyte eller att ryttaren håller balansen i tyglarna i den ökade traven.

Dessvärre är det inte helt svårt att hitta bilder på detta bland just den högsta eliten inom sporten i dag. När jag var liten satt jag trollbunden framför tv:n och drömde mig bort till de hästar och ryttare jag såg. Att kunna rida så där en dag... när jag nu ser samma tävlingar 15-20 år senare blir jag bara mörkrädd.

Lite bildexempel på vad jag menar då... och ja - jag vet att det är ögonblicksbilder, det är omöjligt att sitta perfekt i varje sekund osv. Men nej - ryttare som rider värdscupen och Grand Prix och som ligger högt upp på världsrankingen ska inte se ut så här ens på stillbilder. Och nej - jag är inte bättre själv, jag har suttit på ridskolehästar större delen av mitt liv, men så rider jag inte i de högsta klasserna heller. Jag hade kunnat göra det om jag hade haft pengar och kontakter nog att skaffa mig såna hästar - men jag fick "nöja" mig med att rida passage och piruetter på ridskolans hästar.... så... bilderna då.

 
På en hand, lugnt och balanserat med en glad häst i en trevlig form i den ökade traven... Ryttaren sitter i lodrät sits, avslappnat och hela ekipaget ser verkligen trevligt och glatt ut.


Lodrät sits var det ja... fast det kanske inte är samma sak i de högre klasserna? Hästen ser inte alls bekväm ut, ligger på i handen (ryttaren försöker rätta till detta genom att höja handen) och har tappat en hel del i bakdelen, även om han faktiskt verkar bära upp ryggen fortfarande, trots att ryttaren har hamnat helt fel.


Snälla.. slappna av lite, släpp det behårda greppet om tyglarna, slappna av i benen och låt hästen jobba lite med ryggen istället för att bara hålla emot. Ja - det är en ökad trav och hästen kanske vill dra iväg, men vackert är det inte.

Så, nu har jag väl retat upp någon åtminstone.