Douchebag

...att ni är fan sjuka i huvudet!

Jag har inte skrivit ett inlägg på över ett år och ändå har jag sex (6!) sidvisningar idag.
Kom igen.

Gör nåt kreativt av er tid istället för att sitta och smyga inne på bloggen.
Jeeez.

Se så, schas!

I snart två veckor har vi bott i lägenheten.
All ledig tid har gått åt att spackla, slipa, spackla, slipa... och dricka whisky.

Vi har inte ens kopplat in TV'n än, fattar ni? Vi vet inte vad som hänt i serien "Tough love".
Vad händer här näst?

Odla ekologiska tomater i balkonlådan och värna om miljön och klä oss i potatissäckar?

Börjar vi så sakteliga förvandlas till hippies?
Just shoot me!

Vi måste koppla in tvn....

.. imorgon.

Just nu bor vi i ett hav av flyttlådor, mitt i ett organiserat kaos.
Pari har varit ledig idag och strukturerat upp i köket. Skapat lite diskussionsunderlag så att säga, för jag tvivlar på att den nuvarande lösningen är den slutgiltiga.
I natt sov vi för första natten i vår gemensamma lägenhet, jag VILL berätta om den osande heta akt som blev starten på vårt samboliv.
Men efter gårdagens flytt så slocknade vi innan visste ordet av.
Revanch ikväll kanske?

Nu ska vi åka och storhandla, för vårt kylskåp gapar lika tomt som hos en 20-årig singelkille.
Det vill säga, vi har ett paket juice och ketchup.

Ikväll ska jag, varsamt och kärleksfullt, packa upp mina maltwhisky och kanske om jag får tid över, montera ihop sängen.

Ha de enna gött ute i snön eller!

Befinner mig just nu i hufudstaden.
Är på kurs med jobbet, vilket alltid är jävligt skoj. Senast var nog i augusti och då var jag i Göteborg (passande).
Det som stör mig är den där killen, ni vet han med dålig hörsel?

Killen som ALLTID sitter längt bak och som ALLTID envisas med att inte höra något.
Han är heller aldrig sen med att påtala det i form att ett vrål "TALA HÖGRE!"
That guy

I hate him...

Nu ska jag i förebyggande syfte dricka en hel del vatten och gå och lägga mig, det har varit en lång dag.

5 dagar kvar btw...

Så länge är det kvar innan vi flyttar.
Vanligtvis brukade detta vara med vilket intervall vi kunde träffas.
Men nu är det på riktigt, jag har fixat lån och nästan allt är klart.
Vi ska välja ett elbolag och komma överens om det blir ett Wii eller PS3. (P: Wii, D: PS3)

Sen ska vi kyssa sextisdagar och -torsdagar farväl.
Första kvällen blir det picknick på flyttkartonger, en flaska vin till mig och några öl till Pari. Lite tända ljus och sen...
...kanske en fight om vem av oss som målar väggen bäst? (Jag)
Vi är i desperat behov av förvaring. Jag gjorde mig av med mina bokhyllor för att de var fula och gamla. Problemet är nu att vi har ingenstans att packa upp våra grejer i.
Soffa har vi heller inte, jag hade en awesome soffa men vi kom överens om att den hade lite "historia" så den såldes till en intet ont anande yngling.
Men vem hinner sitta i en soffa och se på tv? Vi ska måla och älsk.. knu... make sticky.
Alla rum ska invigas i tur och ordning, detta är viktigt och för tur med sig, hävdar jag.
Så måste det vara, se bara på mina och Paris tidigare förhållande, de sprack inte utan anledning.

Viss problematik kan uppstå när båda alltid har rätt. Att inreda lägenheten kommer att ge erkännande i form av Nobels fredspris, till oss båda.
Hur som helst så är det en spännande tid framöver.
Svärmor har gjort ett bra jobb på att göda mig dessa tre månader, ja för jag skyller faktiskt på henne. På tal om svärmor, fattar ni hur härligt det är med en fantastisk svärmor och en bonuslillasyster som är världens smartaste? Naiv som fan, men smart :)

På det stora hela så är jag ganska nöjd med tillvaron just nu...
Min älskling och jag ska bli sambos, på riktigt, men först måste vi somna åtta gånger tillsammans,
verkar jobbigt? Inte direkt. :)

And without further ado spelar jag nu en liten sköning som ni kan somna gott till. (26:e jan i götet ppl)

Om man inte är en ryggdunkare, så är man en mobbare.
Är man en mobbare så är man ingen ryggdunkare.

Så kan man väl sammanfatta diskussionerna här på bloggen de senaste månaderna.
Det är ju inte utan att man tycker att vissa borde skaffa sig ett perspektiv på livet,
eller kanske en hobby rent av?

Vill dessutom spela, kanske världens bästa låt för er så här på kvällskvisten :)

Gör mig en tjänst och läs de två frågorna i tur och ordning och läs inte vidare förrän du är klar med första, ok?

Om en affärsinnehavare märker att hans produkter inte är i så stor efterfrågan längre och därför inte säljer så bra, vad gör han då?

1. Byter produktlinje mot det som efterfrågas, givetvis krävs det en liten nyinvestering, men han anser att det lönar sig i det långa loppet.
2. Låtsas som inget och klagar över de sinande intäkterna och att kunderna inte fattar något.
3. Kräver att staten ska köpa hans varor för, hey, han måste ju också leva.

Klar?
Bra, läs då vidare.

Du är denna affärsinnehavare och dina produkter är tid och kunskap.
Dina kunder är arbetsgivare.
Din tid och din kunskap är inte i så stor efterfrågan, vad gör du?

1. Investerar i ny kunskap som efterfrågas, det kommer att kosta lite, men du tror att du tjänar på det i det långa loppet.
2. Låtsas som inget och klagar över sinande inkomster och att chefen inte fattar något.
3. Kräver att staten ska betala för din tid eftersom, hey, du måste ju också leva.

Vem är chef i DittAB? Vem styr produktutvecklingen? Finns det någon R&D-avdelning? Vem är chef för marknadsföringen, finns det någon marknadsföring överhuvudtaget?
Har värdet i ditt bolag ökat eller sjunkit de senaste 2 åren?
Varför?
Är det enligt planen?
Varför?
Är du tillfreds?
Varför?

Det svåraste som finns är att inse,
att man är själv ansvarig för sitt liv...

Jag känner att jag måste göra en Daniel och skriva om personer jag är misstänksam mot.

Jag kanske är jävligt sent på det, men det verkar som om papperspåsar är det nya svart.
Nu snackar vi inte om willys bruna påsar, men folk (kvinnor) verkar ha en förkärlek till att bära runt på papperspåsar från någon posh butik. Givetvis appliceras cp-armen (se tidigare inlägg) på detta.

Vad är grejen? Det hela väcker frågor som;
- Tror ni inte att vi ser att den papperspåsen är skrynklg och äcklig?
- Ligger där en odiskad matlåda eller ett par Manolos? ;)
- Är det meningen att man ska tro att personen shoppat i den butiken nyligen?
- Vill man visa något? (Förutom att man återvinner, as if.)
- Hade det inte varit fräschare att ha en väska?
- Återigen, but why?
- är hantag av snöre finare än handtag av papper?
- HAHA!
- Men allvar?
- Modebloggskadade?

Ibland är det jättesvårt att inte vara nedlåtande.
Men jag försöker, jag gör det, verkligen.
På riktigt...

I morgon ska jag få stilla mitt guilty pleasure...
Jag ska stå som bartender på en examensfest för sjuksköterskor.
85 sjuksköterskor och fem killar, 7 killar med oss två i baren.
Det lilla singelDouchi som finns kvar inuti i mig skriker just nu "Buuut whhhhyyyy?!"
Jag har aldrig bartendat innan, men jag har druckit oförsvarbara mängder så det ska nog lösa sig...

Det är som att gå på club akut fast utan män, awesome! ;)
Pari hotar med att detta blir istället för min svensexa, men jag lyssnar inte på det örat och fantiserar istället om vilken sjukdom jag ska fejka imorgon...

Är det på allvar bara jag som tycker att den här videon är H E T?

Vi ska göra dig till miljonär, sade mannen framför mig.
Det hande en ganska skön klang i de orden, tyckte jag.

Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till pengar, nämligen att jag vill ha dem, men jag vill inte att det ska styra mitt liv. Den enda lösningen på detta är att ha shitloads, eller inga alls.
Jag föredrog det första och det gjorde även den förtroendeingivande mannen som satt bakom sitt pampiga skrivbord i ett kontor på en riktigt bra adress i stan.

Eftersom jag inte kunde ett skit om förvaltning så kändes det skönt att lämna över rodret till någon som verkade kunna så mycket.
Du får rapporter varje månad och du kan alltid logga in och se aktuell status, fortsatte han.
-Vad kommer det här att kosta mig? frågade jag en smula osäkert.
Vi tar inte ut någon avgift, eftersom vi handlar med så stora summor så får vi rabatt av fondbolagen och DET är vår lön.
Det tyckte jag lät mycket vettigt.
DE förvaltar MINA pengar och JAG betalat INGET
Trodde jag...

Det genialiska i deras plan är att välja fonder med hög förvaltningsavgift. Ju högre förvaltningsavgift, desto högre mellanskillnad åt DEM.
Oavsett hur fonden går så utgår SAMMA mellanskillnad åt DEM.
Typiskt sett ett obra läge som KUND.

I tre år sköt jag till pengar till detta bolag och i tre år så lyckades de inte generera någon vinst.
Men jag litade på dem, de visste ju sin sak, iallafall bättre än mig.
Förändringen kom när jag träffade en gammal kollegas kille, han höll på att doktorera i finansiell analys. Han gav mig en trave böcker att plöja. Den första var "New Market Wizards" av Jack D Schwager. Jag kan verkligen rekomendera den till alla. Han tog sig tid att besvara mina lekmannateorier och gav mig hintar och tips på hur jag kunde fördjupa mig ytterligare.

Sen kom det som aldrig kunde hända.
September 2008, Lehman brothers ansöker om konkurs.
Wow, tänkte jag, stackars jävlar.
Det visade ju sig såklart att DE hade merparten av MINA pengar investerade i Lehman brothers.
Skrattar bäst som skrattar sist och i oktober 2008 så skrattade jag inte. Av flera anledningar.

Jag kan säga att jag numera inte har så högt fötroende för DEM och har avslutat samarbetet.
DE väntar fortfarande på en del av MINA pengar från konkursförvaltarna.

NU är jag betydligt mer insatt, men det var en dyr läxa. Riktigt dyr, för MIG.
JAG gör bra ifrån mig på egen hand, betydligt bättre än DE någonsin gjorde.

Frågan var och en kan ställa sig är;
hur kommer det sig att så få fondförvaltare slår index?
Svar:
De får betalt oavsett.

Det högsta beviset på att jag vet vad jag pysslar med är att från och med idag så har svärmor lagt sin pension i mina händer. Svärmor är en liten försiktig general som håller väldigt hårt i sina slantar. DET är ett jävligt bra betyg, anser JAG.

Disclaimer: Jag vill inte låta påskina att jag har shitloads av pengar, eller ens hade. Det har/hade jag inte.