Att gapa efter mycket...

Vi ska göra dig till miljonär, sade mannen framför mig.
Det hande en ganska skön klang i de orden, tyckte jag.

Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till pengar, nämligen att jag vill ha dem, men jag vill inte att det ska styra mitt liv. Den enda lösningen på detta är att ha shitloads, eller inga alls.
Jag föredrog det första och det gjorde även den förtroendeingivande mannen som satt bakom sitt pampiga skrivbord i ett kontor på en riktigt bra adress i stan.

Eftersom jag inte kunde ett skit om förvaltning så kändes det skönt att lämna över rodret till någon som verkade kunna så mycket.
Du får rapporter varje månad och du kan alltid logga in och se aktuell status, fortsatte han.
-Vad kommer det här att kosta mig? frågade jag en smula osäkert.
Vi tar inte ut någon avgift, eftersom vi handlar med så stora summor så får vi rabatt av fondbolagen och DET är vår lön.
Det tyckte jag lät mycket vettigt.
DE förvaltar MINA pengar och JAG betalat INGET
Trodde jag...

Det genialiska i deras plan är att välja fonder med hög förvaltningsavgift. Ju högre förvaltningsavgift, desto högre mellanskillnad åt DEM.
Oavsett hur fonden går så utgår SAMMA mellanskillnad åt DEM.
Typiskt sett ett obra läge som KUND.

I tre år sköt jag till pengar till detta bolag och i tre år så lyckades de inte generera någon vinst.
Men jag litade på dem, de visste ju sin sak, iallafall bättre än mig.
Förändringen kom när jag träffade en gammal kollegas kille, han höll på att doktorera i finansiell analys. Han gav mig en trave böcker att plöja. Den första var "New Market Wizards" av Jack D Schwager. Jag kan verkligen rekomendera den till alla. Han tog sig tid att besvara mina lekmannateorier och gav mig hintar och tips på hur jag kunde fördjupa mig ytterligare.

Sen kom det som aldrig kunde hända.
September 2008, Lehman brothers ansöker om konkurs.
Wow, tänkte jag, stackars jävlar.
Det visade ju sig såklart att DE hade merparten av MINA pengar investerade i Lehman brothers.
Skrattar bäst som skrattar sist och i oktober 2008 så skrattade jag inte. Av flera anledningar.

Jag kan säga att jag numera inte har så högt fötroende för DEM och har avslutat samarbetet.
DE väntar fortfarande på en del av MINA pengar från konkursförvaltarna.

NU är jag betydligt mer insatt, men det var en dyr läxa. Riktigt dyr, för MIG.
JAG gör bra ifrån mig på egen hand, betydligt bättre än DE någonsin gjorde.

Frågan var och en kan ställa sig är;
hur kommer det sig att så få fondförvaltare slår index?
Svar:
De får betalt oavsett.

Det högsta beviset på att jag vet vad jag pysslar med är att från och med idag så har svärmor lagt sin pension i mina händer. Svärmor är en liten försiktig general som håller väldigt hårt i sina slantar. DET är ett jävligt bra betyg, anser JAG.

Disclaimer: Jag vill inte låta påskina att jag har shitloads av pengar, eller ens hade. Det har/hade jag inte.