Existens Maximum

Jag tittar inte mycket på TV och är allmänt less på alla såpor och talangtävlingar, men ingen regel som har ett undantag. Senaste säsongen av Idol såg jag faktiskt åtminstone hälften av avsnitten av. Jag är inte lättimponerad och i vanliga fall, så brukar det mest vara medelmåttor som jag aldrig skulle köpa en skiva av som är med.

Den här säsongen var faktiskt annorlunda, för det var flera stycken som var riktigt bra. Precis som de flesta andra så fastnade jag snabbt för Erik´s röst och scenframträdande, så det var ingen överraskning att han vann.

Problemet med att vara med i Idol är att mållinjen inte är där man tror att den är. Det är lite som ett travlopp där vinnaren triumferat viftar med piskan när han passerar mållinjen efter 1600 meter, men det dröjer tills han blir varvad som han inser att det var ett långlopp på 3600 meter och inte ett över sprintdistans.

Nu har de flesta av de i toppen släppt sina debutalbum och jag hade faktiskt sett fram emot att höra Erik´s skiva, men efter att lyssnat igenom den på iTunes så insåg jag att den var en stor besvikelse. Den innehöll bara gammal skåpmat från Idol och materialet är så spretigt att det fastnar i halsen. Erik är en talang, men det här duger inte. Han behöver komma in i ett sammanhang där han blir pricken över i. Han ska inte sjunga massa covers som någon medelmåtta på ett afterski-ställe i Sälen, utan han ska ut på de stora scenerna uppbackad av ett världsband för att komma till sin rätt. Tänk er ett återuppståndet Nirvana, med Erik i stället för Kirt Cobain. Then we´re talking...

Calle Kristiansson gjorde precis som Erik och släppte skåpmat från Idol, men på något sätt så känns det här bättre. Dels kanske jag inte hade lika höga förväntningar på Calle, men främst så känns skivan som en homogen partyplatta där han faktiskt får låtarna att kännas som sina egna. Helt okej, även om det känns lite tunt att bara ge ut covers som vi alla hört förut. Han tog sig runt alla 3600 meter, men verkar inte ha någon speed kvar till upploppssträckan.

Tove verkar inte ha släppt någon skiva än och även om hon var duktig, så känns det som om hon satsade på det här lite för tidigt och risken är att hon blir bortglömd innan hon utvecklats till sin fulla kapacitet. Det krävs nog lite mer livserfarenhet och skinn på näsan för att kunna armbåga sig fram i musikvärlden.

Så ut ur dimman kommer en fidus, som det heter på travspråk, och swischar förbi alla andra. En som jag faktiskt gillade mer och mer, ju längre Idol pågick, men som nu mer och mer framstår som den riktiga vinnaren. Jag talar givetvis om Mariette Hansson, eller MaryJet som hon kallar sig på scen. När andra paketerar smulor och försöker sälja för guld, så släpper hon en platta med nytt fräscht eget material (även om vi fått smakprov på Lies Beyond i Idol) som låter kanon. Respect! Hon känns som den där Tommy Hanné-hästen på 90-talet som först galopperade och sen joggade ikapp hela fältet och vann med flera längder och som grädde på moset sprang tre extravarv innan de fick stopp på honom...

Ska bli kul att se hur det går för allihopa, men just nu känns det som om MaryJet är den enda som står kvar när röken har lagt sig. Jag håller tummarna...

Hade en riktigt bra Julafton igår. Först firade jag hemma hos min bror med samma folk som jag firat jul med nästan alla år de senaste 25 åren, men sen var jag hem till min ex och öppnade paket med barnen.

Tydligen har jag varit snäll i år för jag fick några fina julklappar av grabbarna, men den bästa julklappen fick jag nog idag när en vän som betyder mycket för mig addade mig på Facebook. Det är helt klart så att det inte är de materialistiska sakerna som betyder mest här i världen utan banden mellan oss människor.

Ha en fortsatt trevlig jul och passa på att säga till era nära och kära hur mycket ni uppskattar dem!

GOD JUL!

Har blivit kontaktad av en headhunter nere i Bryssel som försöker värva mig till en firma nere i Tyskland.  Låter som om de jobbar med precis det som jag har jobbat med de senaste 15 åren och eftersom jag har en rätt tung CV inom området med mycket internationella samarbeten så är det nog som en fet mask på kroken. Lönerna i Tyskland är rätt mycket högre än de är här i Sverige, så på det viset hade det varit ett lyft.

Det som stökar till det hela är att jag har barn på halvtid. Det går inte att slita upp dem mitt i skolgången och dessutom hade min ex tvärvägrat.  Mina barn är dessutom det viktigaste i mitt liv, så att överge dem och flytta ner till Tyskland själv på heltid finns inte på världskartan. Skickade ner min CV ikväll (nyöversatt till engelska), men skrev även att min familjesituation inte tillät att jag flyttade ner till Tyskland på heltid just nu, men att det nog för min del hade fungerat att jobba två veckor i Tyskland och därefter minst en vecka på distans från Sverige, sen två veckor i Tyskland och så vidare. Om fyra år när bägge barnen gått ut gymnasiet, så är dock situationen en annan och jag hade kunnat flytta ner på heltid.

Har ingen aning om ifall företaget som söker folk kan köpa det upplägget, men eftersom det är de som kommer till mig så har man ju ett visst förhandlingsöverläge...

Är egentligen inte så förtjust i Tyskland, men det är bara 4 mil till Maastricht i Nederländerna och det är en underbar stad så jag hade nog kunnat tänka mig att pendla över gränsen. Frågan är bara vilka skatteregler som gäller om man är anställd i Tyskland, bosatt till 2/3 i Nederländerna och 1/3 i Sverige? Får man dra av för dubbelt boende? Går det att hitta en bostad överhuvudtaget?

Det är troligen mindre än 10% chans att allting klaffar, men det är alla fall smickrande att de försöker värva mig. Tänk om man fått samma eller åtminstone hälften så mycket uppskattning PÅ jobbet som man får utanför jobbet...

Som det framgår av rubriken, så är jag aningen upprörd. Lysrören i badrumsskåpet har börjat blinka, så jag tänkte skruva ur dem eftersom det är ökad brandrisk med blinkande lysrör.

Börjar först titta om det går att få loss plastglaset som sitter för lysröret, men det går inte att rubba. Hämtar då en stol för att kolla om det går att få loss dem ovanifrån och hittar några skruvar som kanske skulle kunna lösa det hela. Hämtar skruvdragaren och skruvar loss dem, men inser att det är en dead-end. Det går inte att skjuta undan överdelen, såvida jag inte monterar ner hela badrumsskåpet.

Nu hittar jag ett par skruvar på undersidan av lampan inne i skåpet. Trångt och djävligt, men jag lyckas få loss skruvarna, trots att det sitter muttrar på andra sidan, inne vid lysröret. Nu lossnar själva lampdelen från badrumsskåpet, men eftersom det är ett badrum så är det givetvis ingen stickpropp för strömmen utan det är monterat i en djävla sockerbit som gör att jag inte får loss lampdelen.

Försöker vicka upp den lampdelen för att se om det går att lirka bort plastglaset, men det går inte att skjuta åt något håll och det går inte att dra bort glaset eftersom det vilar på en plåtkant runt om. Till slut återstår bara att ta till våld för att bända bort det någorlunda böjliga plastglaset och jag tror nästan att jag kommer att lyckas, när det klickar till och plastglaset splittras i en massa flisor.

Nu undrar jag hur det här djävla företaget Svedbergs i Dalstorp kan ha överlevt sedan 1920 när man är så djävla inkompetenta att man inte inser att lysrör faktiskt går sönder och att man då måste kunna komma in i lampan för att kunna byta ut dem. Om ni någon gång ska köpa ett badrumsskåp, spring från affären bums om ni ser att det står Svedbergs på skåpet!

På fredag ska jag åka och köpa nya badrumsskåp, men Svedbergs kan se sig i månen om att någonsin få mig som kund igen (fast det är ju egentligen inte mitt fel eftersom de satt där när jag flyttade in). Om ni på Svedbergs läser detta, så lyd mitt råd och lägg ner tillverkningen av badrumsskåp. Det kräver en intelligenskvot över 20 för att klara sånt, så det är bäst att ni återgår till att banka på plåtbitar istället...

Sitter här och är sugen på ett glas god maltwhiskey. Nu är det inte tillgången på sprit som är problemet (eftersom jag har ett rätt bra lager med fin maltwhiskey), utan att det är så förbaskat tråkigt att sitta och dricka något gott ensam. När alla smaklökarna skriker ett unisont "WOW!", så är det enbart frustrerande att inte ha någon som man kan dela upplevelsen med.

Till stor del är det ju faktiskt den där sociala aspekten, när man delar en upplevelse med någon som gör att den blir minnesvärd. Sitter man och häller i sig den själv, så är den snart bortglömd. Det är helt enkelt så att det tar udden av hela upplevelsen om man man inte kan dela den. Delad njutning är verkligen dubbel njutning.

Så jag får väl vrida lite på flaskorna, sukta lite och sen gå och fixa en kopp te istället!

Den som väntar på något gott... ;o)

Hittade på ett gammal intervju från 1993 med Henke Larsson på Youtube som gjordes precis när hans internationella karriär skulle starta. Lite kul att sitta med facit i hand och se på filmklippet. Även om Henke säkert hade höga ambitioner redan då, så hade han nog bara garvat om man vid den tidpunkten sagt vilka klubbar han skulle spela för i framtiden.

Känns lite vemodigt att hans karriär som fotbollsspelare snart är över, men Henke kommer alltid inneha platsen som Sveriges bästa fotbollsspelare genom tidigare i mitt hjärta. Jag hoppas verkligen att hans tränarkarriär blir lika framgångsrik som hans tid som fotbollsspelare. Finns ingen jag hellre sett som tränare för svenska landslaget i framtiden än Henke, men han kanske hellre tränar Barcelona... ;o)

Go, Henrik, go!

Nu tror väl alla att jag ska klaga på den service som ges av sjukvården, men så är inte fallet! Tvärtom, så tycker jag att nästan alla som jag träffat på inom vården gjort och gör ett fantastiskt jobb. Problemet är istället att de gör ett alldeles för bra jobb.

Rent individualistiskt, så är jag givetvis väldigt tacksam eftersom jag utan vår moderna sjukdom inte hade levt idag. Även ur ett samhällsperspektiv, så är en fungerande vård av stor vikt. Det pratas väldigt mycket om att varannan människa snart ska bli över 100 år gammal tack vare just modern sjukvård.

Problemet är att sjukvården har satt den viktigaste naturlagen ur spel. Darwins principer om den starkes överlevnad. Genom miljoner år har evolutionen gjort att olika arter ständigt har blivit starkare. De gener som haft bättre förutsättningar för att en art ska klara omvärlden har spridits vidare tack vare en större sannolikhet för överlevnad, medan sämre genkombinationer ofta dukat under.

I vårt moderna samhälle, så räddar sjukvården även människor med sämre genuppsättningar som hade dukat under utan en modern sjukvård. Men baksidan av myntet är att dåliga gener nu fortplantas och sprids, vilket leder till att människosläktets genmassa i rask takt degenereras.

Ett tydligt exempel på detta är hur allergierna på bara några decennium har flerdubblats. När jag var liten var det ca 20% som hade allergier och/eller astma i Sverige, men idag är det närmare 40%. Man kan givetvis till en del skylla på miljöfaktorer, ärftligheten är nog en större bov. Det är ju inte så konstigt. Om man för att göra det enkelt antar att alla människor får två barn i snitt och att 20% var allergiska i min föräldrageneration. Då var det således 80% chans att de skulle träffa någon som inte bar på allergigenerna. Sannolikheten för att allergin ska spridas vidare är således P(allergi)= 1- 0,8 x0,8 = 0,36 = 36%. I nästa generation blir det bara 41% av barnen som blir friska, generationen efter detta 17% och i nästa endast 3%. Två generationer till, så är det en chans på miljonen att inte bära på allergi-gener.

Tyvärr gäller ju inte det här bara allergi, utan alla ärftliga sjukdomar. Så på en massiv front så blir vi för varje generation allt klenare genetiskt sett. Det är inte längre fråga om att människan är skapelsens krona, utan vi blir allt snabbare skapelsens avskrädeshög som på sikt enbart kan hålla sig vid liv på konstgjord väg.

Själv är jag givetvis glad att vara vid liv och att jag fått chansen att få mina två underbara allergiska barn. Inlägget till trots är jag inte så oroad över utvecklingen, eftersom jag anser att människosläktet bara är en parantes i jordens utveckling och ur ett universellt perspektiv så är vi inte ens värda att nämnas.

Vad är värst? Okunnighet eller likgiltighet? Vem vet, vem bryr sig! Se bara till att njuta av resan...

Börjar misstänka att jag har åkt på svininfluensan. Har stundom frusit som en hund, så hela jag skakar i feberfrossa och efter att ha knaprat Alvedon så svettas jag som en gris. Är inte så farligt snuvig än, men jag har ont i hela kroppen och känner att det är på väg att gå ner i bröstet, vilket inte är någon höjdare när man är astmatiker som jag. När jag andas in genom näsan, så låter det som en gris som grymtar så visst borde det väl vara svininfluensan?

Känns som om det var extremt dålig tajming för min kalender på jobbet är fullbokad och det är nu bara en och en halv vecka innan man stänger vårt kontor i Uppsala och vi ska flytta ner till det där rövhålstället i Stockholm och jag har inte ens hunnit börja städa mitt rum. Har man nästan 20 års papper undanstoppade, så behövs det ett antal dagar att rensa upp i skiten. Har även en hel del privata böcker på jobbet och de vill jag inte att de ska köras ner till Stockholm.

Hade varit skönare om jag fått flunsan två veckor senare, så att jag sluppit åka ner till Stockholm några dagar. Nu när semesterdagarna är slut, så är sjukdom det enda man kan hoppas på...

Snubblade över Ken Ring´s låt Be en bön på Youtube och tror aldrig att jag blivit så gripen av en låt förut. Har ju själv haft cancer för många år sedan och har en vän som opererats för bröstcancer, så den här låten gick rakt in i mitt hjärta...

Stöd Rosa Bandet!