Janne: Antipiratlagen - ett hot mot rättsäkerheten

Har läst en del om vad den nya Antipiratlagen egentligen innebär nu på morgonen och ärligt talat blir jag mörkrädd när man läser vad svenska politiker planerar att driva igenom. Många artister uttalar sitt stöd för den nya lagen, men har nog inte fattat vad den egentligen går ut på.

Jag kan köpa att man vill stoppa de som lägger ut filmer och musik på nätet, vilket man faktiskt kan göra redan idag. Skillnaden med den nya lagen är att idag har polisen rätt att be att få ut information från internetoperatörer och andra för att spåra fildelarna, men om den nya lagen går igenom får Antipiratbyrån polisiära befogenheter och kommer själva kunna begära ut informationen från internetleverantörerna för att göra mass-stämningar.

I USA där man redan har liknande lag har man stämt ett stort antal människor, men gör ofta upp i godo med ett vite på 15 000 Kr. Vad som kan hända om man inte går med på detta fick en kvinna i USA som delat ut 8 låtar erfara. I domstol dömdes hon att betala 250 000 Kr. Man bedriver helt enkelt utpressarverksamhet.

Sedan 2005 har Antipiratbyrån och amerikanska IFPI fått tillstånd från Datainspektionen att samla in information om svenska fildelare, men nu ska de alltså även kunna få ut identitetsuppgifter från internetoperatörer direkt och agera både polis och åklagare. För vem vågar gå till domstol med de erfarenheter som finns från USA? Hur många föräldrar vet om ifall deras barn fildelar? Det här kan komma som en rätt obehaglig överraskning.

Det som dessutom är lite läskigt är att man åsidosätter hela rättssäkerheten. De som har ett öppet radio-LAN hemma riskerar att någon granne kopplat upp sig på deras nätverk och fildelat igenom deras internetabonnemang. Således kommer Antipiratbyrån stämma den som har internetabonnemanget istället för den som faktiskt fildelat.

Ska man då göra upp i godo och betala för något man är oskyldig till eller ska man gå till domstol och riskera att få betala hundratusentals kronor om man ändå fälls. Det lär ju vara svårt för en enskild att bevisa att det inte var hans dator som användes eftersom alla internetleverantörer använder DHCP, som gör att man får en ny IP-adress varje gång.

Helt klart är att de politiker som röstar igenom detta inte kommer att få mitt förtroende i nästa val...

Nedan följer en Crash course i IPRED (EU-direktivet somligger bakom lagförslaget) som jag kopierat från www.stoppaipred.

• Film- och skivindustrin får rätt att få ut vem som abonnerat på en viss IP-adress på nätet vid ett visst klockslag, om de visar en domstol “skäliga bevis” för att fildelning har skett från den IP-adressen. En skärmbild (som är superlätt att fabricera) kommer med 105% sannolikhet att vara mer än tillräckligt. Detta innebär bara i sig att de får större befogenheter att kränka personlig integritet än den svenska polisen (som inte kan få ut sådana uppgifter utan att ett brott kan ge åtminstone fängelse, och ofta fleråriga fängelsestraff).
• Med dessa uppgifter i handen skickar de ett kravbrev till abonnenten för internetabonnemanget (som inte behöver vara samma person som fildelat). Där står det i allt väsentligt “betala en månadslön, annars stämmer vi dig på fyra månadslöner. Vi har bevis och du kan inte vinna. Tar du det till domstol får du dessutom betala rättegångskostnaderna”. De flesta betalar i ren skräck för att få problemet att försvinna. Det är så upphovsrättslobbyn har gjort i varje annat land där de fått den här rättigheten och det finns ingen anledning att tro att de skulle göra annorlunda i Sverige. Detta är inget annat än statligt sanktionerad utpressning. Rättssäkerheten är obefintlig.
• Skadeståndsbelopp i Sverige har ända sedan 1920 haft en väldigt strikt princip: skadestånd får bara utdömas för faktiska, dokumenterade ekonomiska skador. Den här lagen ändrar på det, så att film- och skivindustrin får stämma privatpersoner på fantasisummor bara för att markera sin maktposition, utan att behöva visa att de förlorat ett enda öre.
• Den fildelare som dömts i domstol ska kunna åläggas att betala en tidningsannons eller motsvarande där det står att han eller hon har blivit dömd, och för vad. Detta är också något som aldrig förekommit tidigare.
• Politikerna hävdar att det hela kommer från ett EU-direktiv, “sanktionsdirektivet” eller IPRED1. Det är en ren lögn rakt upp och ner. För det första, så kräver EU-direktivet bara att abonnentuppgifter får tas fram i samband med en rättegång, inte att privata intressen ska kunna få ut dem bara för att de påstår något. För det andra har EG-domstolen uttryckligen slagit ner den delen av direktivet; den gäller inte längre.

Läs mer på www.stoppaipred.nu och http://www.frendo.se/insamling.html