Evil & Angelic

Känner mig som skräp. Som en leksak som roat för stunden, och sen inte är ngt värt en dag. När nyhetens behag och lyckan över den nya, fina leksaken lagt sig.

Kämpar och kämpar för att inte gräva ner mig, flirtar vilt med andra för att känna att jag är uppskattad. Javisst, det finns gulliga killar jag gärna träffar.. Men frågan är om jag kommer nöja mig.. Om jag kommer känna mig glad och lycklig.

Är verkligen helt naken i det här, nerverna ligger utanpå, känslorna likaså.

Hur kunde jag ha så fel?

När slutar det göra ont.. 3 veckor har känts som 3 år..

Så var sagan över, och kvar sitter jag och känner mest för att skära sönder armarna tills det inte finns mer blod kvar

Farväl

Sitter här hemma och har ångest. Petade precis i mig ännu en Atarax, fast den eg ska räcka 12 h. Har dessutom inte kvar kartongen, så jag vet inte vad min doktor sagt.. Men tror 2-3 st per dygn. Jaja.

Skickade en blomma idag.. En illrosa germeni!Den uppskattades, även om han inte ringde och grät av lycka.

Vet inte vad jag ska göra.. Helt lealös, inget känns roligt längre. Alla planer jag lyckats skapa för mig själv sista tiden gick om intet..

... och nästan överkörd av fullis i minibuss.
Den här veckan har börjat fruktansvärt bra måste jag säga!!

Har ont i hjärtat och själen, det värker och rör om.
FÖRSÖKER hålla tankarna i styr och hålla mig lugn. Det går någorlunda bra..
Men ska jag erkänna, så tog jag en Atarax så fort jag kom hem.. Den är mot oro och ångest, och det orkar jag inte med just nu. Jag måste hålla huvudet kallt nu!

Saknar så det gör ont, men vet inte vad jag kan göra. Vad GÅR att göra när den man håller kär gått rätt in i väggen och sluter in sig i sig själv? När han inte vill jag ska röra honom, när han inte orkar krama mig och tanka trygghet och lugn från mig. När han inte orkar bara vara med mig nära..

Det har inte med mig att göra, inte alls. Våra känslor är oerhört sanna och starka, det vet vi båda två. Vi är varandras själsfränder.

Min älskling, jag önskar så att jag visste exakt vad jag kan göra för dig, men jag måste vänta ut dig..

Jag hoppas du stannar hos mig... Vill inte förlora dig. Hugger hellre av mig båda mina armar än att det sker.....

Älskar dig J!

Ångesten kryper inom mig. Gråter floder och mår illa. Magen pajjat, precis som vanligt när jag blir extremt upprörd.

Vad som hänt? Tja.. bubblan sprack. Till 99% så känns det iaf så.

Saken med mig är, att jag är som en kristall, en helande sådan. Alla har vi olika kristaller vi kan dra nytta av när vi mår dåligt, min är tex bergskristall.

När någon omkring mig mår dåligt, så kan jag antingen lyssna och prata, eller bara lyssna, låta personen i fråga tanka trygghet från mig. Jag sänder ut trygghet helt enkelt, även om man sitter på varsin sida rummet. Har tom räddat livet på en tjejkompis, via telefon, för att jag skickade iväg det här. Låter det skumt? Oh well..

Eller, så lägger jag mina armar om personen, lägger mig ned med dem och bara låter dem sjunka in i min trygghet. De flesta somnar, de blir i alla fall otroligt lugna. Andningen blir djup och långsam, pulsen går ner i vila. De flesta sover otroligt bra bredvid mig, jag är som en stor snuttefilt var det ngn som sa.

Jag bara ÄR så.. lägger allt mitt åt sidan och tankar över lugn och trygghet till den som behöver det.

Men man måste vilja ta emot det med, på ett eller annat sätt! Annars är det kört, då kan jag inte hjälpa till!

Om man kan tillåta sig själv att ta emot det jag har att erbjuda, då får man lugn inom sig. Om man INTE kan det.. Ja, vad ska jag göra, tvinga mig på?

Just nu sitter jag och vill så gärna hjälpa, och jag når inte fram, ALLS. Det är förståeligt, men jag vill så gärna få försöka iaf.. Utan att det behöver innebära hångel, sex. Bara låt mig vårda dig..

Vet själv hur jag har varit.. dragit mig undan även de närmastes kärlek när jag mått skit. Numer gör jag inte det, även om det såklart finns en gräns! Men att tillåta mig själv att må dåligt, att visa mig sårbar, att öppna mitt hjärta och släppa in den person som vill in dit, hjälpa mig.. Det hjälper mig varenda gång.

Men det är jag det...

Och nej, jag kan inte hjälpa mig själv, nu när jag gråter och har ångest. Så därför skriver jag, för att ta bort fokus från mitt mående, och tänka på hur jag kan hjälpa istället.

But I do love you......

 

 

Sitter och halvkikar på en gammal säsong av Americas Next Top Model.

Jag har aldrig fattat det här med tjejer som gallskriker så att de kan spräcka glas, när de ser en liten mus, eller som i det här fallet, en liten fågel som kommit in i huset. Ställer sig på stolar och vrålar.

Hur stor är en hasselmus, hur stor är en liten fågel i stil sparv? Det är inte direkt en örn..
De ggr jag kan skrika och hoppa till, det är om jag blir överraskad av tex en spindel, vilket det finns gott om i min lilla stuga. Säg att man tittar sig om över axeln och på väggen precis bakom sitter en spindel, DÅ kan jag vråla till.
Men det här hysteriska gäng-skriket.. Hallå?
Jag är så säker på att 9 av 10 av de tjejerna inte alls är rädda, de "är bara tjejjer", säkert utan att ens tänka på det.

Jag tar mer och mer avstånd från alla slags stereotyper i samhället! Som tex, att tjejer inte ska gilla sex och ha ett aktivt sexliv, för då är man lite slampig.
En av de värsta sakerna för mig, det är att tjejer blir madrasser och killar hingstar. Kan bli så arg på det där att jag kokar - sluta tryck ner mig och andra tjejer, för att vi inte har en kuk! Jag låter helt enkelt inte det ske längre. Stöter jag på ngn som har de åsikterna, då ignorerar jag dem och låter mig INTE klankas ner på för att jag haft sex med fler än en kille i år.

Finns så många oskrivna "lagar", som mest gäller tjejer. Bara att kolla på hur många tjejer som fejkar orgasm, för att de bara SKA få orgasm vid enbart samlag, utan att bli vidrörd vid klitoris. Suck suck.. Jag har själv varit där, men det får vara bra med det nu. Kommer jag så gör jag, annars inte. Punkt.

Fast med nya älsklingen, så tror jag inte att jag behöver oroa mig.. *ler*

When a girl is quiet ... millions of things are running in her mind. When a girl is not arguing ... she is thinking deeply. When a girl looks at u with eyes full of questions ... she is wondering how long you will be around. When a girl answers "I'm fine " after a few seconds ... she is not at all fine.

When a girl stares at you ... she is wondering why you are lying. When a girl lays on your chest ... she is wishing for you to be hers forever. When a girl wants to see you everyday... she wants to be pampered. When a girl says " I love you " ... she means it. When a girl says " I miss you " ... no one in this world can miss you more than that.



Bild från användaren "koun" på istockphoto.com



Life only comes around once make sure u spend it with the right person .... Find a guy ... who calls you beautiful instead of hot. who calls you back when you hang up on him. who will stay awake just to watch you sleep. Wait for the guy who ... kisses your forehead. Who wants to show you off to the world when you are in your sweats. Who holds your hand in front of his friends. Who is constantly reminding you of how much he cares about you and how lucky he is to have you. Who turns to his friends and says, " That's her!! "

Jag har alltid, eller iaf väldigt länge, haft en inre rastlöshet/stress.
Den har varit där bara, jag får kämpa lite för att trycka ner den när jag faktiskt inte alls behöver stressa.

Men nu när jag faktiskt börjat jobba lite, så är jag VERKLIGEN rastlös efteråt och de dagar jag är ledig! Det kryper i kroppen och jag vill börja pilla ner tapeterna med tandpetare. Otroligt frustrerande känsla. Jag har tråkigt!

Det lustiga är, att om jag umgås med ngn, låt säga pojkvän/sambo, då kan jag slappna av så mkt att jag somnar, typ. Ja, om inte den personen är hyper med vill säga. Jag vet inte, jag kanske bara vill ha den där närheten och så är jag nöjd? Motsäger mig själv lite där, för jag uppskattar att ibland få vara helt själv! Jag behöver det.

Det tog mig ganska många år att inse varför jag kunde bli så otroligt vresig efter att ha umgåtts intensivt med ngn ett längre tag. Detta även om jag älskade personen i fråga, pojkvän som kompis, eller mamma.
Jag behöver få vara för mig själv med jämna mellanrum! Det är verkligen skitviktigt för mig att kunna gå en sväng på stan själv, stänga dörren om mig och bläddra i en tidning i sovrummet, sitta vid datorn och slösurfa.
Det behöver faktiskt inte alltid vara så att jag är fysiskt ensam - det kan funka med lite tystnad ibland, att man gör varsin sak i lägenheten. Jag ser på tv, killen spelar datorspel eller nått sånt.

Mitt senaste ex förstod aldrig det där, han trodde att det hade med honom att göra. Inte ett dugg, jag bejakade min egen sfär bara. Kunde ju handla om att jag ville gå och handla på ICA själv liksom, bara det där lilla, lilla andningshålet med mig själv som enda gäst.

Iallafall.. Jag misstänker att nuvarande älsklingen J (jag vet, alla kvinnor på den här bloggen verkar ha eller ha haft en J! Oftast skitstövlar. Jag är inne på min 10:e eller nått.. bättre lycka denna gång hoppas jag!) kommer att göra mig väldigt avslappnad, och jag honom.
Han har ett väldigt lugn över sig själv, en aura av kärlek och ömhet som jag törstat efter i så många år.
Dessutom gillar han att laga mat, OCH har lovat att diska efter sig. Tror jag måste be om att få det sistnämda skriftligt - jag avskyr att diska! Be mig hellre damma av dammkornen...

Iaf. Just nu så kryper det i hela kroppen av rastlöshet, och inget känns riktigt bra! Se på tv, sitta vid datorn, sova, läsa bok, pilla naveln, peta på katten... Nepp.

Iaf lyckats se ett avsnitt av Heroes och ett av Prison Break. Men jag satt väl på kanten på soffan för det.. Suck suck. Chill-pill anyone?

Iaf för stunden.

Lääänge sedan jag skrev här nu, och det är av två anledningar:

* Jag har inte orkat/haft lust.
* När mitt plus-abbonemang gick ut så stängde AB helt sonika ner BÅDA mina bloggar, även denna som var gratis. Och tjurig som jag är så vägrade jag betala för ngt som ska vara gratis. ;-)

Nu har de dock släppt spärren - so here I am!

Det har hänt massor sedan sist, såklart.

Men det som är viktigt just nu är jag börjat jobba så smått, efter ett års "stående utanför samhället". Pysslar runt i en blomsterbutik, riktigt trevligt och underbar personal! Lite minus för jag ser ju hela tiden så fina inredningssaker som jag vill ha..

Sen så har jag träffat någon! På riktigt!
Ganska så nytt, och fort gick det..

Men kan helt ärligt säga att mina tveksamheter om att "kärlek vid första ögonkastet" inte existerade, numer är förpassade.

Mötte denna man en vacker dag i Borlänge, och det sa verkligen KLICK när vi fick syn på varandra! Tog mig ett antal timmar innan jag ens kunde titta honom i ögonen.. De är så vackra, omringade av svarta, långa ögonfransar. Kort och gott, djupa brunnar.

Så så är läget nu, och jag är faktiskt riktigt lycklig! Livet har ordnat upp sig ganska mkt under sommaren, jag har släppt massor av gammalt skit och insett att det förflutna är just det förflutna! Kan inte påstå att jag är i perfekt harmoni med allt, men det är bra mkt bättre än tidigare. :)

Så.. Vi får väl se hur mkt jag skriver här, och om vad. Alltid har jag några funderingar att dela med mig av, bra som dåliga. Just nu funderar jag faktiskt på varför Blondinbella verkar anse att hon står över alla andra och våra lagar... "Ett glas vin får man väl dricka, trots man bara är 17?". Svar: NEJ...
Blondin är nog väldigt rätt ord på henne iom just det inlägget...

1.

Kille ~25, med blåtira, till kille ~20: Du, du ska ALDRIG kalla din flickvän för PMS-smurfen. Det är en jävligt dålig idé!

2.

Kille 25+ #1: Igår kom jag på vad man aldrig ska göra.
Kille 25+ #2: Jaa..?
Kille 25+ #1: ALDRIG, alltså!
Kille 25+ #2: Vaddå?!
Kille 25+ #1 (allvarligt): Man ska aldrig, aldrig dra i tampongsnöret. De tycker inte det är roligt.

Tjuvlyssnat.se

Ni som tänder på att knulla hjärtan...

"Min mamma får ett telefonsamtal från en tjej som ber henne hälsa min pappa att han glömt sin tröja. Ett tjugotal år senare sitter jag beväpnad med penna och papper i ett slags försök att bekämpa det faktum att hans blod rinner genom min kropp.
Att jag kan stå framför spegeln och känna en gnagande rädsla för vad jag bär inom mig.
Hur stor del av ens personlighet är ärvd, och hur stor del skapar man på egen hand?
Är man slav under någon annans impulser?
Mitt personliga svar på den frågan är nej. Jag skulle inte kunna spendera varje dag av mitt liv åt att undra vilka tankar som är mina egna och vilka som tillhör någon annan.

Otrohet är vid sidan av våldtäkt, barnmisshandel och maktmissbruk det vidrigaste jag vet. Det är ett virus som korrumperar system, en slägga i skallen på vettet, en yxa som klyver familjeträd itu. Och för vad? För några minuters rus? För någon annans händer på de ytor man skänkt till sin partner, som existerar i ett vakuum av ovisshet? Det enda farligare än en höjdare med hybris, en pedofil vid en lekplats eller en bakgata på natten, är en människa som kan komma hem och kyssa sin älskade med läppar som nyss fuktat någon annans, smeka den som älskar en med händer som färgats av någon annans hud. Utan att visa någon ånger. Utan att ögonen skvallrar. För en människa som klarar av att göra så är.....ond. Befriad från medkänsla, förståelse och hjärta. Allt som utgör grunden för en normal individ.

Det finns mängder av argument till otrohetens fördel, men det finns inte ett enda som lyckas göra något annat än idiotförklara den som formulerat det. Det finns inte ett enda försvarstal som får juryn att lägga huvudet på sned och säga att du gjorde rätt. För otrohet är moraliskt förkastligt oavsett om din partner känner till det eller inte. Oavsett om du upphört att älska honom/henne eller inte. Om du känner ett behov av att ha sex med någon annan, eller vidröra personen på ett sexuellt sätt, så är det din skyldighet att säga det till den som älskar dig. Jag förstår inte, och kommer aldrig att förstå, vad det är som är så jävla svårt med att göra slut med sin pojk- eller flickvän innan man startar en sexuell relation med någon annan. Kom inte och säg att det är för att man fortfarande älskar den man är tillsammans med, för om man verkligen älskar någon så beter man sig inte på det sättet. Då har man fått fel bild av vad kärlek är.

Om inte våldtäkt var ett ämne som gör mig så illa berörd så skulle jag döma alla otrogna till det. In med dem i en cell tillsammans med våldtäktsmän. För det är precis så det känns för den du är otrogen mot. Som att få hjärtat våldtaget. Sönderknullat."
Tim_sterner