Då du känner igen dig i andra finner du en spegel vågar du titta i din egen?
Vad talar vi om?
Det verkar som om du pratar om någon i din beskrivning, vem är det?
Du själv eller är det bara att avspeglas i någon och frånsäga sig själv och självet det ansvar var och en har, för andra, i synnerhet för kommande generation.
Barnen speglar sig i den vuxne är du då rätt perosn som enkom speglar dig i och ur din egen bild som sanningen du ser av dig själv i spegelen?
Att spegla andra och deras förehavanden kan kanske vara ett försvar men vem drabbar det?
Den som ständigt söker konflikt och hävdar sig i själviskhet förstår inte hur det drabbar, drabbar den / dom de talar om. Så sorgligt ety!
Det drabbar de / dom det handlar om.
BARNEN
Sluta upp med ert DJÄVLA pladder mr g MA ic m fl ..
Spegla er själva ..