Svensk Myndighetskontroll: När säger vi nej, stopp, backa?

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/301738-tvingades-kla-av-sig-infor-polisen

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/250276-polischef-till-reporter-om-du-inte-skriver-det-jag-sager-da-

http://svt.se/2.35188/1.1894456/lagen_oppnar_for_trakasserier

Det är numera sannerligen inte svårt att hitta exempel på statsmaktens och då ofta polisens kränkningar av enskilda och även som artikel två visar, det vanemässiga användandet av hemligstämpeln som jag tidigare kommenterat.

Det börjar bli dags för Svensson att vakna nu och att inse att vår sörgårdsidyll är förändrad. Inte av attacker utifrån, vilka ständigt målas upp som det värsta hotet, utan av ett söndervittrande av rättsstaten, rättssäkerheten och den offentliga etiken. Staten är inte längre god och den förskjutning av makten, som innebär att medborgarens möjligheter till insyn och påverkan har minskat dramatiskt, pågår just nu i skrivande stund med accelererande hastighet.

När kommer uppvaknandet och insikten i att den demokrati vi levt i numera har begränsats och att denna begränsning innebär att integritet och frihet fått stå tillbaka så mycket att det i fortsättningen kan bli svårt att hävda och återta den förlorade marken.

Demokrati och frihet kan bara försvaras genom öppenhet och fri debatt utan rädsla för repressalier. Hur många är det som idag inte törs säga sin ärliga mening vid besök hos en myndighet? Hur många är det som inte törs överklaga ett beslut av rädsla för att fråntas det lilla man ändå har?

När sedan också våra privata mail- och telekonversationer kring sådana frågor kan avlyssnas och sparas så har vi skapat ett helt nytt övervakningssamhälle där kontrollen är sådan att hela demokratibegreppet förlorat sin innebörd.

De enda som fortfarande kan göra något åt detta är engagerade människor som tror på de demokratiska idealen. Det börjar dock bli allt mer knappt om tid.