Svensk Myndighetskontroll: Mot elefantkyrkogården

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/vart-sociala-kapital-1.1069031

Har ni någonsin funderat över hur otroligt fastcementerade somliga skribenter och somliga gammelmedia är i gamla hjulspår och föråldrat tänkande?

DN ger idag på ledarplats ett utmärkt exempel på sådan inneboende tröghet och oförmåga till flexibilitet och nytänkande. Idag bekymrar man sig över hur och var människor engegerar sig och konstaterar bl.a att antalet personer som är engagerade i politiska partier är visserligen tämligen stabilt, men om man jämför längre tillbaka i tiden är siffran extremt låg, två procent.

Utifrån detta och utifrån vad den studie som ledarartikeln bygger på så drar man följande slutsats; "Även om det svenska civilsamhället står starkt finns det skäl till eftertanke. Att tvätta fotbollslagets träningskläder är nog bra. Men det löser inte problemet med våra döende politiska partier."

Om de gamla etablerade partierna är döende så har dom sig själva att skylla på så många olika plan att jag inte ens ska ge mig in på att här diskutera orsakerna till detta. Anser dock att det, precis som med mediaindustrin, knappast är kundernas eller väljarnas fel att de inte attraherar längre. Det saknas kreativitet och förmåga till anpassning.

Resonemanget verkar på något sätt utgå från att om det inte fungerar mellan väljare och de etablerade partierna så får partierna välja sig ett nytt folk. Det fungerar inte riktigt så. Det är faktiskt, i alla fall än så länge, precis tvärtom.

Hela undersökningen luktar dessutom härsket och gammalt då man, vad jag kunnat finna, bara tagit upp sådant som människor gjort i många år och inte alls gjort någon estimering eller kontroll av hur många som idag engagerar sig på olika sätt men inte på de traditionella.

Här en hint om hur det kan se ut: Jag är f.d. partipolitiskt aktiv. Idag är jag kanske mer politiskt aktiv än någonsin men jag är det som fri och obunden debattör bl.a genom den här bloggen. Via mitt bloggande har jag också mött mängder av andra intresserade och engegerade medborgare med olika bakgrund och olika politiska preferenser.

Av dessa är många likt mig fristående och obundna. Andra är, vilket för övrigt också gäller mig, engagerade i olika nätverk eller driver på annat sätt sakfrågor de anser vara viktiga. Men, och det är det viktiga, nog finns det ett engagemang och ett djupt intresse hos många för de olika frågor som de gamla Mammutpartierna tidigare haft monopol på.

Så är det inte längre. Teknikrevolutionen har medfört både större intellektuell frihet och större frihet att både granska makten och att uttala tankar, frågor och kritik kring det man ser. Nätet har på så sätt kommit att vitalisera den debatt som det gamla etablissemanget under alltför lång tid haft alltför stort inflytande över. Revolutionen har redan varit här, den pågår fortfarande och det är möjligt att det slutar med att de döende så småning om också dör.

Om det kan jag bara säga, R.I.P.

Nunc aut nuncuam