Eutanasidebatten är igång igen och jag har hittills inte kommenterat den så då gör jag väl det nu då...
Min egen inställning är glasklar och den baseras lika mycket på rätten till liv som rätten till död. Man talar i samband med födseln om att däggdjuren ger liv till sin avkomma och visst är livet en gåva. Det är dessutom en ovillkorad sådan, det liv Du fått är Ditt och ingen annans.
Med det följer, menar jag, även en rätt att välja om och när detta liv ska avslutas. Den rätten kan man också säga att Du har så länge Du är frisk men av någon anledning tas den ifrån Dig om Du en dag, kanske till följd av olycka eller sjukdom, drabbas på ett sådant sätt att Du inte längre själv har fysisk förmåga att avsluta det för egen hand.
Man har i olika europeiska länder lite olika sätt att se på den här frågan.
I Tyskland är passiv hjälp till självmord lagligt. Däremot är aktiv hjälp till självmord och aktiv dödshjälp förbjudet.
I Schweiz, Nederländerna och Belgien är passiv hjälp till självmord och aktiv dödshjälp tillåtet. Schweiz är enda land som hjälper utlänningar.
I Frankrike är passiv dödshjälp tillåtet. Livsuppehållande behandling av dödssjuka människor får avslutas. Aktiv dödshjälp och assisterade självmord är förbjudet.
I Sverige är, liksom i Frankrike, passiv dödshjälp tillåten men inte aktiv dödshjälp eller assisterat självmord.
Det är i sak inte konstigt att man i olika länder kommer till olika slutsatser och detta kanske är en av de frågor där det helt enkelt inte finns något generellt givet svar som är antingen rätt eller fel utan endast djupt personliga svar från var och en av oss.
Oavsett vad vi väljer så borde staten inte ha synpunkter på detta val utan behandla det ena eller det andra på samma sätt.
Därför borde erforderliga resurser ställas till förfogande på ett neutralt sätt för att tillmötesgå och respektera det djupaste livsval man kan göra.