Svensk Myndighetskontroll: En skuggvärld med egna lagar och regler

Jag har börjat läsa en bok. En bok om en skuggvärld där ändamålen alltid helgar medlen och respekten för och viljan att följa stiftade lagar, milt talat får sägas vara begränsad. Det är en bok om vilken den tidigare länspolismästarenOlof Frånstedt, tillika f.d. chefen för Säkerhetspolisens kontraspionage, byrå B, säger följande:

"Den här boken är inte enbart trovärdig, den är sannolik."

Känner ni sprängkraften som ligger i denna korta mening? Känner ni den outtalade viljan att själv berätta och officiellt bekräfta som ligger bakom dessa ord från en som har den kunskap och information som krävs för att göra en sådan bedömning?

Boken, som heter ”Spionen på FRA”, är den första i en trilogi, har romanens färg,språk och omslag. Innanför och bakom den fasaden så upptäcker man snabbt en sak och det är att den må ha romanens form men detta är i grunden en ren faktabok som efter vis bearbetning gjorts mer lättläst. Varför, kan man undra och vems ord kan bättre beskriva det än författarens egna?

”Jag skulle egentligen skriva en faktabok, men så insåg jag att jag hade använt för många källor som inte kunde röjas. I boken ska man få en bild av hur det kalla kriget var i Sverige och vilka krafter som låg bakom att sådana här uppgifter var hemliga."

Han beskriver en värld där en sorts terrorbalans råder. Hur den svenska säkerhetstjänsten tillåter att utländska spioner samlar uppgifter om Sverige. Ubåtar får kränka svenskt vatten utan påföljder. Men då och då sker konflikter i det fördolda som framkallar dramatik. Att DC3:an sköts ner av det sovjetiska flygvapnet kan enligt författaren ha varit en markering från ryssarna att de ”neutrala” svenskarnas hemliga samarbete med NATO hade gått för långt.

Affärer som bordellhärvan, Raoul Wallenbergs försvinnande och 80-talets ubåtskränkningar är exempel på andra historiska händelser där spår av underrättelsetjänsternas dimridåer kan skönjas.

I torsdags, den 6/5 var vi några bloggare som varit och är aktiva i FRA-frågan, som hade blivit inbjudna till förlaget Lind&Co för att där träffa bokens författare och ha en diskussion kring FRA, försvarsunderrättelser, olika nätverks betydelse för och inverkan på demokratin och rättssäkerheten.

Anders Jallai heter mannen bakom boken och det är på den imponerande mängd fakta han samlat under årens lopp som boken bygger. Anders är själv f.d stridspilot (Viggen) och har dessutom varit dykare. Genom denna försvarsanknytning har han haft möjlighet att komma åt och få se dokument som inte på något sätt är tillgängliga för t.ex journalister.

Diskussionen inleddes med en överenskommelse mellan deltagarna att inget av vad som sas skulle spelas in eller dokumenteras på annat sätt och utifrån detta hade vi sedan ett mycket bra och öppet samtal i dagens ämne och det råder hos mig ingen tvekan om att Anders Jallai vet vad han talar om.

Den lilla grupp från bloggvärlden som hade denna diskussion bestod av Amanda Brihed, Farmor Gun, Rick Falkvinge, Anna Troberg, Joshen, Rosmarie från Kulturbloggen och undertecknad.

Under FRA-debattens mest intensiva period 2008 så var vi alla djupt engagerade i ämnet och jag vågar, utan att skämmas, påstå att vår gemensamma och samlade kunskap kring lagförslaget och den lag som så småningom och efter en omfattande makeup, kom att bli den lag som nu gäller, är omfattande.

Trots detta och trots att Rick fick en sensationell uppgift från en f.d överdirektör på FRA angående hur FRA under många år handlat i direkt strid med svensk lag så var det under hela den tid som debatten pågick som, att oavsett vad och oavsett hur, så skulle den här lagen antas.

Det fanns viskningar och antydningar om att de intressen som bestämt sig för att lagen skulle godkännas, de facto hade ett sådant och tillräckligt inflytande för att så också skulle komma att ske, oberoende av vilken regering som för tillfället innehade den egentliga makten. Minns även hur oerhört svårt det var att få material publicerat.

Vad var det som fick en alliansregering att närmast med eld i baken, damma av ett S-förslag från försvarsdepartementet och därefter agera i linje med vad man mer hade rätt att förvänta sig av ledare i betydligt mer totalitära stater där lagar och parlament ständigt åsidosäts. Kan det finnas andra nätverk med en makt så stor att de t.o.m kan få regeringar att agera i strid med de fundamentala och grundläggande principer som utgör basen för hela deras existens?

Det vet jag inte med säkerhet men jag är tillräckligt säker för att våga påstå att trots S löfte om att riva upp lagen vid en ev. valseger, så komer detta inte att ske.

De senaste funderingarna är sådana jag själv haft under lång tid. Jag ska inte här säga eller ge intryck av något annat än att dessa funderingar är mina och ingen annans och att de slutsatser jag dragit och drar också de är helt och hållet mina. Jag vill understryka detta så att ingen får ett intryck av att vad jag nu sagt skulle vara ett referat av något som Anders Jallai eller någon annan sa under vårt möte.

Jag kan däremot också konstatera att många funderar på liknande sätt och att inget av vad som sas vid vår träff,  på något sätt inneburit någon som helst anledning för mig att revidera min tidigare uppfattning.

FRA:s nuvarande och kommande roll och betydelse innebar även att frågan om hela internets framtid hamnade på bordet och två saker framkom på ett väldigt tydligt sätt. För det första att det verkligen är friheten på nätet som nu är under olika former av attack från de som är livrädda för att nätet skall öppnas upp ytterligare och på ett sådant sätt att all makt återgår till det folk den en gång kom från. Alternativen är klara, frihet eller censur, enfald mot mångfald.

En sak ytterligare som framstod som glasklar är det faktum att FRA, verkligen och som bloggosfären hela tiden hävdat, lyssnar på allt. Förmåga och kompetens i det avseendet finns det ingen som helst brist på och som lagen är skriven så kan allt som inte är tillåtet ändå vara tillåtet om det bara kallas för något annat än vad det egentligen är. Någon respekt för eller hänsyn till lagens syfte med de lager av smink som under processen målades på,  finns inte och tas inte heller.

Anders har även en egen blogg där det finns intressant material att ta del av. De kommande två böckerna kan komma att bli än mer avslöjande än den första. Vem är Wennerströms kollega X? Existerar han i det verkliga livet?

Anders Jallai var även med och hittade den försvunna DC-3:an och den sovjetiska ubåten S7 och man kan säga att det är all denna samlade erfarenhetsmassa som nu kommit att utgöra den grund på vilken boken ”Spionen på FRA” vilar. Den resa som har börjat i och med detta ska bli ytterst intressant att följa och det kommer säkert att skrivas en hel del om de uppgifter som publiceras i de kommande böckerna.

Det finns avdelningar inom försvaret som vet mer och det finns andra som vet mindre. Det finns bara en som vet allt och det är KSI, kontoret för särskild inhämtning, vilket nu är namnet på det tidigare SSI. Det än avdelning inom försvaret vi vet minst om och det ska bli intressant att se om och hur deras roll utvecklas i trilogin.

Om det inte gör det så kommer åtminstone jag att tolka detta som ett tecken på att ”operation locket på” har inletts. Något sådant kommer vi då också att kunna förstå genom att författaren plötsligt, efter ett oklanderligt yrkesliv, kommer att misskrediteras på ett eller annat sätt.

Sanningen skall göra eder fria, heter det. Låt oss hoppas att sanningen också tillåts komma ut. Försöken och de starka attackerna mot det fria nätet i skydd av t.ex frågor om upphovsrätt och/eller barnporr bådar inte gott i det avseendet.

När jag kommer hem ikväll ska jag ordna länkar till de nämnda i den här postningen.

Nunc aut nuncuam