Svensk Myndighetskontroll: Ineffektiv polis utreder polis

Häromdagen skrev jag om riksenheten för polismål och deras chefsåklagare som hade lagt ner en förundersökning mot sex olika chefer hos Säpo. Åklagaren grundade sitt beslut på att dessa chefer uppvisat en sådan bristande utbildning för sina jobb och att de även agerat på ett så inkompetent sätt att de inte kunde ställas till ansvar trots flagranta brott under en lång följd av år.

Som skattebetalare så undrar jag nu naturligtvis om den uppvisade inkompetensen lett till att Säpo vidtagit några åtgärder som att t.ex omplacera dessa centralt placerade chefer till arbetsstationer där de gör mindre skada. Det vore en normal åtgärd helt i linje med vad som kan förväntas då ett antal chefer visat sig inte hålla måttet.

Skulle man i alla fall kunna tro. Hos Säpo tycks man dock resonera lite annorlunda och enligt uppgifter idag på morgonen så sitter fem av de sex kvar på sina tidigare chefsjobb. Den sjätte har befordrats till en ny inkompetensnivå, som det heter då man passerat sin egen kompetensnivå.

Inte heller denna nyhet har väckt gammelmedia, som i trött symbios med landets säkerhetspolis fortsatt vägrar att berätta för dig, käre läsare, vad det är som händer och pågår. Jag kommer att rekommendera min gamla mor att säga upp sin prenumeration eftersom tidningarna ändå uppenbarligen inte har för avsikt att rapportera kring ärenden som detta.

Vi återgår för en stund till Riksenheten för polismål, belägen i Malmö. Denna bildades en gång i syfte att öka förtroendet för polisens utredningar av brott inom polisväsendet. Enheten ar funnits i fem år och chef under hela den tiden varit överåklagare Björn Ericson.

Ericsons slit för att fria misstänkta poliser har varit framgångsrikt trots att han ibland verkligen tvingats till en del ytterligheter för att lyckas. Som nu senast då han i ärendet gällande Johan Liljeqvists död i Göteborg tvingades överta den ordinarie obducentens roll för att kunna fria de poliser som dödade Liljeqvist.

Att det var polisens våld vid ingripandet som dödade Liljeqvist fastslogs av den ordinarie obducenten. Här tvingas Ericson nu besluta sig för att han, trots att han t.ex aldrig sett den dödes kropp, är en bättre och skickligare obducent än den ordinarie. I denna nya roll beslutar Ericson vidare att det inte var polisens våld, utan något annat som förorsakade dödsfallet.

Eftersom detta sista uttalande av Ericson visar att polisen inte kan ha begått brott eftersom deras våld inte var det som dödade Liljeqvist, så kan förundersökningen därmed läggas ned.

Detta är en förklaring till varför vissa poliser hörts säga att Ericson, av påven, borde kanoniseras och utses till polisiär skyddshelgon av första graden.

Tilläggas kan att av de totalt 478 anmälningar och fall som landat på Ericsons bord har ett (1) enda lett till åtal. Att det förhåller sig så kan i sin tur bero på att i mer än 2/3 av fallen inleds inte ens en förundersökning av Ericson.

Några siffror till för att belysa enhetens verksamhet:

2005 handlade Riksenheten exempelvis 3 877 anmälningar mot polisanställda varav förundersökning inleddes i 1 175 fall (30,3 %). I 67 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarade 1,7 % av de inkomna anmälningarna och 5,7 % av inledda förundersökningar.

Tre år senare, 2008, var antalet anmälningar 4 443 stycken och antalet inledda förundersökningar 1 013, motsvarande 22,8 %. I 59 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarar i 1,3 % av de inkomna anmälningarna och i 5,8 % av de inledda förundersökningarna.

Det ska kort sagt väldigt mycket till för att en svensk polisman ska utredas och ännu mycket mer för att få honom fälld.

En polis utan allmänhetens förtroende är en vingklippt polis och alla åtgärder för att öka det är nödvändiga att genomföra. Enkelt uttryckt spelar ett antal tusen poliser till väldigt liten roll om det är så att dessa saknar förtroende.

Ett sätt att öka detta är att, som i t.ex Norge och England, skapa en oberoende och fristående organisation som övertar granskningen av misstänkta brott inom polisen.

Nunc aut nuncuam