Svensk Myndighetskontroll: Regeringens akilleshäl

Jag har tidigare här i min blogg vid två tillfällen gjort sammanställningar över den mängd lagar som tillkommit sedan 11/9-2001. Nu har jag under en tid tänkt skriva en lite större sammanfattning som inkluderar det två tidigare och som lägger till vad som hänt sedan jag gjorde den senaste.

Den här gången har jag också för avsikt att försöka kommentera och analysera vad alla dessa lagar får för effekt lite mer på djupet och nedanstående inlägg kan ses som ett första avsnitt i den lilla serie av postningar som kommer att behandla ämnet.

Det är tråkigt att behöva konstatera det igen men regeringens förståelse för grundläggande rättsprinciper är utomordentligt svag. Den nya kreditupplysningslagen ska, trots att tunga instanser som JO och JK hävdat att den är oförenlig med grundlagen och yttrandefriheten, trummas igenom till varje pris.

Kreditupplysningslagen är väl inget man direkt pratar om vid kaffebordet men då lagen inskränker yttrandefriheten så innebär den ett allvarligt ingrepp i både din och min vardag på ett sätt som jag kommer att visa i ett kommande inlägg. Allmänt vill jag nu bara säga att allt sedan attacken 010911 så har lagar som innebär inskränkningar av fri- och rättigheter antagits alltför lättvindigt och utan större eftertanke.

Denna oförmåga att ta till sig seriös och allvarlig kritik har blivit något av den här regeringens kännetecken då det handlat om lagstiftningsarbete och jag kan här bara nämna lagar som FRA-lagen, Ipred, drogtester av unga som exempel på lagar som är tveksamma ur grundlagssynpunkt men som ändå har drivits igenom.

Lagrådet är också generellt kritiska till regeringens arbete och justitierådet Bo Svensson säger att många lagar är illa skrivna och kan bli svåra att tillämpa. Som exempel så skrev lagrådet bl.a följande vid sin granskning av förslaget till ny skollag:

Centrala begrepp har inte enhetliga definitioner. Begreppet elev får därför olika betydelse beroende på i vilket sammanhang det förekommer.

”Lagrådet får närmast intrycket av att många av de noterade bristerna, som här enbart beskrivits med ett fåtal exempel, beror på att en tillräckligt noggrann genomgång inte har gjorts innan förslaget lämnades över till Lagrådet. Enligt Lagrådets mening måste en sådan genomgång och överarbetning ske under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet”.

Språkliga otydligheter i förslaget öppnar för tolkningar som gör vissa av bestämmelserna grundlagsstridiga. Det gäller när regeringen ska meddela föreskrifter till myndigheter om vilka ämnen som ska ingå i det nationella programmet i gymnasiesärskolan, och kunskapskraven för betygen A, C och E i det nya betygssystemet.

Lagrådet anser generellt att det finns ”ett anmärkningsvärt stort antal brister” i hur lagparagraferna är formulerade i författningskommentarerna och i lagtexten:

”En grundläggande kontroll och upprättning av de båda uppsättningarna av lagtext borde naturligtvis ha utförts innan förslaget presenterades för Lagrådet och måste göras under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet”.

Dispositionen och rubrikerna i den nya lagen hänger inte alltid samman med lagtextens innehåll och behov av rubriker. Paragraferna är inte enhetligt utformade och svarar inte mot innehållet.

En del rubriker är medtagna, andra utelämnas. Bara en del av dem är korrekt återgivna, medan andra har kompletterats eller förkortats.

”En brist när det gäller utformningen av lagtexten är att det i paragrafer med samma sakliga innehåll har använts olika formuleringar, olika ordvändningar och olika begrepp utan att det tycks vara motiverat. Bristen på enhetlighet är omfattande”.

Det förekommer också hänvisningar i lagtexten till andra lagrum, där hänvisningarna är felaktiga.

Detta var i sammanfattning kritiken av skollagen och jag skulle kunna ägna hela eftermiddagen åt att redovisa den övriga kritik i andra lagstiftningsärenden som lämnats av lagrådet under den pågående mandatperioden.

Allmänt kan sägas att all lagstiftning som på något sätt berör och inskränker den personliga integriteten måste prövas mot vad grundlagen säger i dessa frågor. Här uppstår ett problem eftersom varje sådant nytt förslag prövas enskilt och inte i en kontext med annan och närliggande lag inom samma område. Lagrådet har kritiserat detta faktum och konstaterat att blotta mängden lag gör det svårt att överblicka konsekvenserna av ny lag.

Datainspektionen å sin sida uttryckte det så här redan i början av år 2006:

”De senaste två åren har det kommit minst 22 förslag om kontroll och övervakning av enskilda. Vart och ett av dem gnager loss en liten bit av integritetsskyddet. Vad den totala effekten blir, är det ingen som vet”.

Regeringens hantering av lagstiftningsarbetet visar åter att behovet av en svensk författningsdomstol bara blir större och större.

Nunc aut nuncuam