Svensk Myndighetskontroll: Ett skott i foten behöver inte vara fel!

Johan Pehrson svarar i Aftonbladet på en debattartikel av Alexander Bard och inte helt oväntat står de båda på totalt motsatta sidor i fråga om narkotikapolitiken.

Alexander har i sin artikel tagit upp den relevanta frågan om varför folk knarkar trots hot om stränga straff, högt pris, varningar om hälsorisker och beroende samt möten i natten med säljare/leverantörer av den aktuella drogen.

Om jag själv skulle ha besvarat den frågan så är det av samma skäl som man köper alkohol på bolaget trots besvär, pris och risker. Skillnaden är att den drogen är laglig trots de gigantiska kostnader den förorsakar samhället och det lidande den orsakar både brukaren, missbrukaren och dennes omgivning då alkoholens för många aggressionshöjande effekt slår till. Ca. 70% av all våldsbrottslighet är alkoholrelaterad liksom även många andra typer av brott.

Alexander svär i kyrkan och säger att folk tar droger för att de vill ha kul. Detta mycket relevanta påstående menar Johan Pehrson är att romantisera knarket.

Tja, som kontrast till det yttrandet så hävdar jag att det demoniserande av knarket som t.ex min skoltids undervisning erbjöd, måhända hade en avskräckande effekt under en tid, men slutligen och sist så är det en typ av argumentation som slår tillbaka, blir kontraproduktiv och leder till att ungdomar idag helt enkelt skrattar åt budbäraren.

I vårt informationssamhälle råkar nämligen makthavare ut för att deras budskap ifrågasätts. Ett snabbt googlande och varenda tonåring vet att det som sägs om t.ex cannabis i skolundervisningen är felaktigt och grundlöst.

Johan Pehrson säger att det vore att skjuta sig själv i foten att legalisera cannabis och/eller andra droger.

.

Han är i sin fulla rätt att ha den uppfattningen, men bör då samtidigt ta i beaktande, att de pågående försöken från honom själv och andra företrädare för en omodern och ineffektiv, repressiv narkotikapolitik att föra ungdomarna bakom ljuset i en fråga där många av dom har betydligt större områdeskunskaper än en genomsnittlig riksdagsledamot, i så fall kan liknas vid att skjuta sig själv ett skott för pannan.

Dels för att överdrifterna kring cannabis är så uppenbara och dels för att dessa överdrifter, på samma sätt som i sagan om Petter och vargen, får som konsekvens att alla annan information från överheten också kommer att misstros och negligeras.

Kombinera det med de drogprover man nu med tvångsprocessuella medel planerar att genomföra mot barn och du kommer att finna en hel generation på flykt undan vad de ser som en totalt oförstående auktoritet som det överhuvudtaget inte går att diskutera med. En övertygelse som också på ett effektivt sätt markerats genom införandet av IPRED-lagen.

Ett tips Johan, titta på Folkpartiets andel av ungdomsrösterna och du skådar partiets framtid med den nu inslagna kursen.

Avslutningsvis måste jag ta upp något du påstår som för mig framstår som enbart underligt. Du säger att syftet med kriminaliseringen är att skapa bästa möjliga förutsättningar att tidigt gripa in mot ett missbruk.

Du menar alltså att bästa sättet att få en tonåring att sluta knarka är att skicka polisen på honom och förvandla honom till en stigmatiserad kriminell?

Du påstår också att statistik visar att politiken är effektiv. Jo, den döljer i alla fall effektivt de korrekta siffrorna. Hur många ungdomar tror du är ärliga när de får frågan om de använder/har använt narkotika? Jag vet att massor av ungdomar helt enkelt ljuger då de svarar på dessa frågor och vet du varför de gör det?

Det gör dom för att dom dels inte litar på auktoriteter rent allmänt och alldeles särskilt inte i den här frågan, bl.a av de skäl jag angivit ovan, dels så ljuger de också för att de är rädda.

Ja, just det. Rädda.

Tänk om de talar sanning och berättar hur det ligger till för att sedan bli svikna och anmälda till polis för narkotikabrott? Inte ens du kan väl tro att människor blir benägna att prata mer öppet om sådant som är kriminaliserat än sådant som är legalt?

Så den statistik du bygger din argumentation på är felaktig. Dessutom är den trots det inte bättre än vad den är i länder som Holland och Portugal totalt sett.

Det uttjatade och felaktigt använda inkörsportsargumentet bemöts enklast med att bara hänvisa till Holland som trots legaliserat cannabis inte har fler tunga missbrukare än Sverige plus att de holländska är i ett betydligt bättre skick. Detta i sin tur beroende på att den svenska missbruksvården är ett stort, tragiskt misslyckande. Mycket beroende på kriminaliserande repressivitet och i samband med den helt orimliga krav.

Till detta kan du foga det faktum att Sverige inte har uppfyllt vad man skrev under på i Dublinavtalet angående sprututbyte och slutligen så tycker du själv att den kontrollerade heroinförskrivning som idag räddar liv i Danmark är ”förfärlig”. Något alternativ har inte angetts och det dör fortsatt minst en missbrukare om dan medan du går omkring och fokuserar på fel saker som att drogtesta barn.

Det, Johan Pehrson, är förfärligt!