Svensk Myndighetskontroll: Vem fan vill bo så här?

http://www.dn.se/sthlm/press-pa-boende-om-sund-livsstil-1.1204896

Men vart i hela friden är vi på väg? Sådana öststats och Orwellvibrationer som det här reportaghet gav mig var det ett tag sedan jag kände. Läs bara följande:

"De som bosätter sig där ska med hjälp av Boskola, områdesambassadörer, nätverk och olika aktiviteter fås att bli en del av miljöprofilen."

Det handlar om Sverige, det handlar om Stockholm alltså inte om ett projekt i t.ex Nordkorea. Det handlar om att fullmäktige i Stockholm, utan egentlig debatt, klubbat igenom det nya bostadsprestigeprojektet Norra Djurgårdsstaden och vilka krav som kommer att ställas på de boende för att de ska möta den profil som man ansett vara lämplig för området.

Så här står plötsligt moderaternas borgarråd Joakim Larsson och talar entusiastiskt om för människor hur de ska leva sina liv ner till en detaljnivå som får det att krypa av obehag i mig.

"Förutom att lära sig de tekniska lösningarna, att använda en avfallskvarn och mäta hur mycket vatten man använder och hur mycket sopor man slänger – det debiteras individuellt – ska Boskolan handla om vilken mat man äter och hur man köper miljömärkta varor."

För att vara helt säker på att bostadsinnehavarna äter rätt så kanske en liten kamera i köket kan vara en god ide? Eller varför inte kolla deras mail och telefoner? Tekniken för det har ju andra moderater sett till att den kommit på plats!

Vidare i artikeln: "Folkhälsa och motion är en del av den hållbara livsstilen. Alla ska erbjudas en personlig resplan till och från arbetet. Nationalstadsparkens natur används för hälsoinriktade aktiviteter. Bilar, båtar och kanoter finns att hyra och kanske även tält och ryggsäckar för fjällvandrare."

Framför mig ser jag kolonner av blonda, leende, välartade och friska människor som rosenkindade och med den sista resten av hälsofil i mungipan lämnar reservatet för att i kollektiv ordning transporteras in till staden där de i den heliga arbetslinjens namn nu ska fullgöra minst åtta timmars produktivt arbete innan de, alltjämt leende återvänder till reservatet på Djurgården, som jag är övertygad om även kommer att ha rejäla stängsel, grindar, övervakningskameror och vakter.

Förmodligen det sista område i Sverige jag skulle välja att bosätta mig i. Jag skulle heller inte ha råd eftersom all den här nyttigheten kommer att vara förbehållen välsituerade kollektivister vilket numera tycks betyda någon sorts muterade moderater.