Svensk Myndighetskontroll: Grova brottslingar och inget annat

Svenska Dagbladets Per Gudmundsson har rubriken "Terrorjakt är inte islamofobi" på sin ledare i SvD idag. Det har han naturligtvis alldeles rätt i, så länge man inte låter den bli det!

Där ligger naturligtvis dilemmat i detta. Hur ska man kunna förhålla sig objektiv, och därigenom också effektiv, i sitt arbete som "terroristjägare" när den miljö man arbetar i uppvisar allt större tendenser att bli just islamofobisk? Hur gör man för att inte bli paranoid helt enkelt? Att risken för excesser är uppenbar visas enklast genom att man pekar på den "svarta lista" som amerikanska myndigheter bygger vidare på och som innehållit ett namn som Nelson Mandela t.ex.

På samma lista hamnade för övrigt en svensk man 2006 då hans svärfar, efter att ha blivit sur på svärsonen, lämnade ett "tips" om att han skulle ha kopplingar till Al Qaida. Svensken greps sedan vid ankomst till USA där han skulle delta i en konferens och hade en allt annat än angenäm upplevelse innan det stod klart att det var en ren bluff.

Ett nyckelord i sammanhanget måste vara ordet "proportionalitet". När jag läser kommentarer till olika artiklar tycker jag mig se de typiska pöbeltecken som alltid finns då någon vanligen obemärkt man (det är sällan kvinnor) från en egen säker utgångspunkt manar till handling. "Vi måste göra något" vilket just nu betyder att vederbörande vill ge sig ut och misshandla muslimer. Skit samma om de är skyldiga eller ej, de är muslimer och har tydligen därmed en kollektiv skuld och ansvar för vad andra muslimer gör.

Och, för att nu vara övertydlig: Jag skulle säga samma sak oavsett vilken grupp som drabbades. Jag har t.ex tidigare i bloggen försvarat Sverigedemokraternas rättighet att hålla möten fria från störningar på motsvarande sätt.

Gudmundsson har rätt i att terrorjakt, eller det borde väl heta terroristjakt, är inte islamofobi utan det är jakt på grova kriminella. Där någonstans tror jag också att fokus måste ligga. Inte på det faktum att många självmordsbombare är muslimer, de är grova brottslingar.

En parallell man kan dra är t.ex till seriemördare i USA vilka samtliga, såvitt jag vet, varit vita kristna amerikaner. Trots vedervärdiga brott och gemensamma nämnare så har dessa aldrig sagts vara något annat än just grova, psykiskt störda brottslingar. Iofs inte drivna av religion men väl av "onda andar". Överför det till den nu aktuella frågan och vi ser ett antal människor som vill spränga, skjuta, döda så många andra som möjligt. Varför kalla dessa annat än grova brottslingar med en psykisk störning?

Grova brottslingar ska självklart jagas. Det innebär dock inte en ursäkt för staten att göra detta utan urskiljning. Lagar som FRA, datalagringsdirektiv, polismetodutredning och flera andra motsvarande lagar är, trots att det kan upplevas som att terrorismen med de senaste händelserna kommit närmare, fortsatt precis lika kränkande och rättsvidriga som de var för en månad sedan. Vi får vara på vår vakt mot ytterligare förslag till lag som går i samma riktning.

Per Gudmundsson frågar också vem han ska lyssna på nästa år och kan väl då skicka ett tips som jag själv tänker följa. Lyssna på så många olika röster i debatten som möjligt. Ta reda på fakta och dra sen egna slutsatser. Det trodde jag att en ledarskribent på SvD gjorde redan idag? Om inte kan frågan ju tolkas som att Gudmundsson är besviken på sin nuvarande leverantör av åsikter och därför söker en ny.

Det tror jag nu inte eftersom G även publicerat denna ledare för två år sedan, så totalt sett så håller han balansen tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, grov brottslighet, muslimer, islamofobi, SvD, FRA, integritet

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/terrorjakt-ar-inte-islamofobi_5839399.svd