Har suttit uppe och pluggat lite statistik om terrorism och hur den ser ut i Europa. Vilka svarar för terroristattacker? Hur riktar dom sig? Hur effektiv är polisen då det kommer till gripanden och lagföring med mera. En sak kan jag säga redan i starten av artikeln och det är att många av er som läser kommer att förvånas. Det säger jag med utgångspunkt från min egen förvåning.
Det blir lite lustigt också för att ibland gör man något på känn och så visar det sig så småningom ifall man har rätt eller fel. Jag skrev en sådan ”på känn artikel” i våras med hjälp av fakta och statistik från bl.a Säpo. I den så jämförde jag brottsligheten mellan två grupper i Sverige och drog en del slutsatser som av somliga inte uppskattades ett dugg milt talat.
Nåväl, får jag det nu bekräftat av liknande siffror i hela Europa så är det väl bara att sticka ut hakan igen då fast denna gång med ett kanske ännu mer kontroversiellt jämförelsematerial.
Den förra artikeln publicerade jag i juli i år och i den så tog jag upp en rapport gemensamt framtagen av Brå och Säpo, som granskar de siffror som finns över brottslighet hos den autonoma vänstern och dito inom det man brukar kalla ”Vit Makt” rörelsen.
Rapporten omfattar totalt 1409 personers brottslighet från Vit Maktmiljön och de autonoma vänstergrupperna under en tioårsperiod.
Så här ser fördelningen ut avseende de två grupperna och avseende politiskt motiverade brott och vanlig brottslighet.
Sammanlagt har de 1409 personerna misstänkts för 9329 brott fördelade på autonoma politiska brott 1207, autonoma ickepolitiska 1565.
Vit Makt politiska 1225 och ickepolitiska 5332.
En mycket stor och väsentlig skillnad finner vi också då man granskar vilken typ av brottslighet det är man ägnar sig åt och den skillnaden finns bland de brott vi benämner som brott mot liv och hälsa. Rapporten visar att under den senaste 10-årsperioden så har Vit Maktmiljön till skillnad från den autonoma vänstern även varit beredd att döda.
Inte bara beredd, man har också genomfört totalt 14 mord eller dråp varav fyra varit direkt politiska och riktat sig mot meningsmotståndare!
Det är här vi hittar en beröringspunkt med Islamistisk extremism som vi också till viss del kan benämna som politisk och inriktad mot enskildas liv och hälsa. Brottsligheten som vi ska jämföra, sammanför vi under begreppet terrorism nu definierad som brottsliga gärningar av politiska/religiösa skäl och riktade mot fysiska personers liv och hälsa.
För den intresserade så finns massor av övrig statistik och uppgifter i den nästan 200 sidor långa rapporten som kan hämtas i pdf-format hos Säpo här: http://bit.ly/avpe27
Säpo har nu även, på regeringens uppdrag granskat den islamistiska extremismen i Sverige och slår fast att det handlar om ca. 200 personer som företrädesvis finns folkbokförda i våra tre största städer. Inom gruppen, som får betraktas som relativt homogen, så har ca. 80% kopplingar till varandra. Ser man till tidigare brottslighet så är ca. 30% tidigare straffade och ungefär samma antal förekommer i polisens misstankeregister/förspaningsregister.
Det sägs inget om den tidigare brottslighetens karaktär men jag vågar nog påstå att om denna varit av allvarligare sort så hade detta framgått.
Säpos rapport fastslår alltså att av de tre grupperingar som undersökts med avseende på politiskt eller religiöst betingad brottslighet/terrorism/extremism, så är den sist undersökta gruppen islamister också den absolut minsta av de tre och heller, varken vad gäller brott uttryckt i kvantitativa termer eller i graden av våldsamhet, inte i nivå vare sig med de autonoma eller framför allt inte med Vit Makt rörelsen.
Säpos arbete med vad som brukar kallas djupgranskningar minskade med 65% under 2009 och under året ville Säpo att Migrationsverket skulle avslå ansökan i tio av de 176 granskade fallen. Mot den bakgrunden finns egentligen inget kvar som skulle ge stöd för att Sverige skulle vara någon sorts internationell samlingspunkt och bas för islamistisk terrorism vilket är något som påstås från vissa håll i den pågående debatten.
Möjligen har sådana rykten funnit näring i att en handfull personer ur den grupp på 200 som man idag presenterat, vid olika tillfällen rest från Sverige för att delta i väpnade aktioner utomlands och då företrädesvis i Somalia.
Allt sammantaget och räknat t.o.m dagens datum så är det alltså så att Sverige idag har betydligt högre och grövre brottslighet pågående i de två först granskade grupperna. Om detta talas det dock i stort sett inte alls.
Bilden förändras heller inte av att vi ger oss ut i Europa och tittar på förhållandena där. Den islamistiska extremismens del i den samlade terrorismen inom EU är försvinnande liten och här följer några tabeller hämtade från Europols senaste statistik över denna sorts brottslighet.
Tabellen visar olika dåd, genomförda såväl som förhindrade, som klassats som terrordåd fördelade över åren 2007-09 och uppdelade i sex olika ”förövargrupper”. Gruppen islamister har svarat för totalt tre sådana av sammanlagt 1316.
Denna tabell visar antalet gripna i motsvarande grupper med misstanke om terroristbrott och här är antalet islamister 498 st av totalt 2181 personer vilket betyder att i denna statistik har islamister svarat för 2,27 promille av dåden samtidigt som antalet gripna islamister uppgår till nästan 23% av det totala antalet gripna.
Andelen frikännande domar uppgick 2009 till drygt 17%.
Allt sammantaget så ser vi i tabellerna också en motsvarighet till Sverige och det är att även i Europa så svarar vänster- och högerextremer för en större del brottslighet och terrorism än vad islamisterna gör.
Detta innebär inte på något sätt att vi ska bortse från risker med den islamistiska terrorismen som har en specifik egenskap som gör den extra osympatisk och det är den inriktning man haft under senare år där man medvetet satsar på så många döda som möjligt/attack vilket får visas av de attacker som genomförts under 2000-talet mot USA, London och Madrid i första hand.
Samtidigt finns andra tecken också och man skriver i rapporten under avsnittet för trender följande:
”Islamist terrorist activities are increasingly being perpetrated by self-radicalised and often self-instructed individuals, acting alone instead of in groups.” (sid 42)
Stämmer den iakttagna trenden så blir det ännu troligare med en ensam gärningsman i Stockholm, möjligen försedd med någon form av enklare logistiskt stöd.