Det känns för mig, som själv varit distriktsordförande i Muf för länge sedan, lite märkligt att läsa vad Magnus Andersson Cuf och Adam Cwejman skriver eftersom jag upplever att den slutsats de kommer fram till baseras på en stor uppgivenhet kring de egna partiernas politik. Normalt så är ungdomsförbunden de kaxigaste och ivrigaste förespråkarna för sina moderpartiers politik och tar den gärna ett steg längre.
I det här fallet förstår jag att man inte kan göra det för om man tar t.ex Folkpartiets rättspolitik, som den uttrycks av deras rättspolitiske talesman Johan Pehrsson, ett steg till i den riktning Pehrson är på väg, så kommer budgeten för rättsväsendet att spränga alla ramar och antalet fångar i Sverige att nå amerikanska proportioner.
Den rättspolitik som Folkpartiet idag företräder är en repressiv politik grundad på en människosyn som är långt från liberal. Det exemplifieras enklast genom att man läser Johan Pehrsons blogg, "Rättare sagt", där cirka två blogginlägg av tre handlar om hårdare tag och strängare straff.
Politiken har vad gäller integritets och frihetsfrågorna, samhällsmedborgarens rätt att slippa övervakning utan misstanke om brott, samt hela det övriga lagkluster som finns på området, misslyckats helt sett ur en liberal synvinkel.
Inför valet -06 var de borgerliga mycket kritiska till det som kallas "Bodströmsamhället" men under alliansens tid i regeringsställning har övervakningslagarna fortsatt att öka i antal och blivit så omfattande att lagrådet redan för ca. två år sedan skrev att lagstiftningen är så överlappande och komplex att ingen längre kan förutse konsekvenserna för integritet och rättssäkerhet av ny lag.
Det som ytterligare förvånar är att man föreslår ett samgående utan att i något avseende precisera vad ett sådant konkret skulle kunna innebära för den liberalism som man säger sig företräda. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det ärliga liberala uppsåtet hos artikelförfattarna. Att de båda har en liberal grund har jag konstaterat tidigare, deras problem är att deras respektive moderpartier har släppt och nu avskärmar sig allt mer från liberalismen.
Folkpartiet har medvetet satt kurs mot det utrymme som öppnats till höger om moderaterna i och med deras förvandling till processat reklambyråparti och vart centern är eller vart centern är på väg tror jag inte att någon riktigt vet. Här har vi Cufordföranden som vill liberalisera och i Centern har vi också kommunalråd som vill införa skamstraff genom att klä folk i hyenadräkter.
Med det vill jag säga att jag ser helt enkelt ingen vinst för liberalismen av att slå ihop två ickeliberala partier. Två fel gör inte ett rätt, som det brukar heta. Då ser jag det som ett troligare scenario, om siffrorna fortsätter vara usla, att Centern och KD går ihop. Liberalare blir det inte men en sådan sammanslagning känns på något sätt naturligare.
Vad vi ser är alltså en avsaknad av liberalism och det saknas ett genuint och äkta liberalt parti med en klar definition av begreppet liberal och en vision om hur framtiden utifrån det ska se ut. Därför har Liberaldemokraterna (L) bildats och kommer inom kort i ett politiskt manifest som föregår partiprogrammet, att presentera en vision om ett framtida liberalt samhälle.
Någonstans i en politisk tillvaro så når man en punkt där man måste fråga sig om man ska byta övertygelse för sitt partis skull, eller om det är dags att byta parti för sin övertygelses skull?
Läs även andra bloggares åsikter om Cuf, Luf, sammanslagning, liberal, Centern, Folkpartiet