Svensk Myndighetskontroll: Dubbelfel av Reinfeldt

Statsministern har uttalat sig i frågan om Wikileaks grundare Julian Assange och de misstankar som finns mot honom angående bl.a våldtäkt.

Det är helt principiellt felaktigt av en statsminister att uttala sig i ett pågående mål. När han dessutom gör det på ett sådant sätt att man får ett intryck av att han helhjärtat står på målsägandens sida så har han passerat alla gränser. Tror man.

Han lyckas nämligen också lägga till ett rent sakfel av storformat i det att han påstår att Assange är efterlyst och begärd utlämnad för att svara på åklagarens åtal. Det är helt fel. Assange är inte åtalad utan den arresteringsorder som utfärdats handlar om att han ska föras till Sverige för att förhöras. Om Reinfeldt nödvändigtvis ska uttala sig så vore det bra om han åtminstone höll rätt på grundläggande fakta.

Rättsväsendet visar sig för övrigt vara behäftat med ytterligare problem då det visar sig i en utredning som Svea hovrätt gjort att inte mindre än 40% av alla tingsrättsdomar i brottmål ändras av hovrätten. År 2005 var det bara 15%.

Detta betyder att justitieminister Asks alla olika förslag om att göra det svårare att överklaga måste tillbakavisas med största möjliga styrka. När så många domar ändras måste en omprövningsmöjlighet absolut finnas att tillgå. Allt annat är ett hån mot rättssäkerheten.

Jag har i tidigare blogginlägg hävdat att vi måste ta bort nämndemännen. Jag förstår inte varför somliga har en sådan längtan efter att dömas av amatörer när vi i nästan alla andra sammanhang helst ser att vi behandlas av experter.

Mårten Schultz har sammanfattat problematiken så här:

• Det största problemet är att nämndemännen definitionsmässigt är juridiskt inkompetenta. Är man juridiskt kompetent är man nämligen i allmänhet diskvalificerad från nämndemannauppdraget.

• Forskning visar dessutom att nämndemän inte bara i teorin utan också i praktiken har bristande förståelse för att dömandet skall ske under lagen. Nämndemannen dömer på magkänsla- vilket ger kalla kårar för alla som bryr sig om legalitetsprincipen, att ingen skall döma utan att det finns en tydlig straffrättslig regel (ett förbud) som hon brutit mot.
  

• En domare förväntas vara laglydig. Nämndemännen kan däremot ha ett kriminellt förflutet och har det inte sällan. Det påverkar respekten för domaren.
  

• Nämndemän har mindre förståelse för hur fundamental principen om "hellre fria än fälla är", visar erfarenheterna. Annorlunda uttryckt: Nämndemännen vill fälla mer än juristdomarna.
  

• Nämndemannainstitutet bygger på en tanke att det behövs representanter för folket i domstolen. Men i praktiken så leder denna tanke till resultatet att, säg, en sjuttioårig pensionär med partibok bättre representerar allmänheten i en domstol än juristen. Varför skulle det vara så?
  

• Ett annat problem med nämndemännen är att deras uppdrag vilar på en feltänkt idé om att domstolen genom nämndemännen skall tillföra "lokalkännedom" och annan kunskap. Anledningen till att det är en feltänkt idé är att den person som är anklagad för något i en domstol skall ha rätt att få höra och bemöta allt som kan tänkas hållas emot honom - och dessutom har allmänheten rätt att få del av den information som sedan beslutet/domen fattas på. Men när nämndemannen tillför sin lokalkännedom så sker det bakom domstolens stängda dörrar inom ramen för överläggningen. Nämndemannens tillförande av kunskap - om det nu sker - förblir hemlig. Det är inte så som dömande bör ske i en rättsstat.

I kunskapstest svarar 63 procent av nämndemännen fel på juridiska frågor av samma typ som de möter i sitt uppdrag i tingsrätten. En av fyra nämndemän anser att om bevisen är svaga, då kan man ändå fälla, men ge ett mildare straff.

Själv har jag i helgen lyckats få in två artiklar på SvT debatt, något jag känner mig riktigt nöjd med.

Läs även andra bloggares åsikter om Reinfeldt, Assange, uttalande, tingsrätt, ändrade domar, Ask, hovrätt