Svensk Myndighetskontroll: Nu är resningsansökan skickad, återstår att vänta.

Det är en lite märklig känsla att avsluta något som man sysslat med och lagt ner mycket arbete på under en längre tid, det dyker upp som en känsla av tomhet parad med en känsla av befrielse.

Samtidigt så frigörs plötsligt också tid eftersom det jag skrivit har tagit en hel del sådan i anspråk. Det jag syftar på och som nu alltså är både färdigt och ivägskickat är min resningsansökan till Högsta domstolen. Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att riksåklagaren i september förra året beslutade att återuppta min förundersökning, vilket i sig var en framgång.

Denna förundersökning avslutades ånyo i januari och resultatet blev såvitt jag kan förstå att riksåklagaren inte tar målet till HD på eget initiativ, men att man å andra sidan heller inte kommer att motsätta sig en resningsbegäran från min sida, något som får ses som åtminstone en halv framgång.

Jag är nog kanske mer medveten än de flesta om vad som krävs för att få en resning beviljad och jag tycker själv att jag har den grund att stå på som krävs men då det handlar om sådant som berör den egna personen djupt så är det givetvis inte helt lätt att vara objektiv.

I sammanfattning så anser jag ändå att jag i resningsansökan visar följande:

att utredningen som gjorts i målet är behäftad med en stor mängd rena felaktigheter i såväl sakfrågor som slutsatser.

att teknisk bevisning saknas fullständigt

att underrätterna inte fullgjort sin undersökningsplikt på sätt som stadgas i rättegångsbalken

att underrätterna frångått vad Högsta domstolen sagt avseende kraven på bevisbörda och bevisvärdering i följande mål NJA 1980 sid. 725, NJA 1980 sid. 738, NJA 1982 sid.116 f, NJA 1982 sid. 173, NJA 1991 sid. 56, NJA 2003 sid. 323 eller i NJA 1999 sid 480.

att sammanlagt nio nya bevis, varav det starkaste utgörs av ett i brev framställt och i två förhör bekräftat erkännande av en annan person, nu tillkommer i resningsansökan och som om de hade varit kända tidigare,  hade inneburit ett annat domslut.

Någon rättshjälp utgår normalt inte för ansökan om resning. Det betyder att om man inte hittar en advokat som är villig att ta på sig ärendet pro bono, så får man antingen vara rik eller så får man skriva sin resningsansökan själv.

Jag har skrivit min själv men jag ser ju vilken effektiv spärr det innebär för många att inte kunna få den ekonomiska hjälp som krävs. Igår skrev jag om miljonären som, med hjälp av inhyrda experter för en miljon, kunde visa att tingsrättens morddom mot honom var fel.

Den möjligheten hade t.ex aldrig Ari Mattinen som alkoholiserad och utslagen och följaktligen så sitter han fortsatt dömd till livstid för ett mord han inte har begått. Det finns fler exempel, tro inte annat, och dessa visar samtliga på behovet av ett opartiskt resningsinstitut.

För mig, som personligen har mött flera av dessa felaktigt långtids- eller livstidsdömda, är oviljan att inrätta en sådan möjlighet fullständigt obegriplig. I Norge har som sagt minst 88 personer friats sedan 2004 då man där inrättade en sådan resningskommission.

Tror våra svenska politiker på fullt allvar att det svenska rättsväsendet skulle vara så oändligt mycket bättre än det norska att vi inte har motsvarande felkällor här?

Om man tror det så är man utan minsta tvekan imbecill.

Tror man att vi har motsvarande problem utan att göra något åt det, så är man inte bara imbecill, man är även empatilöst sadistisk.

Ingen av dessa två politikertyper framstår som särskilt önskvärd i min valhandbok!!

För den som är intresserad av hur en resningsansökan kan se ut och som vill skaffa sig ett hum om vad som krävs såväl tids- som arbetsmässigt för att producera en sådan och på så sätt också skapa sig en bild av vad det skulle kosta, så har jag lagt upp min egen i två delar under följande länkar. Del 1 och del 2

I ansökan hänvisas till totalt tolv olika bilagor och dessa saknas på den sida jag länkar till eftersom jobbet med att scanna in dessa skulle bli rätt omfångsrikt.

Så vad som nu återstår är att vänta med tålamod. Tålamod sägs vara en dygd men det vete fan rent ut sagt. Optimisten i mig säger att det går fint det här, realisten säger att visserligen finns det en möjlighet men se till antalet resningar som beviljas så ser man snart att optimisten ska hålla tyst.

Cynikern i mig säger att när man vet så mycket om hur det fungerar som jag ändå gör och kan jämföra med människors möjligheter att ens få en åklagare att väcka åtal mot en polis som våldtar och misshandlar, så borde den där optimisten ha begått harakiri för länge sedan.

Så med ett ryck på axlarna lämnar jag den här redovisningen och lovar att i alla fall återkomma med resultatet så småningom. Fram till dess så finns det ju faktiskt annat att göra än att bara gå här och fundera på ett kommande utslag från HD.

Ha en trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om resningsansökan, Högsta domstolen, riksåklagaren, resning, felaktigt dömda, rättsväsende, resurser