Svensk Myndighetskontroll: Argumentsamlande pågår

Jag har sammanställt ett underlag för en KU anmälan gällande de samtal som gjorts emd amerikanska ambassaden gällande bland annat FRA och IPRED.

Tyvärr är det enbart riksdagsledamöter som kan anmäla, så jag är intresserad av FRA/IPRED/Datalagringsdirektivs motståndare som sitter i riksdagen.

Ett gott initiativ. När det gäller artikel 8 så är ju proportionalitetsprincipen central och det kan därför vara en framgångsrik väg att särskilt skjuta in sig på FRA:s utvecklingsverksamhet. I de två granskningsrapporter som kommit på sistone, från Datainspektionen och Signalspaningskommittén, ägnas en del utrymme åt just utvecklingsverksamheten och den massiva omfattningen av inhämtning av trafikdata. Båda dessa kontrollinstanser uttrycker betänkligheter. Datainspektionen skriver t.ex. på s. 4:

"Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata."

Alltså: Även kommunikation, som kan hänföras till personer som inte utgör något hot mot landet, inhämtas med stor sannolikhet fortlöpande av FRA. Och det är exakt vad FRA-lagpaketet medger. Det allvarliga här är att det inte är förutsägbart för den enskilde när vederbörandes kommunikationsuppgifter riskerar att samlas in av FRA. Inslaget av godtycke är för stort. Detta faktum ändras inte av att det sker en förhandsprövning av spaningen. I förarbetena slås fast, t.ex. i Ds:en och i proppen, att denna breda inhämtning i utvecklingsverksamheten är nödvändig.

Jag citerar från Amnesty Internationals kommentarer om FRA-lagen:

"Europadomstolen har uppställt krav på kvaliteten i utformningen av lagen, bl.a. att den ska vara så tydlig att dess uttolkning – framför allt av inskränkningarna – blir i rimlig mån förutsebar. Lagen som sådan måste ge ett tillräckligt skydd mot godtycke och vara utformad med stor precision. Speciellt när det är fråga om ett tvångsmedel med hemlig och, för den utsatta, av potentiellt skadlig karaktär är det av stor vikt att lagen är tillräckligt klart utformad (Malone mot Storbritannien, Kruslin mot Frankrike, 1990). Lagen måste vara så tydlig att allmänheten har en adekvat uppfattning om under vilka villkor och omständigheter staten kan övervaka dem (Kopp mot Schweiz, 1998)."

Och vidare:

"Den kommunikation som kan komma att granskas är den kommunikation som passerar Sveriges gränser. Lagrådet har uttalat att det, pga. det globaliserade kommunikationsnätet, snarast beror på slumpen om trafik mellan avsändare och mottagare i Sverige kommer att föras över landets gränser eller inte (prop. 2006/07:63 s 173 f). Att lita till slumpen måste anses tveksamt ur ett konventionsrättsligt perspektiv, vilket styrks av Europadomstolens bedömning i Liberty m.fl. mot Storbritannien."

Det finns också andra användbara punkter i Amnestys sammanställning, även om ett par av dem nog rättades till vid tillkomsten av FRA 2.0, t.ex. att syftena numera är lagfästa.

Beträffande artikel 13: Här gjordes ju också en del ändringar i FRA 2.0, men inte minst underrättelseskyldigheten döms ju nu ut av såväl granskarna som FRA själva.

Det bör också i lag slås fast hur kontrollen ska ske och vilka kriterier som ska gälla för att granskningen ska kunna anses uppfylld.

Att det finns alarmerande brister i Siuns kontroll har ju också framgått. Att man under 2010 överhuvudtaget inte har granskat FRA:s informationsutbyte med andra länder är fullkomligt häpnadsväckande och kan inte anses uppfylla kraven på ett effektivt rättsmedel. De personer (enligt uppgift 7 st) som under 2010 vänt sig till Siun och undrat om de varit utsatta för FRA-spaning, skulle mycket väl kunna förekomma i det råmaterial eller de underrättelser som FRA utbytt med sina utländska vänner. Om detta vet Siun noll och intet. Den kontroll man utfört är otillräcklig.

I sammanhanget skulle det också vara intressant att få veta vad SIUN egentligen undersöker om enskilda vänder sig dit. Kollar de t.ex. om ens trafikuppgifter fångats upp inom ramen för utvecklingsverksamheten eller är det endast försvarsunderrättelseverksamheten man går igenom?

Detta är för övrigt vad FRA svarar om man som enskild vänder sig till spioncentralen direkt:
http://gonte.se/docs/20091218-FRAs_registerutdrag.pdf

En sak till: Försvararna av FRA-lagen vill gärna framhålla begreppet "signalbärare" som en betydelsefull avgränsning av spaningen. FRA-kompromissen i september 2008 innebar ju att myndigheten själv inte kan spana hur som helst i kabelnätet. Men det är då viktigt att reda ut begreppet för domstolen och förklara vilka trafikmängder som typiskt kan förekomma i en signalbärare. Här finns det ju redan mycket skrivet i frågan, av Mikael Nilsson m.fl. Godtycket och massinhämtningen är ett faktum. Dessutom tror jag att FRA kan spana mot vilka länkar de vill i etern, men den uppgiften bör kontrolleras.