Svensk Myndighetskontroll: Välbesökt temadag om kriminalvård

I måndags flög jag ner till Ängelholm för att på tisdagen delta på en temadag på hotell Skansen i Båstad. Jag gjorde det i dubbla egenskaper. Dels som en av arrangörerna via min styrelsepost i FRIO, Fångarnas Riksintresseorganisation och dels för att deltaga i den paneldebatt som avslutade dagen men då i egenskap av Liberaldemokrat och på så sätt också politiker.

Medarrangör var RFHL, riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, och temat för dagen var kriminalvård och frågan om kriminalvård innebär straff, förvaring eller vård.

Inledningstalare var Karolina Johnsson som är mer känd under namnet "diplomatdottern". Karolina, som även hon sitter i FRIO:s styrelse har en gedigen erfarenhet av såväl det Thailändska som det svenska fängelsesystemen och hon gjorde en intressant jämförelse mellan dessa.

Nu tror de allra flesta som läst så här långt att den svenska vården naturligtvis kommer ut som segrare vid en sådan jämförelse men det visade sig vara precis tvärtom. Den thailändska var, trots sina materiella tillkortakommanden, ändå den som i slutet stod som vinnare och det av en lika enkel som tydlig orsak.

I Thailand blev hon inte berövad sitt människovärde och fick tydliga besked av såväl personal som av andra intagna att när straffet var slut så skulle det också verkligen vara slut och både under strafftiden och därefter så var hon och blev behandlad som vilken annan fri människa som helst.

I Sverige fanns det materiella väl sörjt för men det fanns och finns inget innehåll för övrigt i straffet som gör att den intagnes förutsättningar för ett liv i frihet tas tillvara eller förbättras. Tvärtom.

I Sverige så ser man med all önskvärd tydlighet till, att du varje dag får känna att du är mindre värd som människa. Detta successiva nedbrytande slutar självklart med att den som utsatts skadas och i värsta fall går under. Chansen/risken att han eller hon ska återkomma till samhället och återfalla i brott uppgår därmed också till ca. 80%

Efter lunch så fortsatte dagen med en presentation av FRIO som Michael Cliffer och jag genomförde. Vårt viktigaste budskap var att FRIO blir den organisation som tar strid för de intagnas rättigheter på insidan. Där har det fram till nu varit väldigt tomt på möjligheter för de intagna att få hjälp att hävda sin rätt.

Därefter följde en föreställning av Gotlandsteatern/Anders Peedu och har ni aldrig sett någon av de föreställningar som Anders ger ensam på scenen med enkel rekvisita så försök någon gång, någonstans att få tillfälle att göra det för det är en upplevelse.

Anders är värd ett eget kapitel, men mycket kort så kan jag berätta att han rest runt i landet och i Norge med sina olika föreställningar sedan början av -70 talet och då besökt fängelser, institutioner, skolor etc. Med dessa pjäser och med sitt stora engagemang, har Anders väckt många tankar och många frågor runt om i landet, samtidigt som han även berättat en del tuffa sanningar.

Efter pjäsen var det dags för debatten som blev fylld av frågor från en publik som hängt med hela tiden. Det var också roligt att höra och se så många intresserade ungdomar visa ett intresse och en humanism fjärran från den förhärskande iden idag kring säkerhet, säkerhet, hårdare tag och längre straff samt säkerhet. Det är när man ser och hör sådant som man känner att det finns ändå hopp om att saker och ting åter ska kunna förändras till det bättre.

Positivt var det att några frågor utkristalliserade sig som väsentliga att ta upp vid nästa veckas möte med kriminalvårdens ledning i Norrköping på tisdag. Dessa frågor återkommer jag till efter det mötet. En prioriterad sådan har vi skrivit om här.

Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalvård, FRIO, straff, förvaring, vård, humanism, Gotlandsteatern