Svensk Myndighetskontroll: Dagens ärende - hur dömer du. Svar på föregående inlägg

Jag skulle ha svarat på detta redan i tisdags men det kom några njurstenar som liksom la sig i vägen för skrivandet.

Som flera av de som kommenterat anat så förlorar alltså AA i tingsrätten och Kronofogdemyndigheten ges rätt att sälja tomten på exekutiv auktion. I beslutet skriver rätten:

"Enligt 4 kap 24 § utsökningsbalken får fast egendom utmätas, om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Har gäldenären lagfart på egendomen, får utmätning  ske, om det inte framgår att egendomen tillhör annan. En gäldenär presumeras vara ägare till fast egendom på vilken han har lagfart om det ej framgår att egendomen tillhör annan.

Lagfart för gäldenären utgör ett starkt stöd för att fastigheten tillhör honom. Det uppställs därför ett förhållandevis strängt krav på bevisningen för att presumtionen ska brytas vilket framgår av den i lagtexten använda termen ”framgår”, vilket är jämförligt med termerna ”utrett” eller ”klarlagt” Tredje man som åberopar att han har förvärvat fastigheten genom en överlåtelse från gäldenären kan erhålla sakrättsligt skydd gentemot gäldenärens borgenärer genom att förete överlåtelsehandlingar som styrker överlåtelsen såtillvida transaktionen inte bedöms utgöra en skenöverlåtelse."

Detta måste med hänsyn till utslaget tolkas som att rätten anser att detta varit en skenöverlåtelse. Som grund för detta antagande så pekar man på följande punkter.

Försäljningen sker kort före utmätningen

Köpebrevet var ej daterat

Ansökan om lagfart dröjde

Något kvitto på erlagt belopp har ej uppvisats

Bland kommentarerna fanns någon som uttryckte en fundering kring priset och jag borde ha skrivit att det var marknadsmässigt.

Att försäljningen sker kort före utmätningen är naturligtvis ostridigt men ur köparens synvinkel så har han ändå vidtagit den åtgärd han kan vidta genom att kontrollera att säljaren är lagfaren ägare vid köptillfället.

Det är riktigt att köpebrevet inte var daterat men, som rätten också finner, så är det genom advokatens vittnesmål utrett att det upprättades vid det tillfälle som sagts på advokatens kontor och i hans närvaro.

Att lagfarten kom att registreras sent beror på att advokaten, som i sitt vittnesmål också bekräftat att han fått i uppdrag att skicka in ändringen av lagfart till inskrivningsmyndigheten, helt enkelt varit lite långsam i vändningarna. Detta menar jag snarare talar för att det inte är en skenaffär eftersom man vid en sådan hade kunnat anta att såväl köpare som säljare varit betydligt mer angelägna om att få registreringen gjord så snabbt som möjligt.

Vad gäller kvittens av köpeskilling så står det i köpebrevet att undertecknandet av säljaren också utgör en kvittens av denna.

Enligt mitt eget rättsmedvetande så innebär tingsrättens beslut att tredje man, alltså köparen, drabbas på ett sätt som inte är rimligt. Bevisbördan är också sådan att det närmast föreligger en omvänd sådan så snart den enskilde ställs mot en myndighet.

Om någon påstår att en skenaffär ägt rum så borde det vara den som framställer påståendet som har hela bevisbördan för detta och enligt min uppfattning så har staten genom kronofogden inte bortom rimligt tvivel bevisat att detta handlar om en skenaffär.

I andra civilrättsliga processer avseende tvister mellan enskilda så är bevisbördan tydlig på det sätt jag säger ovan. Det är den som framlägger stämningsansökan som också har att styrka de krav som framställs. Samma förhållande borde naturligtvis också råda då staten är part.

Nunc aut nuncuam

Läs även andra bloggares åsikter om Kronofogden, staten, utmätning, makt, skatter, tingsrätt, lagfart, ägare, dom, rättsmedvetande