”Ekonomen Marc Faber tror att USA:s enorma upplåning för att rädda sin ekonomi kommer att slå tillbaka i framtiden. Enda utvägen blir då konkurs.
USA lånar upp mer och mer pengar för att klara sig genom lågkonjunkturen. Det kan leda till en katastrof. Enligt den schweiziska makroekonomen Marc Faber är en konkurs oundviklig för landet i framtiden, skriver Jyllands-Posten.
Marc Faber förutspådde den stora börskraschen 1987, vilket ger honom viss trovärdighet.
Under en konferens arrangerad av Skagen Fonder i Oslo i onsdags presenterade Marc Faber sin förutsägelse. I en intervju med norska Dagens Næringsliv utvecklade han vidare sin teori:
Den amerikanska staten kommer att gå i konkurs. Det finns många sätt att gå i konkurs på. Den amerikanska regeringen kommer att betala tillbaka lånen, men på grund av den amerikanska centralbankens omfattande utskrift av pengarna kommer det att vara värdelösa amerikanska dollar, säger Marc Faber.”
Jag tillhör dom som menar att ekonomipriset till Alfred Nobels minne är en styggelse helt enkelt för att jag har svårt att se ekonomi som en vetenskap. Tycker ibland att det liknar mer psykologi/beteendevetenskap/parapsykologi och lite av tivoliförutsägelser med kristallkula.
Det står i artikeln att denne ekonom har viss trovärdighet eftersom han förutspådde börskraschen 1987. Enligt andra uppgifter jag läst så förutspår han visst nån krasch varje år och håller man då på tillräckligt länge så.......
Har även svårt att se någon annan situation där man presenterar ”en expert” som någon med ”viss trovärdighet”.
Däremot så kan väl i stort sett vem som helst förstå att skillnaderna mellan mikro- och makroekonomi inte behöver vara särskilt stora. Om man jämför en nation, vilken som helst, med sin egen privata ekonomi så gäller ändå gemensamma grundregler.
Om dina utgifter varje år överstiger dina inkomster så finns väl bara tre sätt att lösa den situationen. Fyra om man kombinerar alla tre som är att A. Jobba mer så inkomsterna ökar. B. Spara på utgifterna. C. Låna
Ytterligare en möjlighet finns och det är för privatpersonens del att bli kriminell och råna en bank t.ex. Motsvarande för en stats del kan vara ett krig där man, som Saddam gjorde med Kuwait, helt enkelt genomför ett storskaligt rån.
Lyckas man inte med något av ovanstående så återstår bara konkursen, om man nu inte har rika vänner som kan bistå med bidrag förstås, men i just situationen med USA så kommer USA:s närmaste vänner att dras med liksom för övrigt hela den globala ekonomin. De som kommer att klara detta bäst av många anledningar är länderna i Asien med Kina som lokomotiv.
Så vad vi ser är kanske en dynastis fall och ett skifte av ekonomiskt fokus från väst till öst vilket känns som att det ändå varit på väg en tid. Det Katarsisliknande stålbad som väntar oss i västländerna, kommer att bli en mycket tuff prövning. Att nu slänga iväg resurser på att hålla t.ex svensk bilindustri under armarna, ser jag som lika klokt och verkningsfullt som det en gång var då vi pumpade in miljarder i svensk varvsindustri.
Då är det bättre att ta dom pengarna, låta det gå åt helvete med musik och anordna en hejdundrande nationell fest innan depressionen är över oss!! ;-)