Svensk Myndighetskontroll: En revolution är laglig. Om den lyckas.....

Apropos den pågående köp&hyrbojkotten

Vi vill alltid göra mer och få större och bättre resultat etc.

Ibland vill vi det så mycket att vi fastnar i resonemang kring hur det ska göras och när vi resonerat klart har tåget gått och inget blev gjort.

Jag tror inte att just den här enskilda bojkotten kanske gör någon dramatisk avgörande skillnad. Samtidigt så får vi komma ihåg att vi bor i ett land där strejker t.o.m på arbetsmarknaden är sällsynta och många har ingen som helst vana vid att protestera offentligt.

Själv gick jag i mitt livs andra demonstrationståg den 16/9 förra året och det kändes, som ni förstår, ovant.

Jag tror därför att en sån här aktion, som nu faktiskt har fått skaplig fart och börjar röna ett större intresse, kan utgöra ett första ordentligt steg i en process där fler successivt ansluter sig och "lär" sig att protestera på olika och för dom nya sätt.

Den här bojkotten är inte slutet utan kanske början till en serie av olika markeringar som var och en inte omskapar samhället men vars samlade effekt på opinionsbildningen kan bli stor. Ett ytterligare exempel är det enskilda initiativet och där utgör ju Jonas som satt en månad framför riksdagshuset ett lysande exempel.

Ett exempel skapar nya tankar och en sådan tanke som jag fått är att kanske anordna en ”stafett” så att det inte slutar med Jonas utan att någon tar upp den tråd som ligger där och att det organiseras så att frivilliga tar varsin dag framöver. Droppen urholkar stenen som det heter.

Själv har jag, som jag tidigare berättat här i bloggen, för avsikt att bjuda in lokala media här i Västerås till en offentlig fildelning 090401 då jag kl 00.05 har tänkt mig att ladda hem någon lämplig produkt i strid med den nya lagen som är tänkt att träda i kraft det datumet. (under förutsättning att den införts då naturligtvis) Sedan har jag en del tankar om hur det ska gå till som jag fortsätter fila på i tysthet än så länge.

Ibland funderar jag på vad som gör svensken riktigt förbannad? Eller, jag formulerar om det, vad skulle göra svensken tillräckligt förbannad för att visa det? Sitter myten om det svenska föregångssamhället så djupt i våra sinnen att oavsett vad vi läser eller är med om så är det ändå, på något underligt sätt ok?

Bara under de senaste månaderna har vi läst om försäkringskassans oförmåga att hjälpa människor på avsett sätt. Vi har läst om en åldringsvård som på många sätt är i total kris.

Vår regering fortsätter att producera lagförslag som inskränker vår framtida möjligheter att protestera mot fler sådana förslag. Politiker avslöjas som lögnare och fuskare, poliser som rasister, mutskandaler i försvaret och det visar sig att vår A-kassa är skitdålig rent ut sagt.

Upprördheten över detta sammantaget hamnar inte ens i näheten av folkstormen som uppstår då fel låt vann eller att fel par röstades ut. Lägg sedan till att Gynning har fått en finne på näsan och att Madde röker samt att Littorin skriver kärleksbudskap på facebook så leder det ofelbart till en markant ökning av den svenska sobrilkonsumtionen.

Vad är det för fel? Själv har jag i alla fall skaffat en ny stämpel: