Svensk Myndighetskontroll: Var är proportionerna?

Natt ( 02-05) mellan söndag och måndag. Det är tyst och stilla och enligt mig de bästa timmarna på dygnet. En liten stund för dels eftertanke och funderingar och dels för att blicka framåt mot den kommande veckan. Tankarna får vandra fritt och en del av dessa landra på tangentbordet som t.ex nedanstående rader. Temat kom sig av något jag såg på CNN tidigare.

Det största hotet idag utgörs av alltför många politiker som hela tiden måste leverera någon form av "åtgärd" för att försvara sitt existensberättigande. Därav följer att vi plötsligt får lagförslag efter lagförslag vare sig dom behövs eller ej.

Sverige har idag runt 1275 lagar. Lägg till ca. 1000 förordningar och ett av resultaten blir att du enbart på t.ex arbetsmiljöområdet har 2000 paragrafer att hålla rätt på.

Våra parlamentariska församlingar är idag ett större hot mot demokrati och frihet än vilken Bin Ladin som helst. Vi gör det terrorn syftat till att åstadkomma. Sakta men säkert lagstiftar vi bort det öppna samhället!

Vårt förnämsta försvar mot terrorism heter annars demokrati.

Jag undrar ibland vad det är som gör att vi i väst blåser upp terroristproblemet och ger det så gigantiska proportioner? Tänk om USA hade tagit alla de 100-tals miljarder dollar man nu lägger ut ut på ”säkerhet” och istället satsat dem på en sjukförsäkring för alla amerikaner! Vilka vinster det hade inneburit inte enbart i räddade liv utan också i ökad livskvalitet för miljoner människor.

Är det behovet av en yttre fiende som gör att vi människor i våra små samhällen och nationer uppenbarligen alltid lyckas se till att skaffa oss en sådan? Vems behov är det i såna fall? Ditt eller mitt? Eller borde jag säga – politikers behov – av en tydlig motståndare? (=någon att skylla allt ont på)

Terrorismen har under 2000-talet skördat ca. 4000 offer runt om i världen varav ca. 3000 i 11/9 attacken. Självklart är detta fruktansvärt och kraftsamlingen och pengaflödet för att förhindra detta har varit imponerande, men var är proportionerna?

Tänk om mänskligheten på samma sätt kunde kraftsamla mot annat som hotar. Tänk om USA t.ex kunde begripa att miljö och klimathoten är väsentligen mycket större än aldrig så många skrikande och skäggiga gubbar med ett gevär i händerna.

Här i Sverige har vi också klivit på tåget och riksdagen har beslutat att låta FRA få möjlighet att avlyssna alla som på något sätt kommunicerar elektroniskt. Detta tillsammans med redan existerande lagstiftning i kombination med ytterligare direktiv från EU som teledatalagring och EU:s tredje penningtvättsdirektiv, har under samma 2000-tal gjort att man nu med fog kan ifrågasätta om den demokrati vi har egentligen är en demokrati.

Om nu riksdagen beslutar att alla människor skall kunna avlyssnas alltid så borde man förklara varför dessa dramatiska förändringar är nödvändiga. Det är ändå det minsta vi kan begära.

Statsministerns diffusa uttalande ”inte mot enskilda individer, utan mot utrikes företeelser av mer diffus art inom ramen för vår säkerhetspolitik” räcker i detta sammanhang inte långt.

Usama bin Ladin och liknande typer kan skada oss, tillfoga oss vissa materiella förluster och i värsta fall förluster i människoliv (om än bara bråkdelar av vad trafiken åstadkommer). Men dessa förbrytare kan aldrig någonsin hota vårt demokratiska system, vårt starkaste fredsinstrument. Det är det bara vi själva som kan göra.

FRA bör få möjlighet att spana i kabeltrafik. Men nuvarande lagförslag är undermåligt på alla sätt och utmanar den personliga integriteten, rättssäkerhet samt medborgerliga fri och rättigheter så ett sätt som aldrig tidigare skett i Sverige. Man kan säga att flera av demokratins grundpelare kommer att undermineras med detta förslag.

Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig telefonavlyssning, det vill säga att det allmänna får ta del av en sådan kommunikation av personer som annars är skyddad mot avlyssning.

Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning. Förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslaget om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär.

Sverige måste kunna garantera sin säkerhet - men medborgarna måste också veta att deras säkerhet garanteras. Nuvarande lagförslag räcker inte till för att säkerställa detta. Därför ska det rivas upp, göras om och göras rätt. Detta gör man lämpligast genom att inleda med två steg där det ena är en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att utarbeta en ny lag som med råge uppfyller europakonventionens minimikrav avseende rätten till privatliv.

Det andra är tillsättandet av en sanningskommission som får i uppdrag att utreda vad FRA sysslat med under den tid som oreglerad och mot konventionen brytande spaning har pågått.