http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3458905.abIbland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om sveriges insatser i världen.
Vad räknar man egentligen med? 
Vi skickar trupp men på något lustigt sätt är det naturligtvis en lagom snäll svensk trupp. Att en sådan skulle kunna tänkas hamna i strid och då faktiskt också i ett krig, om olyckan är framme, kan komma att döda någon eller få någon dödad ingår liksom inte vare sig i planering eller världsbild.
Det är myntets ena sida. Vad som sedan verkligen irriterar mig är att, trots att vi ensidigt nu under många år har stött USA och Nato, vi fortsätter tjata om neutralitet och alliansfrihet.
Den officiella lögnen kan man också kalla det och beteendemässigt så påminner olika statsråd, som sett över tid varit inblandade och kallade att försvara neutralitetspolitiken, om ertappade små gossar som med handen i kakburken fortsätter att förneka att det var dom som tog kakorna.
Vem har kommit på tanken att löje väcker respekt? Att respektera svensk neutralitetspolitik väcker å andra sidan löje. Det är ju ändå nåt som Tolgfors är bra på.