Tristess

Ibland kommer de bara över en, tristess dagarna. Kanske ni aldrig upplever det . men det gör jag. Visst är jag glad att leva, glad över min familj och vänner men ibland känns allting bara övermäktigt. Denna juni-lördag så känns det som jag aldrig kommer ifatt mig själv. Jag skäms över mig själv ibland, där jag måste gå med min rullator och vilar var 10:onde  meter. Jag försöker komma igång ordentligt men jag orkar inte. Förmodligen därför som jag är sjukskriven fortfarande och förmodligen det som doktorn menar med att .det tar tid för mig att komma igen. Men när solen skiner och allt ser så där somrigt ut utanför fönstret och jag gärna skulle vilja gåner till ån så orkar jag inte. Inte idag. Jag har dock sett att det ligger en ny andhona på ägg där nere vid vattnet så det blir något att följa denna sommar också.

Jag får nöja mig med att  sitta på min stora balkong och läsa, tyvärr har jag inte orkat plantera mina balkonglådor ännu så det finns ingen grönska att njuta av. Tursamt nog behöver friden inte störas av de byggen som försiggår utanför, ingen pålnig i blåleran som skakar mitt stora gröna hus, inga maskiner med öronbedövande ljud. De har tagit semester till tisdag antar jag

.

Jag hoppas kunna gå till Stora torget på måndag för att delta i den anti-rasistdemionstration som ska vara där. Det är ju Sveriges nationaldag och många raister brukar ta det på ett felaktigt sett. Jag  är stolt över att vara svensk och stolt över min flagga och sjunger gärna Du gamla du fria och tycker att vi ska återta vår nationalsymbol från rasisterna. En svensk kan se ut på olika sätt, med rötter i andra kontinenter likaväl som i Småland .