Släpp tankarna loss det är höst!

En föraning om vintern är här. Raspande isskrapor mot frostiga rutor. Trädens löv är alldeles stilla. Färggranna lysande, men bara för en kort stund till. Småfåglarna sitter på däcken, skyddade i hjulhusen på min bil. Det är en svår kamp när det regnar ute. Till vintern blir den varma ljuddämparen attraktiv. En nymornad sol börjar tära på de första dimmorna över sjön. Det ser ut att bli en klar och uppfriskande höstdag. En dag för klara tankar, i den höstklara luften.

Det är ett bedrägligt lugn. Här, vid min utsiktsplats vid Fryken märks inte mycket av den turbulenta omvärlden. Vi närmar oss det postkapitalistiska samhällets slutfas. Tron på att om det bara finns nog med konkurrens, då kommer det bästa fram. Det troligaste är att den bästa marknadsföraren säljer sina produkter bäst. Den med det finaste presentpapperet och det finaste snöret. Men skaka på paketet, och hör hur tomt det är. Konkurrens har en tendens att gå mot monopol, eller ett fåtal stora aktörer, som delar upp marknaden mellan sig.

Går vi även mot det postdemokratiska samhället? Myndigheter vars verksamhet ska utgå från folkets vilja blir självstyrda element, utan verklighetsförankring. Vi har avsagt oss ansvaret för många frågor i samhället. Yrken var något man lärde sig av sina föräldrar. Det var den allt snabbare utvecklingen som tog barnen från gården. Med det följer ett stort ansvar. Ja det är sen lång tid tillbaka lag på skolgång i Sverige. Fast det är illa när den svenska skolan inte premierar eget tänkande. Allt ska göras på utstakad tid och på ett visst sätt. Särarter tas det inte mycket hänsyn till. Att kunna tänka själv och kunna dra egna slutsatser är bland det viktigaste man kan lära sig.

Samhället har alltså ansvaret för att våra små, de som ska ta över samhället efter oss, får de verktyg de behöver. Men verktygen är ganska ensidiga, och innehåller vare sig mätinstrument eller egentliga ritningar. Den nuvarande undervisningstekniken går i alla fall mot mer elevstyrd inlärning. Ja egentligen är det ju fråga om majeutik. Förlösande av kunskap, den teknik som Sokrates ägnade sig åt. Men han fick ju senare tömma giftbägaren då han ansågs förleda ungdomen och misskreditera gudarna. Det humana i sammanhanget var att han själv fick välja ”avlivningsmetod”.

Vi har barnbidrag och föräldrapenning, bostadsbidrag och ränteavdrag. Men finns det några bidrag att få för att tex undervisa sina barn själv? Finns det något avdrag att göra för den som vill sköta en del av denna uppgift själv? Så som det var en gång i tiden. Skolan har tagit på sig en ganska stor uppgift, något som skolan helst såg att den själv fick sköta. Eller samhället som helhet, om man lyssnar på Alva Myrdal. Tyvärr har den svenska skolan, åtminstone tidigare, varit dåliga på att premiera självtänkare och entreprenörer. Och därför har vi i många delar det  samhälle vi förtjänar idag. Dåligt sammanfogat, med nödtorftiga verktyg och utan egentlig plan.

Fördelen med att allting blir värre, är att man kommer närmare och närmare en lösning på problemet. Och ofta är det som värst precis innan det blir bra. Och vilken är då marknadslösningen? Avreglera monopolet inom sjukvården. Inför några friår för det som kallas alternativ vård, men med en fungerande kontrollapparat. Avskaffa avgifterna. Låt människor själva få välja den vård de vill ha, till en rimlig penning. Låt människor själva välja de medel de vill för att läka sig själva. En läkare kan aldrig bota någon. Det gör en människa själv. Läkaren kan på sin höjd vara handledare. I mina mest radikala tankar kan jag tänka mig att avskaffa läkarskrået, och stänga vårdcentralerna. För maken till sjukdomsalstrande samhälle har aldrig tidigare skådats. Samtidigt som åkommorna hålls kvar av biverkansfyllda preparat. Och bländspelet utförs av läkemedelsbolagen, med läkaren som marionett och där marknadsplatsen är Apoteket. Om de verkligen skötte sin uppgift, hur många skulle då kunna ha ett bättre och längre liv?  

Inför en föräldrabaserad skolpeng. Det finns föräldrar som är väldigt kompetenta att undervisa sina barn till nytänkande och ansvarskännande individer. Vi har fortfarande förtroendet att uppfostra dem, det får man vara glad för, men låt oss även få sköta en del av inlärningsuppgiften också. Det skulle ge ett tryggare samhälle. Där föräldrarna är mer närvarande med sina barn. Och inte enbart en uppgift som är avhändad, överförd till samhället. Man kan ju självklart utföra en del av den här uppgiften själv hemma efter arbetstid resp. skoltid, och då inte enbart som läxkontroll. Men hur många orkar det? Låt undervisningen vara intresseinriktad, och utgå från den enskildes intressen och redan närvarande färdigheter.

Det pratas mycket om att den enskilde ska få mer makt över sitt liv. Det stora skiftet kommer, då det är en fördel att vara egensinnig och vara självförsörjande på tankar. Den i väst monopoliserade idén om att kapitalismen ska lösa alla uppgifter, kommer att komma lika mycket på skam som den kommunistiska idén gjorde i Sovjet. Alla är fina idéer. Men det är skillnad på en fin ritning, och hur uppgiften sedan blir löst. Tidevarvet som nu är kommer att erbjuda nya möjligheter för mänskligheten att utvecklas. Kriser är utvecklande och gynnar de som är kreativa och inriktade på att lösa problem, inte bara identifiera dem. Scenen är redo för entreprenörerna. Och vad heter då pjäsen?