**Mina ord**

Vi hade en liten diskussion i helgen om vad en blogg är.
Vi var i åldrarna 25-59 år. Av oss åtta personer vid bordet så var vi tre som har bloggar. Mer eller mindre aktiva. Fem av oss har Facebook mer eller mindre aktiva. De som inte har något av dess kan inte förstå varför vi har dessa eller vad vi gör med dessa. Sen fanns det några som är riktigt anti mot detta och mobiltelefoner också. Vi var en väldigt blandad skara kan man säga.

 För mej är en blogg en dagbok, jag har något att säga. Den kan vara mer eller mindre personlig. 
Jag har fyra bloggar. Två anonyma, där ingen kan veta vem jag är, där jag tycker till om olika saker och berättar lite vad jag gillar och sysslar med. Två personliga. Där jag verkligen har något att dela med mej av. Erfarenheter som kan hjälpa någon annan förälder som kommer i samma situation.

 Facebook har jag för att ha kontakt med släkt utomlands, familjen, kollegor, gamla klasskompisar, gamla arbetskompisar, företag, intressegrupper... Mitt Facebook kan bara vännerna läsa....
Jag har inte flera hundra Facebook kompisar. Varför ska jag ha det? Då hinner man ju inte med alla. Finns de som vill bli kompis med mej som jag vet vilka är, men funderar varför vill du bli kompis med mej? Vi har aldrig umgåtts? Kanske har en gemensam bekant? Varför då? Nyfiken på mitt lilla liv?

 Läser bara andras bloggar som har innehåll som intresserar mej. Absolut inte modebloggar! Gärna inredningsbloggar, bokbloggar, om olika funktionsnedsättningar....personliga bloggar. Inte ytliga bloggar.

 Den här bloggen var det länge sedan jag skrev något i... Men blev lite taggad då vi pratade i helgen om bloggar. Då jag skrev här tidigare hände det rätt mycket här. Många tyckte till och så....
Vi får se om det är lika nu...

/@