Medicus Amour

Idag blir det lite sexy time i hjärtespalten. Jag brukar vanligtvis inte svara på sexfrågor men gör ett undantag då denna fråga ständigt dyker upp.
/Medicus


Jag och min flickvän har varit tillsammans i snart 10 månader. Hon är helt underbar och vi är jättekära samt har ett underbart sexliv. Problemet är att hon inte har fått orgasm en enda gång. Jag börjar nu fundera på om det är jag som gör något fel. Jag kan hålla på i all oändlighet att slicka, kyssa och annat så händer det inte så mycket mer än lite stön och tunga andningar. Hon har heller inte fått orgasm med sig själv eller med någon annan kille. Ibland kan hon vara väldigt nära men då hinner jag tyvärr komma innan. Jag vet inte vad jag ska göra, jag försöker och försöker men det börjar fan bli jobbigt. Jag tycker synd om henne, trots att hon säger att hon har det skönt så vet jag att det är något som fattas. Så vad gör jag för fel?
Stålmannen

Kära Stålmannen
Det är inte ovanligt att kvinnor har svårt att få orgasm. Problemet att få orgasm ligger ofta i att kvinnan har svårt att slappna av och njuta. Det kan bero på prestationsångest, blyghet eller lite dålig koll på hur man på bästa sätt kan bli stimulerad. Jag tror att du är på rätt spår när det gäller att försöka att framkalla en orgasm hos din älskade. Du verkar vara en skicklig och oblyg älskare som testar allt för att ge henne njutning. Respekt till dig där - loverboy! Du berättar att hon har varit nära ett par gånger men att du tyvärr har kommit före henne. Om hon har varit nära att få orgasm har hon nått den så kallade orgasmplatån. Din uppgift blir då att  försöka tippa henne över platån för att hon ska få orgasm. Det enda sättet för dig att lyckats med det är med träning, skön relaxad stämning och att ni experimenterar med vad som är skönt för henne. Ett tips är att hon pillar på sig själv också. Hon har trots att den bästa vägkartan till orgasmens förtrollade land. Orgasmer är ett stort mysterium men jag tror att alla kvinnor kan få det om de känner sig väldigt älskade, oblyga och kåta.

//Medicus Amour

Det gäller att inte helt och hållet bli överkörd av bossen

Jag är helt förvirrad och är i akut behov av dina goda råd. För två år sen träffade jag en man under lite komplicerade former och det dröjde tills för ett år sen innan vi äntligen kunde bli tillsammans och flytta ihop.
 
Jag älskar honom men samtidigt har jag en massa tvivel inför ett liv tillsammans. Han är direktör på ett mycket stort företag och har svårt att få in tid för bara oss. Han kommer hem sent och jobbar ofta helger. Detta gör att jag känner mig som om jag vore ensamstående. Vi bor i en stor villa på landet vilket gör att jag har långt till mina vänner i stan. Så det här med att gå ut och dricka drinkar känns inte så aktuellt i mitt liv även om jag gärna skulle göra det. Han är sällan med när jag träffar min familj och vänner. Är han det sitter han ofta och pratar i telefon eller har en tid att passa. Detta är otroligt jobbigt. Det gör att jag alltid får hitta på ursäkter till varför han inte kan komma och det börjar bli frustrerande att inte dela på vardagslivet. Jag vill ibland kunna gå på stan, gå ut och äta eller göra något spontant med honom. Men det är helt uteslutet eftersom han alltid är upptagen och sådana tillfällen måste på fullt allvar planeras in av hans assistent. Detta leder också till att jag sköter alla hushållssysslor, inköp och bokning av resor i stort sett själv.
 
Han har också svårt att visa känslor (utom när han har druckit), han kommenterar gärna andra tjejers utseende till mig. Det är helt ok att han tittar på andra men måste verkligen jag veta hur han poängsätter andras utseende? Han är inte mycket för fysisk kontakt utom vid sex (vilket jag är). Allt detta sammantaget har börjat leda till att jag känner mig bitter över min livssituation. Jag försöker verkligen vara trevlig och berätta hur jag känner på ett trevligt sätt men det börjar bli svårare och svårare. Sista tiden har jag börjat få utbrott av ilska och frustration något som är helt olikt mig.
 
Livet med honom är förutom det jag redan har påpekat även helt fantastiskt. Det känns ibland som vi har obegränsade ekonomiska resurser och är det något jag vill ha är det bara att använda det svarta Amex-kortet. Nu spelar det kanske inte någon jätteroll då jag själv har ett mycket välbetalt jobb men lite kul är det i alla fall med hur mycket pengar som helst.
 
Han försöker verkligen jobba mindre och är innerst inne en snäll människa men jag vet inte hur länge jag ska vänta på att situationen ska förändras!
HELP....
/Margaret
 
 
 
 
Bäste Margaret
Ojoj, life in the fast lane med direktörn verkar inte vara helt okej. Direktörer kan ibland vara lite väl bekväma och vana vid ledarskap. De bossar för massor av människor och kan ibland av bara farten bossa och köra my way or the highway även i hemmet.
 
Här behövs det sättas diskreta ultimatum för att du inte ska bli helt överkörd. Förbered dig väl innan du tar upp er relation för diskussion. Bortförklaringar från hans sida kommer nämligen att hagla som ett spattigt Dow Jones index. Det gäller att se upp då bossar kan ha en tendens till att ha svar på allt och en vilja att vinna varje diskussion. Men denna diskussion får bossen inte vinna. För då kanske du drar vidare över prärien. Och det är något du måste se till att han förstår även om du inte behöver säga det rakt ut.
 
Viktigt att du tar upp hans mindre smickrande drag som hans lökiga sätt att kommentera andra kvinnor och tendensen till att vara dålig på fysisk kontakt. Förklara att det inte är okej och att det kan bli en ”tipping point” (skönt direktörsuttryck han kommer förstå) i framtiden.
 
Jag vill dock flagga för att din man, direktören, alltid kommer att jobba mycket. Många arbetstimmar och helgjobb är något de får betalt för. Men alla kan tagga ner en aning.
 
Slutligen vill jag säga att om du verkligen älskar honom och om han lyssnar på dina åsikter tror jag bestämt på en framtid för er. Den jobbiga situationen du upplever går att styra upp med ett par seriösa diskussioner. Det har du mitt ord på. 

//Medicus Amour

I hästvärlden lurar det många stiliga herrar

Har sedan ett tag tillbaka träffat mitt livs kärlek. En helt bedårande vacker och intelligent kvinna med både djup och stort hjärta. Vi träffades i höstas på ett ridläger där hon var en av arrangörerna. Vi upptäckte snabbt en attraktion och det blev både intensivt och djup kärlek från bådas håll. Vi inledde en relation och jag kände snabbt att det här är starkare än nåt annat jag upplevt tidigare i mitt liv. Det var en fantastisk tid där vi hade kul med våra gemensamma hästar och ponnys som jag tycker mycket om.

Men nu till problemet. Strax innan vår relation började jag jobba på stallet hon äger. Till en början skrattade vi åt denna slump men det blev alltmer komplicerat. Det visade sig att där fanns andra  hästägare som också är förtjusta i mitt hjärtas dam. Nu undviker hon sedan en tid tillbaka att komma ned och hälsa på mig när jag står där mockar och ryktar hästarna. Hon påstår att det inte känns bekvämt att vara i stället då de andra ryttarna kanske blir ledsna, sårade och känna sig ensamma. När hon har dykt upp i stallet, vankar männen i sina åtsittande vita byxor, av och an runtomkring henne som i spansk skritt. Bombardemang av kärleksförklaringar, lovande av guld och gröna betesfält och att de ska rida bort med henne i solnedgången är lika vanligt som hästarna äter hö...

Nu när jag senast undrade vart hon hade tagit vägen var det hoppträning som gällde för hela slanten. Hennes häst 'Lilleskutt', som jag såklart tar extra väl hand om, behövde tydligen ännu mer tid och träning inför den stora hästgalan om en vecka. Men allt jag vill är ju bara att hon ska våga komma tillbaka och hälsa på mig i stallet igen. Vad ska jag göra?
/Kurt-Gunnar


Bäste Kurt-Gunnar
jag tror att ditt dilemma bottnar i att ditt hjärtas dam är verkligen något i hästväg. Hon är spektakulärt snygg, smart och charmerande. Det gör att alla i hennes omgivning faller som för högt upphängda hopphinder. Hon har förmodligen nu fått nog av lovebombande män som skickar kärleksförklaringar hela tiden. Det kokar i hennes skalle och hon vill ha lugn och ro. 

Men jag förstår ditt problem. Du är trots allt inte som de andra sprättarna i stallet. Du har något annat att erbjuda. Nämligen ett helkul liv med mycket tjosan hejsan, kramar, kärlek och ett mycket bra g. Din uppgift blir att övertyga henne om dina färdigheter utan att vara påträngande eller alltför lovebombande. Viktigt att du gör det med respekt och visar att du kan vänta i stort sett hur länge som helst på henne.

Kanske nu när hon haft en stund utan dig ett tag så kan det vara ett bra läge att bjuda på en middag och film? Alltså ingen fancy middag utan mer något enkelt serverat med råstekt potatis och rulltårta till kaffet. Men glöm inte att ha bra musik i bakgrunden. Milli Vanilli brukar alltid vara ett säkert kort när det gäller att hitta tillbaka till varandra. Det kanske låter som en snäll Milli Vanilli-diggande farmor som bjuder på middag men det är just den känslan av snällhet och ickestress hon behöver känna just nu. Låt farmor, Kurt-Gunnar flöda i din ståtliga ryttarkropp och jag tror du har en stor chans. 
/Medicus Amour

Jag är 22 år och lever tillsammans sedan ett år med en kille som är 34 år. Han är den första killen jag har flyttat ihop med. Men vi har det inte så bra. Han blir lätt irriterad över en massa småsaker. Ibland blir han vansinnig, slår sönder saker och ber mig att dra åt helvete. När jag till slut ledsnade och berättade att jag skulle lämna honom sa han att han skulle bättra sig då han inte ville mista mig. Men det blev ingen ändring. Jag tror att jag älskar honom men jag vill inte ständigt vara rädd för hur han ska reagera om jag säger att jag ska ut eller hitta på någonting för mig själv. Han blir ofta jättearg på mig och säger att han inte kan lite på mig. Jag vill heller inte gå ut med honom då allt då kretsar kring hur jag beter mig mot andra killar, vänner och så vidare. Snälla, du måste hjälpa mig med vad jag ska göra. Om du tycker att jag ska lämna honom vad säger man då? Jag är jätterädd för hur han ska reagera.
/Tessan

Kära Tessan
Förutom kärlek måste ett förhållande byggas på förtroende, glädje, respekt och gemenskap. Känner du dig låst, övervakad och till och med rädd för din partner är relationen minst sagt usel. Du måste direkt berätta för tröttmössan hur du känner dig och kräva omedelbar bättring. Och då menar jag omedelbar bättring. Han begår faktiskt psykiskt övergrepp på dig och det är verkligen inte okej. Spontant verkar han inte ha alla pommes frites på tallriken, alla hästar i hagen eller vara den vassaste kniven i kökslådan och bör egentligen dumpas. Direkt. Men som den allvetande kärleksdoktor jag är vet jag att det inte alltid är det lättaste då hjärtat kanske säger något annat. Men fundera på om du verkligen vill ha det så här. Tänk även på att du har bara ett liv och det bör du ta vara på, utnyttja och njuta av till max och inte slösa bort på trista övervakande gubbjävlar. Du är bara 22 år så varför inte dumpa hononom, hugg in på ett gäng Bacardi Breezers, dansa med dina roliga väninnor och spana in trevliga och hyggliga puddingar som med all min vishet faktiskt finns i din närhet.
//Medicus Amour

Jag är 17 år och letar desperat efter en flickvän. Allting började med att min bäste kompis träffade en tjej för några veckor sedan. Jag är visserligen glad för honom men tack vare det insåg hur ensam jag egentligen är. Jag vill ha en flickvän att hålla handen med på promenader, någon att krama när jag är nere. Någon som tycker om mig för den jag är utan att jag ska behöva ändra på mig.  Men egentligen borde jag ge upp och inse att ingen vill ha mig. Mitt yttre attraherar nämligen inte tjejer. Jag tycker att det är orättvist att alla snygga (och märkligt nog ganska taskiga) killar får alla tjejer.  Stilmässigt är jag en schysst Ghandhikille. Jag brinner för rättvisa mellan könen, är antirasist och vill på alla sätt bekämpa fattigdom och trångsynthet. Detta har lett till att jag har  engagerat mig som volontär både på Röda korset och hos Greenpeace. Forutom mina humanistiska satsningar är jag även med i en teatergrupp och är väldigt intresserad av skådespeleri. Det är som skådespelare jag vill jobba i framtiden och utan att skryta är jag väldigt trovärdig i mina rolltolkningar.

Med en tjej föredrar jag en mysig hemmakväll framför supandet. Sex är inget viktigt för mig, jag tänker på det men jag är ingen galning! Funderar nu på att tona ner min humanistiska sida för en mer tuffare approach när jag ska träffa tjejer. Är det rätt väg att gå? Om du ger det bästa tipset som ger mig en underbar flickvän så är du inte en kärleksdoktor. Du är en kärleksgud! Jag har alltid drömt om min framtida tjej. Själva utseendet är suddigt men hennes personlighet är underbar!
/Ghandi


Käre Gandhi!
Att vara en Ghandhiman ser jag absolut inte som något negativt. Snarare tvärtom. Det finns alldeles för få Ghandimän därute. Om du visste hur det pratas runt tekopparna i din hemkommun om avsaknaden av intressanta Ghandimän.  Det som saknas hos dig är självförtroendet. Du måste höja blicken och sträcka på på ryggen för du min käre Ghandi är helt underbar. Du har ett gott hjärta, spännande personlighet och är en väldigt unik man. Dessa personliga attribut är minst lika värdefulla som ett snyggt ansikte eller en välpumpad torso. Jag tror att det är din presentationen och ditt intryck du gör på unga damer som är fel. Kanske det är din alltför lugna stil som inte attraherar? Nu menar jag inte att du ska bli en ”galning” som du skriver. Men kanske du ska visa en mer spännande sida? En sida som faktiskt besitter men som kanske inte kommer fram vid ett möte med dig.

Öser på med ett par snabba tips här som kan hjälpa: Jobba på din approach, alltså hur du möter och inteagerar med kvinnor. Fundera på om din klädstil verkligen passar dig. Visa tjejer du möter att du verkligen bryr dig. Var flörtig och ha alltid ett par roliga skrönor i bakfickan.   

Bry dig inte alls om de snygga killarna som får alla brudar. Garva åt dessa vackra män istället. Eller smyg in i deras krets och listigt förför någon av kvinnorna. Du är trots allt en bra skådespelare. Skulle inte mina kloka råd fungera kan du alltid drömma om den ljusa framtiden som snart är här. En framtid där du är en framgångsrik, berömd skådespelare som är känd för sin humanistiska sida. Kör hårt Ghandhi! Du är trots allt en otroligt god människa och dom får alltid ett bra flyt till slut. Alltid.

//Medicus Amour

Längts upp till höger på denna sida hittar du min mejladress. Mejla mig dina problem så löser jag dessa bums. Bra va!

Träffade en kille som jag började ha sex med lite då och då. Det var från början underförstått att vår relation endast skulle vara sexig och inget annat. Lilla jag gick dock självklart ändå och blev kär i honom. Nyligen berättade han för mig att vi inte kan ha sex längre då han har träffat en tjej och är kär. Men han säger att han fortfarande vill vara min vän.  Problemet är att jag är jättekär i honom och vet inte vad jag ska göra nu. Ska jag helt bryta kontakten med honom? Ett stort problem är att vi går i samma klass och bor i samma studenkorridor. Ska jag fortsätta vara hans vän och hoppas på att det kan bli nåt mellan oss till slut? Snälla hjälp mig!
Lilla jag



Kära Lilla jag
Att inleda ett så kallat kk-förhållande är alltid riskfyllt då det ofta är någon av parterna som trillar dit och blir förälskad. Just nu verkar det tyvärr helkört för dig att få honom tillbaka. Min rekommendation är att berätta om dina känslor för honom. Berättar du inget löper du stor risk att klafsa lite väl länge nere i deppträsket med förlängt lidande som följd. Att berätta något sådant är inte det lättaste men det är något som måste göras. Se din bekännelse som en bräcklig stege upp ur deppträsket. Vågar du inte göra det öga mot öga går det nästan (bara nästan) lika bra att göra det i textform. Var gärna lite dramatiskt när du outar dina känslor. En mer dramatisk approach kan göra ett sårat hjärta gott och föra din känsla av saknad och sorg till en mer poetiskt nivå. Efter ditt outande ska du behandla honom som en bekant. Viktigt att du gör det med stil och grace – ingen bitchig eller grinig stajl alltså.

Skulle han ångra sig måste du se till att han kämpar en aning för att få dig tillbaka. Detta även om det brinner både i dina brallor och hjärta.

Slutligen vill jag be dig att göra en omvärldsanalys. Du är säkert blind för det just nu men det finns trots allt en hel drös spektakulära, stiliga och roliga herrar där ute. Herrar som inte vill annat än krama dig, åka på dyksemester till Thailand och ge dig all kärlek du förtjänar.

Lycka till. Ditt hjärta kommer snart att helas. Det har du mitt ord på och önskar du flera goda råd finns jag här för dig.

Med vänliga hälsningar

Medicus Amour

Bästa läsare och patienter. Detta år kommer att bli fantastiskt för er. Kärleken kommer att pirra i era nu frusna lekamer och elaka partners kommer att inom kort vara ett minne blott. Lämna era bekymmer i mina kunniga händer, läs denna blogg och förbered dig för ditt livs mest spännande år.

Nuförtiden är det nästan mer en regel än ett undantag att smådejta lite på nätet. Under ett par år jobbade jag med en nätdejtingsajt och genom mitt jobb såg jag vilka som det funkade för och vilka som aldrig fick kontakt. Det som fascinerade mig mest var vilka fantastiska möten folk kunde göra. Möten som aldrig skulle kunna ske på krogen eller i personens vanliga sociala cirklar. Det var ibland som den värsta high scool-rullen. Nörden kunde träffa skolans pudding, ekonomichefen  från Skåne kunde träffa liftskötaren i Idre och spektakulära kändisar och fotomodeller kunde träffa vanliga dödliga.

Här är några tips på vad du bör tänka på när du skriver en presentationstext:

Den viktiga bilden
Flera undersökningar har visat att utan bild är det enda kontakter du får av typen: ”You are beutifull, please contact me on my private e-mail, by the way lets get married after you have payed for my mothers surgery”. Alltså. Ladda ALLTID upp en bild. Är du skeptisk till ditt utseendes lockelse får du jobba på looken och piffa till dig. Gå till en svindyr frisör, skaffa en snygg tröja, fota dig leende med en drink i handen med en vacker solnedgång i bakgrunden. ALLA kan bli snygga med lite fix och god vilja. Det är inte lur att fixa till sig. Vad som däremot är lur är att använda en tio år gammal bild eller alltför retuscherade bilder.
 
 
Rätt text
 Jobba med signaler, känslor eller var specifik. ”Gillar att träna” signalerar spänstig herre/dam (jag vet skitlöjligt men det funkar) utan att du för den skull framstår som skrytig. ”Gillar att äta carbonara på Restaurang Don Maria” framkallar en känsla av mysig kvarterskrog, rutiga dukar och alldeles för mycket rödvin. Vid ett test jag var med om fick personen som hade skrivit ”hörnsoffa” som sitt främsta intresse mest ragg. Kolla alltid stavningen innan du publicerar texten. Har din text många stavfel får många en slarvig och lökig bild av dig. Skriv ALDRIG ”kontakta mig så får du reda på mer” i din presentationstext. Det signalerar bara tröttmössa. 
 
Satsa på rätt bilder och du få ligga
För att ditt potentiella kärleksmums ska få en större bild över vem du egentligen är erbjuder många dejtingsajter möjlighet att i fotoalbumet ladda upp egna beskrivande bilder. Efter att ha granskat en stor mängd profiler, kollat hur länge de har varit på dejtingsajten utan att få napp har jag högst subjektivt kommit fram till följande: Profiler med massor bilder på katter eller motorcyklar får aldrig ligga. Rekommendationen från eder trogne livmedicus är alltså att visa besinning på katt/MC-bilderna. Satsa hellre på lite roliga semesterbilder, partybilder, kostymbilder eller kul bilder där du gör grimaser. Syftet med fotoalbumet är precis som din beskrivande text: att ge spännande signaler eller något för er att prata om.

Jag behöver dina goda råd!
 
Vi, jag 37 år och min man 43 år, har varit tillsammans sedan okt. 2005. Vi har två fina söner och ett underbart stort hem. Jag är arbetssökande och har studerat innan, min man är skiftarbetande. Skiftarbetet gör att han arbetar i princip varannan helg.  Han är jätte duktig, trött när han kommer hem men hjälper ändå till med barnen, maten, dammsugning och gräsklippning.
Jag är den som är mest hemma med barnen, städar, tvättar, handlar mat, fixar med barnen och fixar med min man, jag klipper hans hår och naglar å fixar hans fötter, ser till att han har ren handduk och rena kläder, smörgåsar med till jobbet när jag hinner.
Jag har ingen egen hobby, jag åker nästan ingenstans utan honom. Jag försöker att vara snäll och go och omtänksam och jag försöker hitta på trevliga saker så att vi kommer oss ut, hemifrån, fixar barnvakt och så åker vi ut en sväng. Jag försöker att ta tillvara våra få timmar tillsammans, de timmar som blir över efter arbetet. Han är inte heller någonstans utan mig, vad jag vet, men hans tidigare singel kompisar är dem som han arbetar med och han träffar folk med gemensamt intresse på sin firma. Hans arbetstider gör att det blir svårt att få in spontanitet i det man vill göra, måste planera tiden väl, tiden för oss två, en stund då vi kan vara barnlediga och göra nåt tillsammans för att trivas med varandra, orka med vardagen och för att försöka upprätthålla den där gnistan som gör att man tänder på varandra och har ett bra sexliv. Att ha kul tillsammans är otroligt viktigt för sexlivet. Om man inte kan ha kul med varandra och skratta tillsammans vad har man då? Trivs man inte med varandra så är man väl inte nöjd? Och sexlivet blir inge bra om man inte är nöjd. Jag tycker att det är upp till båda två i ett förhållande att sköta om varandra och relationen.
 
Jag är en kul tjej som vill ha kul med min man, jag är gift och nöjd med EN man, jag gör allt för att hitta på saker så vi inte ska hamna i en tristess, vi måste hämta näring från det roliga och från nya upplevelser med varandra till vår relation och ha trevligt och kul tillsammans.
Min man säger också detta till mig, men han gör något annat, helt tvärtom!
 
Här kommer några exempel i korta drag…under dessa fyra år har vi t ex. varit hembjudna till folk som haft diverse fester, med alkohol till maten, min man blir definitivt annorlunda när han blir berusad, tuff, kaxig, stöddig och mer nonchalant mot mig, han glor, stirrar på andra mäns kvinnor och på främmande kvinnor som ingen av oss känner, blir taffsig, han vill gärna röra vid andra kvinnor, han kan också bara sitta och glo, stirra på dem och han ser ju jätte trevlig, intresserad och nyfiken ut. Han blir liksom ”borta”, det blir liksom ingen kontakt mellan oss för han verkar ha fullt upp med sitt intresse för de andra kvinnorna. Det spelar heller ingen roll att kvinnorna redan är upptagna och att deras män står straxt bredvid dem.
 
Så här har det alltid varit och så här beter han sig även när han är nykter. Han söker ögonkontakt med främmande kvinnor överallt och ser sådär himla trevlig ut när han tittar på dem. När jag säger överallt så menar jag överallt, det kan vara i leksaksaffären, tjejen som står i kassan, henne kollar han in och tittar henne djupt i ögonen och flinar och tittar på henne uppifrån och ner, hon flinar tillbaka, hon blir väl smickrad. Detta har hänt i nästan alla affärer vi varit in i. En gång när detta hände stod jag bredvid honom och vid tillfället var jag gravid, inte ens det stoppade honom, spelade ingen roll, bara han hade kul? Så fort jag vänder ryggen till honom så tittar han och flinar, när jag snabbt vänt mig mot honom så har han försökt att snabbt titta på mig, så vänder jag mig ifrån honom och tittar snabbt på honom igen, då försöker han titta på mig…jag har alltså testat honom vad gör han bakom min rygg, eller om han går in nånstans, tex. han gick in med en bricka på ett café där vi suttit ute och ätit, då råkade jag se honom genom fönstret som var öppet…han flinar som en tupp och säger hejdå till den unga tjejen som arbetar på cafét. Det som irriterar är att på ett annat café där det arbetade en gammal dam där ville han inte ens gå in med brickan efter oss, utan tänkte lämna den på bordet och gå.
Vid flera tillfällen har jag lagt märke till att andra kvinnor inte bryr sig om att jag står där bredvid honom, de flinar tillbaka åt honom i alla fall. Vid några tillfällen har jag lagt märke till att kvinnor vänt sig ifrån honom när de insett att jag står bredvid eller är i närheten. Jag har sett förvirringen i deras blick, när de ser att jag vidrör honom eller att barnen plötsligt dyker upp.
 
Vi gifte oss 2007 och blev intervjuade om vårat bröllop av en manlig tidningsreporter och en kvinnlig fotograf, trevligt, min man börjar kolla in den kvinnliga fotografen, tittar för länge djupt i ögonen, flinande och för intresserat, den kvinnliga fotografen skruvar på sig, obekvämt tittar hastigt på mig, vet inte riktigt vad hon ska fästa blicken på, ser förvirrad ut, flinar och ser besvärad ut men flinig, knepig situation…jag tror inte det är sant det jag ser, till och med på vår bröllopsdag håller han på.
 
Min mans arbetskollega fyllde 40år och bjöd på kalas, vid bordet mitt emot mig och min man satt en 26årig tjej och kråmade sig som en kåt marskatt, hennes blus halkade av axeln så bh-bandet syntes och hon skrattade och fnissade, min man var inte social med mig utan pratade med de andra kring bordet och med denna tjej. De flesta som var på kalaset var arbetskamrater till min man, inga vänner till mig, jag var nykter eftersom att jag var höggravid och hade tre veckor kvar till att vår son skulle födas, när vi skulle åka hem så skakade tjejen på huvudet åt min man, hon vill inte att han ska åka, vi reste på oss från stolarna och min man sa hejdå genom att slå sin handflata mot de andras ”give me five” säger han och tog även tjejens hand och tittade henne djupt i ögonen. När vi kommer ut i bilen och körde därifrån så frågade jag vad han höll på med, han blev skitsur och förstod ingenting, när vi kom hem satte jag mig vid köksbordet och försökte prata med honom, då knövlade han ihop en tidning och slängde den på mig och sa att han ska gå och lägga sig och det gjorde han. Jag blev då lite nyfiken på vad han hade fotograferat med sin mobiltelefon på kalaset och tog mig en titt, hittade inget bland fotografierna men jag hittade en liten videofilm där hans arbetskompis Sven står tillsammans med den 26 åriga tjejen och pratar, jag hörde inte vad dom sa, dom var på en hockeymatch med arbetskompisarna den kvällen och i pausen tog de öl och snackade och min man han filmade, filmen är tagen fyra veckor innan 40 års kalaset som vi var på. Jag tog med mig telefonen/filmen till sovrummet och visade den för min man och ifrågasatte den, han sa att han filmade Sven för att han hade ett intimt samtal med den 26åriga tjejen som bara dykt upp där med sin tjejkompis som också arbetar på samma företag som min man och Sven, Sven är 48 år och gift, är detta gubbsjuka eller? Å min man då som stod och filmade händelsen, vad kallar man det beteendet?
 
Typ så här ser vårt liv ut, vi hade det bra och fungerade bra tillsammans innanför hemmets dörrar, så fort vi kommer utanför dörren då söker min man kontakt med andra främmande kvinnor med långvarigt, stirrande ögon. Jag tycker att han har ett flörtigt sätt som inte passar när man är tillsammans med någon. Han har så fullt upp så att han blir okoncentrerad på oss, ser han en kvinnorumpa så måste han liksom gå runt den för att också titta på ansiktet på kvinnan, eller så stirrar han bara in i ögonen på kvinnorna, han är för nyfiken på andra kvinnor tycker jag. För mycket kontakt sökande på ett fel sätt när man redan är tillsammans med någon. Så kan man väl göra när man är singel. Han tittar ju så mycket och intresserat så kvinnorna tror att han vill dem någonting.
Jag har försökt prata med honom om hans beteende och han har lovat flera gånger att aldrig mer göra så, han erkänner att han gör det jag ser. Vi har grälat, skrikit och varit riktigt arga på varandra, han har till och med gråtit och varit ångerfull, men han säger också att han inte vet vad han har att vinna eller förlora när han gör så här, han älskar mig säger han och sedan fortsätter han med sitt beteende. Han flinar åt tjejer i tjugoårsåldern, jag blir äcklad och det har jag talat om för honom och kallat honom gubbsjuk. Han säger att det han gör betyder ingenting det är liksom bara en ”fresch feeling” han får av det, säger han själv.
 
Överallt och jämt håller han på så här, det spelar ingen roll att jag är snyggare än många av de kvinnor han glor efter. Jag ser väldigt bra ut och har varit med i en skönhetstävling när jag var tjugo, nu är jag 37 men smal och nöjd med min kropp efter två barn, jag fattar inte vad han håller på med, han riskerar att förstöra vår familj och vårt kärleksliv genom att springa runt och kolla om han får ”hugg”. Jag blir äcklad av hans beteende.
Hans beteende har också lett till att vi inte har fått kontakt med andra par, så vi har faktiskt ingen att umgås med, all tid har han slösat på att glo efter andra kvinnor istället för att koncentrera sig på oss och vårt relationsbyggande med andra människor som vi skulle ha kunnat kalla för våra vänner. Han är född och uppvuxen här i denna kommun som vi bor på och jag kommer från en annan ort.
Detta beteende drabbar också våra barn eftersom vi inte har någon kontakt med andra par med små barn. Vi blir väldigt ensamma och det går längre och längre tid mellan inbjudningar till eventuella kalas/fester.
 
2008 var vi, var och en, till en beteendevetare vid två tillfällen, hon var inte specialiserad på familjerådgivning men hon menade att vi måste prata med varandra om gränser, hon skrev ned en modell om var vi är nu och hur vi ska nå till målet och däremellan finns gränser för vårt beteende mot varandra som vi måste vara överens om, där tog samtalen slut min man vill inte prata alvar om gränser han är väldigt flyktig, direkt efter samtalen hos beteendevetaren blev vi inbjudna till ett kalas och min man fortsatte med sitt gamla vanliga beteende. Han var för trevlig och pratade med en främmande kvinna och tog henne på armen, denna kvinna lämnade festen omedelbart, hon vet att han är gift med mig. Min man blev sur och vresig och irriterad, han var väldigt onykter också, vi åkte hem med taxi och vi var ovänner. Det var det kalaset.
 
Det finns mer att berätta men detta är korta drag av vad som hänt.
Han söker bekräftelse av andra kvinnor hela tiden och överallt. Jag behöver bara hans bekräftelse, det räcker med en man för mig. Hur får vi ihop detta? Och vad kan jag säga till kvinnorna som flinar tillbaka åt min man? Och vad mer kan jag säga till min man?
Jag är utsvulten på ärlig bekräftelse från min man, jag vill ha kul och skratta med min man. Under dessa år har jag bara levt för min familj och varit nöjd med det, jag har gjort allt jag kunnat och nu kan jag inte göra mer, orkar inte. Jag vill ha en man som flirtar med mig och är nöjd med mig, som visar mig respekt. Min man har svikit mig så mycket och så många gånger, kränkt mig och sårat mig, jag är trött, ledsen och arg och otrygg, jag mår jätte dåligt.
 
Jag är också fruktansvärt uttråkad, har inga minnen med honom, tänker jag på något kalas som varit så blir jag bara irriterad för det slutade alltid med att vi var ovänner och nu är jag irriterad flera dagar innan vi ska göra något, jag har ångest, jag vet ju hur det kommer att bli och sluta, ska jag ens ta med honom?, det är lugnare om jag går själv till tex. affären, vad ska jag då med honom till om jag aldrig kan ta med honom någonstans och ha roligt med honom?
Han säger konstiga saker åt mig, han erkänner det han gör men ibland så talar han emot det och säger att jag är knäpp, onormal, konstig, svartsjuk, han frågar om jag hållit på så här med någon annan pojkvän? Han verkar plötsligt helt oförstående för vad han gör och verkar tycka att det är rätt det han gör, alla andra gör ju så här. När han är på det sättet blir jag så nervös och illamående och helt slut av oro, känner mig dålig och ful och knäpp och jag vet innerst inne att han aldrig kommer att förändras och jag är inte naiv jag vet att jag tillslut måste välja att hålla käften och låta honom vara som han är och leva med det eller göra nåt helt annat med mitt liv och må bra, vara trygg med mitt liv.
 
Jag har aldrig gjort så här åt honom och han skulle inte accepter att jag gjorde så heller. Visst tittar jag på andra män, men inte så männen ser det, jag är också tydlig mot män som flirtar med mig att jag är upptagen och pratar jag med andra män så är jag tydlig och rak så att min man också kan vara med, delaktig i snacket. Men visst har jag lust att ge igen, hämnd ljuva hämnd, så fort jag bara kan med nån riktigt snygg trevlig främling å mitt framför ögonen på min man. Vart är vi då på väg?
Jag behöver råd, hjälp, för jag kan inte ensam hålla ihop vårt äktenskap och vår familj,
och han försöker att äta kakan och ändå ha kakan kvar?
/Bettan

Kära Bettan
Tack för ditt detaljerade brev. Först av allt vill jag säga att nästan alla män (och otroligt många kvinnor), oavsett civiltillstånd, varje dag, spanar in puddingar. Och det oavsett hur lycklig personen än är i sitt förhållande.  Ungefär som det är svårt att undgå vacker konst, tjusig arkitektur eller en häftig bil är det för många svårt att slita blickarna från en skön pudding som smyger förbi. Din man tillhör med all tydlighet dessa riktiga flörtkulor. Trots att du regelbundet  påpekar för honom att du blir sårad av hans flörtande verkar han inte bry sig. Han gillar spänningen, blickarna, fantasierna för mycket. Han kommer med all säkerhet heller aldrig att sluta kolla på kvinnor. Det kommer att sluta med att han sitter på ålderdomshemmet och skrockar förtjust för sig själv när en pudding rullar hans rullstol. Men trots hans galna fluktande måste något göras i er relation. Du är trots allt störd och sårad över hans beteende.

Först av allt måste du berätta för honom än en gång hur du känner dig. Gör det på ett lugnt sätt och brusa aldrig upp. Skulle du brusa upp är det lika bra att du försöker en annan gång i stället. Många intar en defensiv ställning mot den som skäller och slutar att lyssna och allt slutar i pannkaka. Hjälper inte detta är det parterapi som gäller för er. Det är ett bra sätt för er att tillsammans komma vidare med era problem. Om du bara visste hur många knasiga förhållanden som har fixats till med hjälp av dessa tålmodiga parterapeuter.

Lycka till och kom ihåg att allt kommer att lösa sig. Trots att din man är en galen flörtkula så är han innerst inne en riktig sköning som tycker om och respekterar dig. Han behöver bara lite vägledning.

Jag har gått och blivit olyckligt förälskad i en tjej som jobbar i en Seven Eleven-butik nära mig. Det är lite absurt och det känns precis som jag är med i den där gamla Mauro Scocco-låten ”Sara”.
 
Jag har spanat på henne ett längre tag och ibland har jag fått en positiv ögonkontakt med henne ,tror jag. Mitt intresse för henne blir bara värre och jag kan inte sluta tänka på henne. Min fråga till dig är: Hur ska jag gå till väga med kontakten till henne. Jag är rätt blyg av mig. Det jag helst av allt skulle vilja är att bara gå fram och fråga henne om hon är singel. Jag känner mig dock väldigt underlägsen då hon är grymt snygg och cool. Hur ska jag göra för få kontakt med henne tycker du? Jag blir snart galen om jag inte gör nåt åt saken.

//Mackan

Kära Mackan
Grattis till att du har fattat intresse för någon som jobbar i en butik. Tänk om hon varit kranbilsförare eller  mikrobiolog då skulle du aldrig få till några naturliga möten.
 
Besök hennes butik ofta. Småprata lite varje dag för att etablera kontakt. Du kan till exempel fråga henne ganska oskyldiga frågor om det är lugnt i butiken idag eller om hon har jobbat länge där. Kom ihåg att vara ditt vanliga sköna jag. Efter ett par veckor har du etablerat en kontakt med puddingen och kan börja stöta lite hårdare. Börja dyka upp strax innan stängningsdags och led in diskussionen på vad som händer efter att butiken stänger. Kanske du då snappar upp att hon inte har något för sig. Bjud då ut henne på en promenad, en stänkare eller något enkelt som en glass.
 
Du behöver inte vara orolig för att ta reda på ifall hon är singel. De flesta kvinnor känner på sig när en kille är intresserad och brukar vanligtvis diskret i förbifarten berätta om sitt civiltillstånd. Lycka till och kom ihåg att jag tror på dig. Glöm inte att skriva till mig efter att du har fått den första kyssen.

//Medicus Amour

För ett par månader sedan träffade jag en kille som jag genast föll för. Han är ökänd i trakten och jag visste att han hade ett player-rykte. Men han hade varit borta från stan ett par år vilket gjorde att jag inte brydde mig. Vi började ganska så snart umgås och jag tyckte mer och mer om honom. Oftast var han hur gullig som helst. Vi var inte direkt tillsammans men hade något på gång. Men vissa gånger förändrades han och brydde sig knappt om mig. Då tjatade han bara om sex. En gång när jag för tusende gången sa att jag inte ville ha sex gick han och raggade på min kompis istället. Hon sa såklart nej. Och vem egentligen ha sex på en toalett med hela skolan utanför? Jag brydde mig inte så värst mycket för han hade druckit och jag tänkte att han kanske bara ville se om jag brydde mig. Jag sa inget om det då. En gång när jag träffade honom berättade jag att jag tyckte om honom. Han sa att han tyckte om mig också. Men berättade även att det fanns en annan tjej som också tyckte om honom. Och eftersom hon var mer "villig" än vad jag var ledde hon nu. Som om det var en tävling mellan hon och mig om honom. Han sa att om jag hade sex med honom så skulle det vara till min fördel. Jag började skratta och hoppades att hans skojade, men det gjorde han nog inte. Jag vill poängtera att jag aldrig har haft sex med honom! Därefter åkte jag utomlands och dagen innan jag åkte ringde jag honom. Då var han underbar. Han önskade mig en bra resa och sa att jag skulle ringa när jag kom hem. Jag gjorde inte detta eftersom jag inte ville att han skulle tro att jag saknat honom allt för mycket. Ungefär en vecka efter att jag kommit hem fick jag höra av en kompis att han hade åkt in på behandlingshem där han skulle sitta i åtta månader. Jag visste att han inte var Guds bästa barn p.g.a vad han gjort tidigare. Jag har numret till hemmet han är på och jag har funderat på om jag ska ringa dit. Bara för att visa att jag bryr mig. Kanske han då kommer på att jag är bra för honom. Och han kanske får lika starka känslor för mig som jag har för honom... vad ska jag göra?

/Förvirrad i GBG


Käre Förvirrad i GBG
Ojoj du har fallit för en klassisk badboy. Du måste se upp även om hjärtat säger något annat. Killen är lurig, farlig, kriminell och svinig. Dessutom verkar han rätt trist och endast ute efter att ta av dig brallorna. Ring inte honom och du blir garanterat lycklig i höst.

Jag vill även berätta att det finns massor av andra sköna killar i din hemkommun om du snokar runt. Dessa herrar gör dig inte ledsen eller tjatar. Men bjuder däremot på te, bra prat och mys.

//Medicus Amour