Medicus Amour

Nuförtiden är det nästan mer en regel än ett undantag att smådejta lite på nätet. Under ett par år jobbade jag med en nätdejtingsajt och genom mitt jobb såg jag vilka som det funkade för och vilka som aldrig fick kontakt. Det som fascinerade mig mest var vilka fantastiska möten folk kunde göra. Möten som aldrig skulle kunna ske på krogen eller i personens vanliga sociala cirklar. Det var ibland som den värsta High Scool-rullen. Nörden kunde träffa skolans pudding, Den tuffa ekonomichefen  från Skåne kunde träffa liftskötaren i Idre och spektakulära kändisar och fotomodeller kunde träffa vanliga dödliga.

Här är några tips på vad du bör tänka på när du skriver en presentationstext:

 

Den viktiga bilden
Flera undersökningar har visat att utan bild är det enda kontakter du får av typen: ”You are beutifull, please contact me on my private e-mail, by the way lets get married after you have payed for my mothers surgery”. Alltså. Ladda ALLTID upp en bild. Är du skeptisk till ditt utseendes lockelse får du jobba på looken och piffa till dig. Gå till en svindyr frisör, skaffa en snygg tröja, fota dig leende med en drink i handen med en vacker solnedgång i bakgrunden. ALLA kan bli snygga med lite fix och god vilja. Det är inte lur att fixa till sig. Vad som däremot är lur är att använda en tio år gammal bild eller alltför retuscherade bilder.
 
 
Rätt text
 Jobba med signaler, känslor eller var specifik. ”Gillar att träna” signalerar spänstig herre/dam (jag evet skitlöjligt med det funkar) utan att du för den skull framstår som skrytig. ”Gillar att äta carbonara på Restaurang Don Maria” framkallar en känsla av mysig kvarterskrog, rutiga dukar och alldeles för mycket rödvin. Vid ett test jag var med om fick personen som hade skrivit ”hörnsoffa” som sitt främsta intresse mest ragg. Kolla alltid stavningen innan du publicerar texten. Har din text många stavfel får många en slarvig och lökig bild av dig. Skriv ALDRIG ”kontakta mig så får du reda på mer” i din presentationstext. Det signalerar bara tröttmössa. 
 
Satsa på rätt bilder och du få ligga
För att ditt potentiella eleganta kärleksmums ska få en större bild över vem du egentligen är erbjuder många dejtingsajter möjlighet till att ladda upp beskrivande bilder i ett fotoalbum. Efter att ha granskat en stor mängd profiler, kollat hur länge de har varit på dejtingsajten utan att få napp har jag högst subjektivt kommit fram till följande: Profiler med massor bilder på katter eller motorcyklar får aldrig ligga. Därför rekommenderar eder trogne livmedicus er skarpt att visa besinning på katt/MC-bilderna. Satsa hellre på lite roliga semesterbilder, partybilder, kostymbilder eller kul bilder där du gör grimaser. Syftet med fotoalbumet är precis som din beskrivande text – att ge spännande signaler eller något för er att prata om.

Jag behöver dina goda råd!
 
Vi, jag 37 år och min man 43 år, har varit tillsammans sedan okt. 2005. Vi har två fina söner och ett underbart stort hem. Jag är arbetssökande och har studerat innan, min man är skiftarbetande. Skiftarbetet gör att han arbetar i princip varannan helg.  Han är jätte duktig, trött när han kommer hem men hjälper ändå till med barnen, maten, dammsugning och gräsklippning.
Jag är den som är mest hemma med barnen, städar, tvättar, handlar mat, fixar med barnen och fixar med min man, jag klipper hans hår och naglar å fixar hans fötter, ser till att han har ren handduk och rena kläder, smörgåsar med till jobbet när jag hinner.
Jag har ingen egen hobby, jag åker nästan ingenstans utan honom. Jag försöker att vara snäll och go och omtänksam och jag försöker hitta på trevliga saker så att vi kommer oss ut, hemifrån, fixar barnvakt och så åker vi ut en sväng. Jag försöker att ta tillvara våra få timmar tillsammans, de timmar som blir över efter arbetet. Han är inte heller någonstans utan mig, vad jag vet, men hans tidigare singel kompisar är dem som han arbetar med och han träffar folk med gemensamt intresse på sin firma. Hans arbetstider gör att det blir svårt att få in spontanitet i det man vill göra, måste planera tiden väl, tiden för oss två, en stund då vi kan vara barnlediga och göra nåt tillsammans för att trivas med varandra, orka med vardagen och för att försöka upprätthålla den där gnistan som gör att man tänder på varandra och har ett bra sexliv. Att ha kul tillsammans är otroligt viktigt för sexlivet. Om man inte kan ha kul med varandra och skratta tillsammans vad har man då? Trivs man inte med varandra så är man väl inte nöjd? Och sexlivet blir inge bra om man inte är nöjd. Jag tycker att det är upp till båda två i ett förhållande att sköta om varandra och relationen.
 
Jag är en kul tjej som vill ha kul med min man, jag är gift och nöjd med EN man, jag gör allt för att hitta på saker så vi inte ska hamna i en tristess, vi måste hämta näring från det roliga och från nya upplevelser med varandra till vår relation och ha trevligt och kul tillsammans.
Min man säger också detta till mig, men han gör något annat, helt tvärtom!
 
Här kommer några exempel i korta drag…under dessa fyra år har vi t ex. varit hembjudna till folk som haft diverse fester, med alkohol till maten, min man blir definitivt annorlunda när han blir berusad, tuff, kaxig, stöddig och mer nonchalant mot mig, han glor, stirrar på andra mäns kvinnor och på främmande kvinnor som ingen av oss känner, blir taffsig, han vill gärna röra vid andra kvinnor, han kan också bara sitta och glo, stirra på dem och han ser ju jätte trevlig, intresserad och nyfiken ut. Han blir liksom ”borta”, det blir liksom ingen kontakt mellan oss för han verkar ha fullt upp med sitt intresse för de andra kvinnorna. Det spelar heller ingen roll att kvinnorna redan är upptagna och att deras män står straxt bredvid dem.
 
Så här har det alltid varit och så här beter han sig även när han är nykter. Han söker ögonkontakt med främmande kvinnor överallt och ser sådär himla trevlig ut när han tittar på dem. När jag säger överallt så menar jag överallt, det kan vara i leksaksaffären, tjejen som står i kassan, henne kollar han in och tittar henne djupt i ögonen och flinar och tittar på henne uppifrån och ner, hon flinar tillbaka, hon blir väl smickrad. Detta har hänt i nästan alla affärer vi varit in i. En gång när detta hände stod jag bredvid honom och vid tillfället var jag gravid, inte ens det stoppade honom, spelade ingen roll, bara han hade kul? Så fort jag vänder ryggen till honom så tittar han och flinar, när jag snabbt vänt mig mot honom så har han försökt att snabbt titta på mig, så vänder jag mig ifrån honom och tittar snabbt på honom igen, då försöker han titta på mig…jag har alltså testat honom vad gör han bakom min rygg, eller om han går in nånstans, tex. han gick in med en bricka på ett café där vi suttit ute och ätit, då råkade jag se honom genom fönstret som var öppet…han flinar som en tupp och säger hejdå till den unga tjejen som arbetar på cafét. Det som irriterar är att på ett annat café där det arbetade en gammal dam där ville han inte ens gå in med brickan efter oss, utan tänkte lämna den på bordet och gå.
Vid flera tillfällen har jag lagt märke till att andra kvinnor inte bryr sig om att jag står där bredvid honom, de flinar tillbaka åt honom i alla fall. Vid några tillfällen har jag lagt märke till att kvinnor vänt sig ifrån honom när de insett att jag står bredvid eller är i närheten. Jag har sett förvirringen i deras blick, när de ser att jag vidrör honom eller att barnen plötsligt dyker upp.
 
Vi gifte oss 2007 och blev intervjuade om vårat bröllop av en manlig tidningsreporter och en kvinnlig fotograf, trevligt, min man börjar kolla in den kvinnliga fotografen, tittar för länge djupt i ögonen, flinande och för intresserat, den kvinnliga fotografen skruvar på sig, obekvämt tittar hastigt på mig, vet inte riktigt vad hon ska fästa blicken på, ser förvirrad ut, flinar och ser besvärad ut men flinig, knepig situation…jag tror inte det är sant det jag ser, till och med på vår bröllopsdag håller han på.
 
Min mans arbetskollega fyllde 40år och bjöd på kalas, vid bordet mitt emot mig och min man satt en 26årig tjej och kråmade sig som en kåt marskatt, hennes blus halkade av axeln så bh-bandet syntes och hon skrattade och fnissade, min man var inte social med mig utan pratade med de andra kring bordet och med denna tjej. De flesta som var på kalaset var arbetskamrater till min man, inga vänner till mig, jag var nykter eftersom att jag var höggravid och hade tre veckor kvar till att vår son skulle födas, när vi skulle åka hem så skakade tjejen på huvudet åt min man, hon vill inte att han ska åka, vi reste på oss från stolarna och min man sa hejdå genom att slå sin handflata mot de andras ”give me five” säger han och tog även tjejens hand och tittade henne djupt i ögonen. När vi kommer ut i bilen och körde därifrån så frågade jag vad han höll på med, han blev skitsur och förstod ingenting, när vi kom hem satte jag mig vid köksbordet och försökte prata med honom, då knövlade han ihop en tidning och slängde den på mig och sa att han ska gå och lägga sig och det gjorde han. Jag blev då lite nyfiken på vad han hade fotograferat med sin mobiltelefon på kalaset och tog mig en titt, hittade inget bland fotografierna men jag hittade en liten videofilm där hans arbetskompis Sven står tillsammans med den 26 åriga tjejen och pratar, jag hörde inte vad dom sa, dom var på en hockeymatch med arbetskompisarna den kvällen och i pausen tog de öl och snackade och min man han filmade, filmen är tagen fyra veckor innan 40 års kalaset som vi var på. Jag tog med mig telefonen/filmen till sovrummet och visade den för min man och ifrågasatte den, han sa att han filmade Sven för att han hade ett intimt samtal med den 26åriga tjejen som bara dykt upp där med sin tjejkompis som också arbetar på samma företag som min man och Sven, Sven är 48 år och gift, är detta gubbsjuka eller? Å min man då som stod och filmade händelsen, vad kallar man det beteendet?
 
Typ så här ser vårt liv ut, vi hade det bra och fungerade bra tillsammans innanför hemmets dörrar, så fort vi kommer utanför dörren då söker min man kontakt med andra främmande kvinnor med långvarigt, stirrande ögon. Jag tycker att han har ett flörtigt sätt som inte passar när man är tillsammans med någon. Han har så fullt upp så att han blir okoncentrerad på oss, ser han en kvinnorumpa så måste han liksom gå runt den för att också titta på ansiktet på kvinnan, eller så stirrar han bara in i ögonen på kvinnorna, han är för nyfiken på andra kvinnor tycker jag. För mycket kontakt sökande på ett fel sätt när man redan är tillsammans med någon. Så kan man väl göra när man är singel. Han tittar ju så mycket och intresserat så kvinnorna tror att han vill dem någonting.
Jag har försökt prata med honom om hans beteende och han har lovat flera gånger att aldrig mer göra så, han erkänner att han gör det jag ser. Vi har grälat, skrikit och varit riktigt arga på varandra, han har till och med gråtit och varit ångerfull, men han säger också att han inte vet vad han har att vinna eller förlora när han gör så här, han älskar mig säger han och sedan fortsätter han med sitt beteende. Han flinar åt tjejer i tjugoårsåldern, jag blir äcklad och det har jag talat om för honom och kallat honom gubbsjuk. Han säger att det han gör betyder ingenting det är liksom bara en ”fresch feeling” han får av det, säger han själv.
 
Överallt och jämt håller han på så här, det spelar ingen roll att jag är snyggare än många av de kvinnor han glor efter. Jag ser väldigt bra ut och har varit med i en skönhetstävling när jag var tjugo, nu är jag 37 men smal och nöjd med min kropp efter två barn, jag fattar inte vad han håller på med, han riskerar att förstöra vår familj och vårt kärleksliv genom att springa runt och kolla om han får ”hugg”. Jag blir äcklad av hans beteende.
Hans beteende har också lett till att vi inte har fått kontakt med andra par, så vi har faktiskt ingen att umgås med, all tid har han slösat på att glo efter andra kvinnor istället för att koncentrera sig på oss och vårt relationsbyggande med andra människor som vi skulle ha kunnat kalla för våra vänner. Han är född och uppvuxen här i denna kommun som vi bor på och jag kommer från en annan ort.
Detta beteende drabbar också våra barn eftersom vi inte har någon kontakt med andra par med små barn. Vi blir väldigt ensamma och det går längre och längre tid mellan inbjudningar till eventuella kalas/fester.
 
2008 var vi, var och en, till en beteendevetare vid två tillfällen, hon var inte specialiserad på familjerådgivning men hon menade att vi måste prata med varandra om gränser, hon skrev ned en modell om var vi är nu och hur vi ska nå till målet och däremellan finns gränser för vårt beteende mot varandra som vi måste vara överens om, där tog samtalen slut min man vill inte prata alvar om gränser han är väldigt flyktig, direkt efter samtalen hos beteendevetaren blev vi inbjudna till ett kalas och min man fortsatte med sitt gamla vanliga beteende. Han var för trevlig och pratade med en främmande kvinna och tog henne på armen, denna kvinna lämnade festen omedelbart, hon vet att han är gift med mig. Min man blev sur och vresig och irriterad, han var väldigt onykter också, vi åkte hem med taxi och vi var ovänner. Det var det kalaset.
 
Det finns mer att berätta men detta är korta drag av vad som hänt.
Han söker bekräftelse av andra kvinnor hela tiden och överallt. Jag behöver bara hans bekräftelse, det räcker med en man för mig. Hur får vi ihop detta? Och vad kan jag säga till kvinnorna som flinar tillbaka åt min man? Och vad mer kan jag säga till min man?
Jag är utsvulten på ärlig bekräftelse från min man, jag vill ha kul och skratta med min man. Under dessa år har jag bara levt för min familj och varit nöjd med det, jag har gjort allt jag kunnat och nu kan jag inte göra mer, orkar inte. Jag vill ha en man som flirtar med mig och är nöjd med mig, som visar mig respekt. Min man har svikit mig så mycket och så många gånger, kränkt mig och sårat mig, jag är trött, ledsen och arg och otrygg, jag mår jätte dåligt.
 
Jag är också fruktansvärt uttråkad, har inga minnen med honom, tänker jag på något kalas som varit så blir jag bara irriterad för det slutade alltid med att vi var ovänner och nu är jag irriterad flera dagar innan vi ska göra något, jag har ångest, jag vet ju hur det kommer att bli och sluta, ska jag ens ta med honom?, det är lugnare om jag går själv till tex. affären, vad ska jag då med honom till om jag aldrig kan ta med honom någonstans och ha roligt med honom?
Han säger konstiga saker åt mig, han erkänner det han gör men ibland så talar han emot det och säger att jag är knäpp, onormal, konstig, svartsjuk, han frågar om jag hållit på så här med någon annan pojkvän? Han verkar plötsligt helt oförstående för vad han gör och verkar tycka att det är rätt det han gör, alla andra gör ju så här. När han är på det sättet blir jag så nervös och illamående och helt slut av oro, känner mig dålig och ful och knäpp och jag vet innerst inne att han aldrig kommer att förändras och jag är inte naiv jag vet att jag tillslut måste välja att hålla käften och låta honom vara som han är och leva med det eller göra nåt helt annat med mitt liv och må bra, vara trygg med mitt liv.
 
Jag har aldrig gjort så här åt honom och han skulle inte accepter att jag gjorde så heller. Visst tittar jag på andra män, men inte så männen ser det, jag är också tydlig mot män som flirtar med mig att jag är upptagen och pratar jag med andra män så är jag tydlig och rak så att min man också kan vara med, delaktig i snacket. Men visst har jag lust att ge igen, hämnd ljuva hämnd, så fort jag bara kan med nån riktigt snygg trevlig främling å mitt framför ögonen på min man. Vart är vi då på väg?
Jag behöver råd, hjälp, för jag kan inte ensam hålla ihop vårt äktenskap och vår familj,
och han försöker att äta kakan och ändå ha kakan kvar?
/Bettan

 

Kära Bettan
Tack för ditt detaljerade brev. Först av allt vill jag säga att nästan alla män (och otroligt många kvinnor), oavsett civiltillstånd, varje dag, spanar in puddingar. Och det oavsett hur lycklig personen än är i sitt förhållande.  Ungefär som det är svårt att undgå vacker konst, tjusig arkitektur eller en häftig bil är det för många svårt att slita blickarna från en skön pudding som smyger förbi. Din man tillhör med all tydlighet dessa riktiga flörtkulor. Trots att du regelbundet  påpekar för honom att du blir sårad av hans flörtande verkar han inte bry sig. Han gillar spänningen, blickarna, fantasierna för mycket. Han kommer med all säkerhet heller aldrig att sluta kolla på kvinnor. Det kommer att sluta med att han sitter på ålderdomshemmet och skrockar förtjust för sig själv när en pudding rullar hans rullstol. Men trots hans galna fluktande måste något göras i er relation. Du är trots allt störd och sårad över hans beteende.

Först av allt måste du berätta för honom än en gång hur du känner dig. Gör det på ett lugnt sätt och brusa aldrig upp. Skulle du brusa upp är det lika bra att du försöker en annan gång i stället. Många intar en defensiv ställning mot den som skäller och slutar att lyssna och allt slutar i pannkaka. Hjälper inte detta är det parterapi som gäller för er. Det är ett bra sätt för er att tillsammans komma vidare med era problem. Om du bara visste hur många knasiga förhållanden som har fixats till med hjälp av dessa tålmodiga parterapeuter.

Lycka till och kom ihåg att allt kommer att lösa sig. Trots att din man är en galen flörtkula så är han innerst inne en riktig sköning som tycker om och respekterar dig. Han behöver bara lite vägledning.

Jag har gått och blivit olyckligt förälskad i en tjej som jobbar i en Seven Eleven-butik nära mig. Det är lite absurt och det känns precis som jag är med i den där gamla Mauro Scocco-låten ”Sara”.
 
Jag har spanat på henne ett längre tag och ibland har jag fått en positiv ögonkontakt med henne ,tror jag. Mitt intresse för henne blir bara värre och jag kan inte sluta tänka på henne. Min fråga till dig är: Hur ska jag gå till väga med kontakten till henne. Jag är rätt blyg av mig. Det jag helst av allt skulle vilja är att bara gå fram och fråga henne om hon är singel. Jag känner mig dock väldigt underlägsen då hon är grymt snygg och cool. Hur ska jag göra för få kontakt med henne tycker du? Jag blir snart galen om jag inte gör nåt åt saken.

//Mackan

 

Kära Mackan
Grattis till att du har fattat intresse för någon som jobbar i en butik. Tänk om hon varit kranbilsförare eller  mikrobiolog då skulle du aldrig få till några naturliga möten.
 
Besök hennes butik ofta. Småprata lite varje dag för att etablera kontakt. Du kan till exempel fråga henne ganska oskyldiga frågor om det är lugnt i butiken idag eller om hon har jobbat länge där. Kom ihåg att vara ditt vanliga sköna jag. Efter ett par veckor har du etablerat en kontakt med puddingen och kan börja stöta lite hårdare. Börja dyka upp strax innan stängningsdags och led in diskussionen på vad som händer efter att butiken stänger. Kanske du då snappar upp att hon inte har något för sig. Bjud då ut henne på en promenad, en stänkare eller något enkelt som en glass.
 
Du behöver inte vara orolig för att ta reda på ifall hon är singel. De flesta kvinnor känner på sig när en kille är intresserad och brukar vanligtvis diskret i förbifarten berätta om sitt civiltillstånd. Lycka till och kom ihåg att jag tror på dig. Glöm inte att skriva till mig efter att du har fått den första kyssen.

//Medicus Amour

För ett par månader sedan träffade jag en kille som jag genast föll för. Han är ökänd i trakten och jag visste att han hade ett player-rykte. Men han hade varit borta från stan ett par år vilket gjorde att jag inte brydde mig. Vi började ganska så snart umgås och jag tyckte mer och mer om honom. Oftast var han hur gullig som helst. Vi var inte direkt tillsammans men hade något på gång. Men vissa gånger förändrades han och brydde sig knappt om mig. Då tjatade han bara om sex. En gång när jag för tusende gången sa att jag inte ville ha sex gick han och raggade på min kompis istället. Hon sa såklart nej. Och vem egentligen ha sex på en toalett med hela skolan utanför? Jag brydde mig inte så värst mycket för han hade druckit och jag tänkte att han kanske bara ville se om jag brydde mig. Jag sa inget om det då. En gång när jag träffade honom berättade jag att jag tyckte om honom. Han sa att han tyckte om mig också. Men berättade även att det fanns en annan tjej som också tyckte om honom. Och eftersom hon var mer "villig" än vad jag var ledde hon nu. Som om det var en tävling mellan hon och mig om honom. Han sa att om jag hade sex med honom så skulle det vara till min fördel. Jag började skratta och hoppades att hans skojade, men det gjorde han nog inte. Jag vill poängtera att jag aldrig har haft sex med honom! Därefter åkte jag utomlands och dagen innan jag åkte ringde jag honom. Då var han underbar. Han önskade mig en bra resa och sa att jag skulle ringa när jag kom hem. Jag gjorde inte detta eftersom jag inte ville att han skulle tro att jag saknat honom allt för mycket. Ungefär en vecka efter att jag kommit hem fick jag höra av en kompis att han hade åkt in på behandlingshem där han skulle sitta i åtta månader. Jag visste att han inte var Guds bästa barn p.g.a vad han gjort tidigare. Jag har numret till hemmet han är på och jag har funderat på om jag ska ringa dit. Bara för att visa att jag bryr mig. Kanske han då kommer på att jag är bra för honom. Och han kanske får lika starka känslor för mig som jag har för honom... vad ska jag göra?

/Förvirrad i GBG


Käre Förvirrad i GBG
Ojoj du har fallit för en klassisk badboy. Du måste se upp även om hjärtat säger något annat. Killen är lurig, farlig, kriminell och svinig. Dessutom verkar han rätt trist och endast ute efter att ta av dig brallorna. Ring inte honom och du blir garanterat lycklig i höst.

Jag vill även berätta att det finns massor av andra sköna killar i din hemkommun om du snokar runt. Dessa herrar gör dig inte ledsen eller tjatar. Men bjuder däremot på te, bra prat och mys.

//Medicus Amour

 

Jag blev ihop med drömprinsen en strålande dag i maj. Han är omtänksam, snäll, smart, snygg och observant. Så var det i alla fall till för en månad sen. Nu ligger han hemma och gråter och när han orkar sig ut i världen är han negativ, självupptagen och lättirriterad. Vad jag förstår har han råkat ut för en depression. Jag är rädd att min förälskelse rinner ut i sanden då han är så pass nere. Det vore himla synd om det tog slut! Vad ska jag göra? Hur orkar man?
Erika

Kära Erika
Gratulerar till att du har träffat drömprinsen. För att komma ur denna trista deppiga tid behöver din kille omedelbar hjälp då han är rejält nere i deppträsket och klafsar. Han behöver besöka en läkare och få lite krumelurtabletter samt med all säkerhet lite samtalsterapi. Detta är det enda sättet för honom att snabbt bli bättre. För att få mer information över vad som bör göras kan du kolla med närmaste vårdcentral eller sjukhus. När du har all information du behöver får du skaka liv i din deppiga prins och hjälpa honom dit. Jag förstår att det kan kännas trist när din prins inte är som förut men jag tycker att du ska härda ut ett litet tag till. Drömprinsar växer trots allt inte på träd.

//Medicus Amour

Bloggaren, Nippertippan har sammansatt en lista på ”bra” ursäkter att pinsamt haspla ur sig vid en dumpning. Listan togs fram av Nippertippan efter att ha hon själv dumpades och då kommit till insikt hur hennes ex måste ha känt sig när hon leverade floskler som: ” Jag är inte bra för dig…så det bästa är att vi inte träffas mer”. 

Här är listan

Jag är 24 år och kär i en jättefin kille som är tio år äldre än mig. Vi har varit tillsammans i några månader och har det väldigt bra. Vi reser mycket, tittar varandra i ögonen och dricker vin om kvällarna. Allt det där som kära människor gör. Men han har ett problem - han får inte riktigt upp DEN när vi skall till. Han tänker och han vill så mycket. Men det går inte som han vill. Detta gör att han blir fruktansvärt ledsen och deppig. Vid ett tillfälle kom jag till och med på honom att gråta över den försvunna erektionen. Så vad tycker Medicus att vi skall göra? Skall vi prova oljemassage, porrfilmer eller har du något annat tips?

Jag vill inte han ska ta Viagra. Det vill jag absolut inte.

Jag försöker förstå och ge honom tid. Vissa dagar känns det som om det är mig det är fel på. Att jag inte är tillräckligt attraktiv (fast jag vet att så icke är fallet då jag är sjukt snygg.)
/Sexiga Sara


Bästa Sexiga Sara
Att herr Wiklund hälsar på i trumpeten händer i stort sett varje man någon eller några gånger i hans liv. Speciellt i början på en relation kan erektionen vara högst svajig. Erektionsproblemet beror på prestationskrav, hjärnspöken och nervositet. Du är ju som alla vet en spektakulärt raffig kvinna. Och i din mans iver att sätta på dig på det sexigaste sättet har det blivit lite tilt i skalle och trumpet.

Om han kan få upp trumpeten på egen hand, antingen med dig närvarande, eller själv är det inget fysiskt problem. Då är det bara att försöka få honom ur denna blockering. Kanske med långt förspel, lite dirty talk eller lite sexiga moves från din sida. Kanske du kan be honom att handjaga sin trumpet under tiden du gör sexy moves? Det brukar funka.

Jag tycker i och för sig att du ska överväga att införskaffa lite potenshöjande medikament. Herr Wiklunds besök i din mans trumpet verkar vara en rejäl kris för er. Se det som en huvudvärkstablett. Huvudvärkens ska bort och lika är det med herr Wiklund. Bort, bort bara. En något mer kemiska erektion kommer dessutom att förbättra hans självförtroende rejält. Det leder dessutom med all säkerhet till framtida mästerverk i sängen även utan piller.

Lycka till och be Wiklund vänligt men bestämt att flytta från din mans trumpet för den är din. Bara din.

//Medicus Amour

Den alltid lika kloka Medicus vägleder dig

Så har det blivit dags. Du ska träffa personen du har haft många heta diskussioner med över nätet och denna gång utan bildskärmens lugnande sken.

Innan själva dejten kan det ibland kännas lite jobbigt och nervöst. Är personen trevlig i verkliga livet? Hur kommer personen att uppfatta dig och tänk om samtalsämnena tar slut? Men oroa dig inte. Du är trots allt en väldigt skön person och med hjälp av lite tips kommer allt att gå bra. Och du kommer att kunna dejta med stil.

Val av plats
Många föreslår middag på restaurang. Men jag är inte riktigt säker om det är rätt ställe att mötas på för första gången. Känns det inte rätt kan du inte dra dig ur på ett snyggt sätt och är tvungen att spendera hela kvällen och fundera på hur du ha hamnat där. Bästa stället tycker jag är att ta en promenad och avsluta med en fika. Ett par välriktade drinkar på en trevlig bar är även att rekommendera. Tråkigast (men vanligast) är att direkt träffas på ett café. Då kan dejten lätt utveckla sig till en anställningsintervju och kaffet obehagligt ljummet.

Dejten ska gärna vara lite annorlunda men absolut inte överdådig. Välj gärna en plats som skapar diskussioner.

Under dejten
Undvik att diskutera gamla ex och alltför tunga ämnen om det inte är något ni redan diskuterat över nätet. Förbered gärna med lite roliga saker du kan berätta. Det kan vara anekdoter om roliga resor, knäppa vänner eller någon mystisk fritidsaktivitet du utövar. Bli inte för full (om ni inte blir det tillsammans). Ha mjuka händer, lukta gott och klä dig i dina snyggaste vardagskläder.

Nödutgångar
Nödutgången används när kemin inte fungerar. Mitt under dejten kanske du  drabbas av panik över tråkiga diskussioner om kommunalskatt eller fårskötsel. Då är det bra att ha en diskret och trovärdig nödutgång redo.

Be en kompis ringa din mobil ett visst klockslag. Då kan du skylla på att något galet har hänt på jobbet eller att du måste iväg för att hjälpa till med ett sjukt barn.

Du kan även tidsbestämma tiden för ert möte innan innan ni träffas. Då vet du hur länge du kan tänkas stå ut med tråkig dejt. Förklara då innan ni träffas att  du måste iväg på ett visst klockslag.

Nödutgången är även praktiskt för båda parter då den du dejtar inte behöver bli sårad. Vissa är dock skeptiska till nödutgångar då det anses fegt. Personligen tror jag att det är bättre med en en diskret sorti än att behöva förklara för dejten varför han/hon suger. Men det är upp till dig hur ärlig du vill vara. 

Fysisk kontakt
Skaka hand när ni träffas och om dejten verkar ha gått bra avsluta med en kram. 
Om ni tar av er brallorna på första dejten för att leka kaninen måste du ha i bakhuvudet att det kanske är det enda ni någonsin kommer att göra tillsammans. Det kanske inte  alltid är så men tillräckligt ofta för att det inte är värt att ta den risken.

Lycka till med dejten och kom ihåg att jag tror på dig.

Medicus Amour

Tänkte höra med dig kloka Medicus och ni som följer denna blogg vad ni tycker:
 
Jag är en tjej som ska fylla 27 år i år och jag har träffat en 11 år äldre man. Jag har alltså som mina vänner säger blivit kär i en ”gubbe”. Även om jag absolut inte tycker han är gubbig.
Vi har dejtat i lite mer än ett år. Han har ett 16 års förhållande bakom sig och har två barn på 15 och 12 år.
 
Jag har väldigt kul tillsammans med honom, han är glad, lättsam och snäll. Hans två barn är helt underbara och jag mår bara bra av att umgås med dom.
 
Nu är det så att han vill satsa på oss, gärna skaffa barn med mig och flytta till hus.
Helt plötsligt blev jag rädd. Började tänka på att han gjort allt förut med någon annan och att han är 11 år äldre. Kommer vi få problem i framtiden då han är äldre och har barn?
Ja usch massor av frågor dök upp helt plötsligt. Jag känner inte igen mig själv.
 
Jag är väl medveten om att mina vänner är väldigt skeptiska till den äldre mannen, vilket stör mig.
 
Jag vill gärna ha barn och har tänkt på det under en längre tid men helt plötsligt blev jag rädd….
 
Har du/ni något tips?
/Tinkerbell

Bästa Tinkerbell
Att få kalla fötter inför dessa enormt livsavgörande beslut är inte konstigt. Från ett år till ett annat ska du bli husägare, kanske bli mamma och dessutom styvmor till ett par tonåringar. Holy macaroni!  Det är tankar som verkligen kan fylla upp hjärnhalvorna.

Jag tycker du ska ta det lite lugnt. Absolut inte dumpa honom - om du tycker att han är ditt livs kärlek. Berätta om dina känslor, att du gärna är hans kvinna men att du vill ta det lite slowfox. Han kommer säkert att förstå då han är helt galen i din fenomenala person.

Vad dina vänner tycker är oviktigt. Där har jag inte mycket att tillägga förutom att vänner är viktigt och att du inte ska stöta bort vännerna även om skeptismen är stor till erat förhållande. 

En annan sak som jag ser som positivt i er relation är att den äldre mannen faktiskt vill skaffa hus och barn med dig. Oftast kan äldre män som dejtar yngre kvinnor vara lite lökiga i det avseendet. De seniora herrarna kan tycka att de redan har gjort den resan och hellre vill ha lite rajtan-tajtan med tjusig ung dam. Men så är det inte i ditt fall.

Alltså. Mina råd till dig är följande: Slowfox när det kommer till barnalstrande och husinköp. Berätta om dina tvivel och tankar. Gör det på ett nästan glatt sätt så att din kärlek inte missuppfattas. Provbo tillsammans i hans nuvarande bostad. Känner du efter ett tag att kärleken verkligen finns i luften, kontakten med barnen är okej, åldersskillnaden inte stör dig nämnvärt och att sambolivet funkar är det bara att låta ägget befruktas och ringa husfirman.

//Medicus Amour

Vi träffades på en gemensam väns bröllop i Los Angeles förra året. Och det sa bara klick, helt oväntat. En rock-kille, några år äldre än jag, ständigt resande, liksom jag, och en med en helt galen humor. Vi kände bara en handfull människor på bröllopet men vi vek aldrig från varandras sida. Vi hade fruktansvärt kul, men det hände aldrig mer än lite kyssar, eftersom, ja, jag tyckte inte att det var riktigt passande, vi var heller nästan aldrig ensamma, allt var bara bröllop typ.

Efter ett par dagar åkte jag hem till Sverige och han hem till England. En kort tid därefter ringer min vän som stod brud på bröllopet. Hon frågade, skrattande vad jag hade gjort med hennes vän, rockern. Han hade under hennes bröllopsresa ringt henne vid ett flertal tillfällen och frågat miljoner saker om mig.

Han berättade för min vän bruden att han aldrig känt så mycket för en kvinna som för mig. Och han hade heller aldrig träffat en sådan kvinna som mig. Jag är utan att skryta relativt rik, framgångsrik och det gör inte direkt ont att titta på mig.  Min vän, bruden upplyste mig även om att rockkillen har en drös tjejer efter sig av groupie-typ men är aldrig intresserad till hans kompisars stora förvåning.

Jag fick hans nummer och mejl, och vi började höras av. Ingen kunde ta ledigt, tiden gick. Men i december träffades vi igen på en fest. Och tiden hade verkligen stått still. BOOOM sa det i mitt kalla hjärta! Det nästan snurrade i mitt huvud efter en timme med honom. Han fick mig att skratta, mina trosor att bli våta och hela mig på ett gott humör. Ett problem bara. Han skitblyg, dålig på att flörta och det är svårt att kommunicera med honom på distans. Han har lite av en "det skiter väl jag i"-stajl tills man väl träffas och verkligen börjar prata. Men så är han rockpojken. Han har trots allt levt som en tuff rocker i hela sitt vuxna liv.

Vi har ännu inte hånglat och han har inte till mig personligen berättat om sina känslor. Men till våra gemensamma vänner har han pratat mer än fördelaktigt om mig.  


Jag har nu blivit erbjuden ett toppjobb i London. Jag ringde honom för att berätta den goda nyheten och han verkade glad. Men inte på ett flörtigt sätt utan mer på ett ”polare”-sätt om du förstår vad jag menar.

jag tänker typ på den här grabben jämt. Jag kan inte se mig med någon annan man än honom. Han är helt perfekt. Visst har jag haft förhållanden, men har aldrig känt såhär förut. Ska jag bara lägga ner?
/Claudia



Grattis till att du äntligen har funnit den stora kärleken i den tuffa rockern. Självklart är han kär i dig. Det som har kommit lite i vägen är hans osäkerhet på dina känslor, hela din spektakulära uppenbarelse och avståndet er emellan. Han kanske bara har dejtat unga rockbrudar och så kommer du här med din självsäkra stil och gör honom förvirrad. Du ska absolut inte lägga ner, för här ska det förföras – sanna mina ord.
När du har flyttat till London är det dags. Bjud honom på promenad i Hyde Park, strosa runt och känn spänningen er emellan, rör lätt vid honom och titta i hans ögen. Ta därefter ett par drinkar på ett av dig i förväg utvalt mysigt ställe. När du nästan har druckit upp den andra drinken förklarar du din kärlek till honom. Rakt av bara! Jag lovar att allting kommer att gå bra och att det blir helt fantastiskt. Det har du mitt ord på.

//Medicus Amour

Jag har varit tillsammans med min tjej i fem år. Vårt förhållande har stormat då hon vid flera tillfällen har varit otrogen mot mig. Men så risig som vår relation är just nu har det aldrig varit.

För ett par månader sedan hälsade min stekiga kusin på hemma hos oss. Vi står varandra nära och jag har berättat för honom om min tjejs bravader och hur det har påverkat mig. En kväll gick min tjej och kusinen på krogen och var borta i flera timmar. Jag väntade oroligt men de dök inte upp på hela natten. Dagen efter fick jag reda på att hon än en gång varit otrogen mot mig. Denna gång med min kusin. Hon kastade ut mig och jag gick flytta till en lägenhet på annan ort. Min flickvän inledde därefter en relation med min kusin. De reste på solsemester och syntes i svängen. De skaffade till och med en blogg som bara handlade om deras kärlek.

 Skolarbetet gick inte alls bra då både hon och jag gick på samma skola. Vi pluggar båda till att bli sjuksköterskor. Hon ville dock att vi skulle fortsätta vara vänner. Ett par månader senare ringer hon mig och frågar om jag har lust och hälsa på henne. Jag åkte dit, vi hamnade i säng och hon sa att hon ångrade relationen med min kusin. Vi blev därefter tillsammans och jag flyttade in hos henne igen. Min kusin ringde henne varje dag, trots att jag bad både henne och kusinen att undvika varandra ett tag. Hon menade på att han är känslig, att han kanske gör något dumt och att hon borde åka upp till honom för att prata ut. Jag lyckades avstyra det hela, med att förklara att det i så fall är min sak, då det är min kusin.

Hon nöjde sig med det och allt var frid och fröjd ett par veckor. Men strax efter jul började hon gnälla över att allt jag gjorde var fel, att hennes liv vore bättre utan mig. I mitten på januari åkte hon för att träffa sin mamma i Stockholm. Det visade sig att hon spenderade en helg hos min kusin i stället. Kort därefter säger hon upp lägenheten och flyttade in hos sin mamma. Hon berättade för mig att hon tyckte jag var trist och att studentlägenheten inte passade henne. Det visade sig dessutom senare att även min kusin flyttade in hos min tjejs mamma.

Min tjej skickar fortfarande SMS till mig och skriver att hon saknar mig och att vi ska köpa en hundvalp tillsammans.

Vad ska jag göra för att komma vidare? Ska jag försöka få henne tillbaka? Och hur ska jag göra med min kusin. Det känns inte bra att en nära släkting och vän är involverad i allting.
/Nurse Sad

Käre Nurse Sad
Det finns bara en sak och göra och det är att DUMPA henne direkt.
Du måste göra allt för att försöka få henne ur dina tankar. Hon har konstant ljugit, bedragit samt krossat ditt hjärta. Denna kvinna är inte bra för dig. Försöker du en gång till med henne är det stor risk att du förlorar din självkänsla.

Nästa gång hon sms:ar och lockar med kramar och söta hundvalpar ska du svara att du hellre äter en tunna bajs än har något med henne att göra.

Försök nu att tänka på dig själv och ditt liv i nya banor. Hon måste bort ur ditt liv. Radera hennes nummer från mobilen, deleta hennes Facebook-profil och fokusera på vad som kan göra dig lycklig utan henne.

Det skulle nog även vara bra för dig att komma bort ett tag och röra dig i andra cirklar där du inte blir påmind av x:et. Du är nu utbildad sköterska, varför inte dra till Norge och jobba? Där finns det alltid mycket jobb inom vårdsvängen. I Norge finns det dessutom en mängd söta blonda sjuksköterskor med flätor som skrattar, säger roliga saker och med all säkerhet tycker du är fantastiskt ”koslig”.

Hur du än gör är det viktigaste att du lämnar ditt x både mentalt och fysiskt. Vad det gäller din kusin är han en av Stockholms största idioter. Ni är släktingar som dessutom står varandra nära. Han har verkligen sårat dig djupt. Och det tycker jag att du ska säga till honom.

//Medicus Amour

Fler kloka råd från Medicus Amour hitar du här

Jag är en 19 årig kille som inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv. Jag har haft rätt få relationer, och den enda seriösa relationen som jag har haft är den som jag är inne i just nu. Jag har sedan två år tillbaka varit tillsammans med en underbar tjej. Hon är två år yngre och väldigt söt. Jag vet att jag älskar henne, även om vi haft en hel del bråk under årens lopp.
 
Nu är det så att jag valde att studera på distans för hennes skull och inte i Uppsala där utbildningen finns. På så viss behöver jag inte lämna henne, och kan bo kvar hemma. Men det känns hela tiden som om jag går miste om en massa roliga fester, nätverka och chanser att träffa nya människor. Det retar mig att jag i framtiden inte kan säga: ”Universitet var min bästa tid” .
 
Jag vet inte om jag skulle klara av att lämna min underbara flickvän. Hon är så söt att man blir tårögd, men ändå vet jag att vi kommer att fortsätta bråka. Hon och Jag är väldigt olika. Hon är nervös, stressad, ansvarsfull, beter sig som om hon vore vuxen, gör som andra säger. Själv är jag ansvarslös, tar saker som det kommer, säger att allting löser sig.
 
Dessutom vill jag verkligen träffa andra tjejer. Det är någonting i mig som vill knulla med flera, få mer erfarenhet och träffa andra personer än dom jag träffar här i bruksorten. Men jag kan ju inte det om jag inte gör slut med min nuvarande flickvän. Men om jag gör slut kommer jag förmodligen att ångra mig djupt då jag kanske aldrig hittar någon lika bra. Men jag vill så gärna testa nya saker i mitt liv. Det känns som om jag slits itu!
/Pågens


Bäste Pågens
Det verkar som du just nu har ett otroligt frihetsbehov och att det rycker rejält i baguetten. Om jag förstår frågan rätt undrar du om det är något du missar genom att stanna hemma i kommunen med din älskade flickvän istället för att go bananans i Uppsala? Svaret på denna fråga är: ja. 

Jag är helt övertygad om att din flickvän säkert är rätt för dig. Men kanske inte just nu. Eller så är hon det men då behöver du nog ta ett snack med henne. Det verkar som hon gärna vill leva lite som normen säger. Med parmiddagar, trevligt möblemang och ansvarsfullt beteende. Något som du vill undvika och kanske göra revolt mot. Hur du ska göra vet du säkert innerst inne men för att hjälpa dig på banan har jag tagit fram två förslag till dig. Men en sak är säker och det är att du ska till Uppsala. Här är förslagen:

Förslag 1
Snacka med henne om dina tankar. Berätta allt, men undvik att berätta om din ryckande baguette.  Förklara för henne att det är viktigt för din personliga utveckling och din utbildning att du studerar i Uppsala. Men att det inte har något med dina känslor för henne. Berätta att det inte är så långt till Uppsala och att du kommer hem så ofta som möjligt. Förklara att hon betyder mycket för dig.


Förslag 2
Dumpa direkt, hyr släpvagn och bege dig till Uppsala. Fixa ett studentrum i en galen korridor. Träffa intressanta människor, ta ett större ansvar då du flyttar hemifrån. Knulla runt. Deppa stundtals då du kanske har dumpat ditt livs kärlek. 

Lycka till och glöm inte att berätta här på bloggen hur det har gått.

//Medicus Amour

Mr Perfect och jag dejtar sedan ett par månader tillbaka. Även om vi ännu inte har haft ett defining moment, tror jag mig veta att vi båda tycker om varandra och sällskapet.  Nu är det som så att Mr Perfect nyligen fyllt 30 och det vankas festligheter som han anordnar tillsammans med en kompis-jubilar. Han dryftar meny, tema för festen (om än något pubertal) o.s.v. med mig. Och jag har även bevittnat festlokalen. Men jag har ännu inte fått någon inbjudan. Detta faktum gör mig till ett vandrande nervvrak då en utebliven inbjudan får mina tankar att vandra till teorier kring att jag inte är god nog åt den stjärna han ser sig som. Eller är det fullt normalt att den uteblir då vi ännu inte är ett officiellt par? Ingen av oss talar om för den andre att vi tycker om varandra. Detta  får mig att noja ytterligare över hans intresse i vår affär. Bör jag ta initiativ till ett samtal om "oss" eller är det bara att avvakta och se glad ut? Eller hur får jag honom att prata? Ge mig snälla, en prognos eller diagnos på min symptom!
/Ems


Kära Ems
Grattis till att du har träffat Mr Perfekt. Om du visste hur många brev jag får från människor på jakt efter Miss/Mr Perfect. Det är frågor om tillvägagångssätt, bra mötesplatser och klädtips . Men alla dessa dilemman slipper du. Bra va! Men hursomhelst. Mr Perfects ickeagerande beror på att han ser det som självklart att du kommer på festen. Du kommer med all största säkerhet dessutom vara en av de viktigaste gästerna på tillställningen. Så det enda du egentligen behöver oroa dig för är om dina snygga, men hemskt obekväma skor ska palla hela födelsedagskalasnattens dans.

Efter festen, när ni båda har kurerat baksmällan, tycker jag du ska ta upp er relation lite närmare. Jag får intrycket av ni båda är lite blyga av er och det är nog därför relationen inte har tagits upp alltför ofta. Mitt förslag är ett par fina kärleksbetygelser från din sida och med en liten diskret efterföljande fråga på hur han känner för dig.

Allting kommer att gå så bra. Det har du mitt ord som Medicus Amour på.   

//Medicus Amour
 

Är en tjej på 31 år som är lyckligt gift sedan två år tillbaka. Innan jag gifte mig hade jag ett strulförhållande med en man som är 10 år äldre än mig. Han var då vid detta tillfälle i ett förhållande och jag lämnade min dåvarande sambo för honom. Han hade svårigheter med att lämna sitt förhållande och det var bara tårar från min sida hela tiden då jag var galet förälskat.
Förhållandet varade i två år tills han dumpade mig rakt av. Ville absolut inte ha med mig att göra! Jag blev helt förkrossad.  Fick sedan höra på omvägar att han även dumpat sin sambo och blivit tillsammans med en 20-årig tjej!

Jag blev tvungen att gå vidare och träffade så småningom min nuvarande man. Jag älskar honom över annat på jorden och vi har det underbart i hop. Jag vill absolut inte gå tillbaka till mitt gamla deppiga och struliga liv.
Nu efter två år har den här strulputten börjat kontakta mig igen via sms och Facebook ( som jag inte svarar på). Han har även gjort omvägar förbi mitt jobb och sagt att han vill bli min vän.

Okej, jag har på ett sätt kommit över honom och visst skulle jag kunna vara hans vän men det känns verkligen märkligt. Hur tänker han här egentligen? Min man tycker ju inte att det här känns kul direkt och jag själv vet inte hur jag ska hantera saker och ting. Ge mig ett tips!

Dina

Skärp dig! Vad ska du med honom till? Du har en bra man som du enligt dig själv älskar över allt annat på jorden. Vad ska du då med den gamla bocken till? Han har tidigare krossat ditt hjärta och fått dig att bli deprimerad. Vill du ha dessa känslor tillbaka? Och det där med att vara vän. Det låter ju helsnurrigt. Ska du bjuda hem exet på middag och presentera honom för din man? Nej. Umgås hellre med några polare som du inte har legat med och som inte har krossat ditt hjärta. Det blir så mycket enklare så ha ha.

Jag förstår i och för sig vad du går igenom. Gamla passioner försvinner inte helt och hållet. De sitter kvar som en finne i arslet på en cykelsemester på Gotland. Men jag tycker du ska hålla ut här och INTE ha något med exet att göra. Var dessutom väldigt tydlig med ditt beslut med inför din man. Jag tror att han just nu är rejält orolig och svartsjuk. 

Medicus Amour

Nyligen fick jag ett mail från den tjusiga och snälla kvinnan Natalie. Hon letar efter en bra kontaktförmedling, inte direkt nätdejting, för att hitta sitt hjärtas man. Jag tänkte först göra lite research kring hennes dilemma men kom att tänka på att ni, kära läsare kanske vet något.

Här är hennes mail:

"Hej Medicus Amour,
 
Jag brukar läsa dina kloka och livsbejakande svar som Du mailar. Du får mig alltid att må lite bättre när jag är nere.
Undrar om Du kan hjälpa mig med en sak. Det verkar helt omöjligt att träffa en trevlig, snäll och sund man med vettiga idéer.  Jag har tröttnat på de olika kontakt-sighterna eftersom killar bara går på utseende. Har fått höra att jag ser bra ut och att jag inte kan ha några som helst problem med att få en kille. Undrar om Du vet någon seriös förmedling som parar ihop människor som de tror passar för varandra. En match-maker helt enkelt. Såg för en tid sedan på TV om en tjej som arbetade med det i Stockholm, kommer inte ihåg agenturens namn.
 
Vore tacksam för ett svar då jag gärna skulle vilja bilda familj inom en snar framtid med en trevlig kille!
 
Må så gott och forsätt och skriv på ditt eget speciella sätt!
 
Kram
 
Natalie"

Jag är lyckligt gift sedan 15 år och vi har två underbara barn tillsammans. Vi har alltid varit bra på att prata med varandra. Även om det gör ont ibland har vi alltid varit överens om att det är otroligt viktigt att alltid föra en öppen dialog.
I höstas hände någonting jag inte själv kan förklara. Från att ha fördömt otrohet och sett med förakt på otrogna personer tyckte jag att det inte längre var så konstigt med en sexig flirt med en kollega. Jag började flirta hejvilt med en manlig kollega på ett annat kontor. Vi ses inte men vi pratar via jobbets chattfunktion. Det är konversationer på rätt så avancerad nivå! Vi är överens om att vi inte ska bedra våra respektive och att det är ett spel med lite sexiga undertoner.
Dessutom har jag fått kontakt med en kille på nätet. Vi utbyter heta sexfantasier och har sagt att vi ska träffas.
Vad händer med mig? De här männen är mycket yngre än mig, rejäla hingstar men jag är otroligt smickrad av uppmärksamheten. Men hallå!
Sexsnacket är samtidigt otroligt tändande, det har gjort under för mig och min mans sexliv. Om han bara visste varför..
Än så länge är det bara ord utan handling. Men jag är rädd att det kan gå så långt som att faktiskt ha sex med en annan man. Jag vet inte idag. Hur ska jag göra? Lämna min man är absolut inget alternativ. Jag älskar honom för mycket, det här är bara en liten extra krydda.
Eller?
/Horny Queen

Bästa Horny Queen
Grattis till dina spännande och småporriga upplevelser. Livet är märkligt och det går aldrig inte att förutse vad som kan dyka upp. Sexdriften är stark och kan ibland kicka igång på lite okonventionella saker. Just sexiga chattkonversationer är något väldigt vanligt bland till synes väldigt korrekta personer. Det är lite som ett rollspel, en sexig lek som på något sätt inte är på riktigt. Men du måste genast sluta med dina porriga rollspel. Du har för mycket på spel just nu och leken kan gå överstyr. Enligt dig själv har du en underbar man och familj som du älskar. Att ha en fantastisk familj och en partner som man älskar och som det går att hålla i när det blåser är kanske bland de viktigaste grejorna i livet. Det bör du inte sumpa på grund av flörtar med unga stiliga hingstar.
Mitt råd till dig är alltså att genast avbryta all sexig kommunikation med hingstarna. Radera även all Internethistorik i din dator och undvik flörtar på firmafesten. Men fortsätt gärna att fantisera om de sexiga hingstarna. För som du säger: ”Det har gjort under för mig och min mans sexliv”. 

//Medicus Amour

Bästa läsare

Jag skrev just ett svar här på bloggen till en mycket deprimerad ung kvinna som lever i en destruktiv relation där även självmordstankar dyker upp. Mitt svar till henne (om man kortar ner det rejält) var att hon omedelbart bör dumpa killen, prata med sina vänner, hänga med sina föräldrar samt eventuellt söka professionell hjälp. Jag fick genast en vass kommentar från en läsare som fick mig att tänka till. Så här skrev läsaren:

”Hon är inte deprimerad, lekmannadiagnoser är farliga. En depression är inget att leka med, Nina skulle inte klara sitt jobb, hon skulle definitivt inte skriva på det sättet.

Gå hem Olle, gör om.”
/Psykakuten

Det fick mig att tänka till. Jag tog omedelbart bort inlägget bara någon minut efter att det publicerades. Jag vill absolut inte vara den som fuckar upp folks hjärnor, som ställer ”lekmannadiagnoser” och gör mer skada än nytta.

Men gjorde jag rätt? Hon mailade Medicus Amour och ville ha min synpunkt på hennes situation. På något sätt ville hon ha mitt råd med allt vad det innebär av att få råd från Medicus Amour. En del av mig tycker att ett uppmuntrande svar är bättre än att vara rejält ensam nere i deppträsket och klafsa. Fast samtidigt är jag en ”lekman” som Psykakuten så riktigt påstår. Vad tycker du? Och vad är då ”rätt” att svara till en ung rejält deprimerad kvinna som lever i en destruktiv relation?
//Medicus Amour

UPPDATERAT: Efter att ha fått goda råd av er läsare (och personen i fråga) bestämde jag mig i alla fall för att publicera frågan och svaret. Inlägget hittar du nedan.

//Medicus Amour

jag var ett tag lite osäker om jag skulle publicera nedanstående svar och fråga.
Men efter att ha frågat er läsare bestämde jag mig för att publicera. Läs mer om dilemmat här och ge mig din åsikt.

//Medicus Amour

Jag är en känslomässig fånge
Jag är nitton år och mår jättedåligt. Min pojkvän (eller ex) gör alltid slut med mig för han slutar vara kär i mig. Varenda gång ångrar han sig och jag tar tillbaka han dum som jag är. Jag älskar honom och han påstår att han älskar mig. Det är jättejobbigt för jag gråter floder varje gång vi gör slut. Jag orkar inte längre. Men det känns som att livet slutar när han inte är med mig. Det går till och med så långt att jag får självmordstankar. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag ser väldigt bra ut, det funkar bra i plugget och på mitt extrajobb men jag känner mig ändå värdelös. Jag känner mig som att bara vilja ta slut på allt. Skulle aldrig våga döda mig själv, men jag vill inte leva. Snälla, hur gör man för att gå vidare på bästa sätt? Hittar man någon tillfällig kille för att ta sig igenom allt skit? Eller försöker man bara döda demonerna i hjärnan.
/Nina



Hej Nina
Du lever i en destruktiv relation som du har hängt upp ditt liv på. Jag skulle vilja säga att du är en känslomässig fånge hos din man. Och det är livsviktigt för dig att just nu i denna stund ta dig ur denna mentala Guantánamobas. Du är ung, cool, vacker och klok och bör absolut inte slösa bort ditt liv med ett demonisk och manipulerande wacko.
Att få självmordstankar är ena rejäla varningssignaler som du bör ta på allvar. Men det gör att lösa och det är att helt och hållet dumpa knäppisen. Kanske jättelätt för mig att säga men jag vet att ditt liv kommer att bli så mycket bättre utan tröttmösan. Visst kommer det att vara katastrofalt till en början, men efter ett par månader, Ungefär framåt våren kommer du att se ljuset. Solen kommer att skina och vem vet - kanske det dyker upp en mycket snällare herre och bjuder på glass? Men skit i det just nu. Det viktiga under den närmaste tiden är att komma över tröttmösan och att ta dig ur din depression. Till det behöver du all hjälp du kan få. Berätta för alla i din bekantskapskrets om ditt beslut och hur du mår. Tjata gärna hål i huvudet på dina vänner för det är dom till för. Prata med dina förälder för trots allt är det ingen i hela världen som tycker om dig så mycket som dom. Känner du dig ändå risig och tycker mina råd är övermäktiga kanske du bör skaffa professionell vård? Det är inte så krångligt som man kan tro. Knalla bara in på din vårdcentral och berätta läget så kan du få hjälp. Du kan ta dig ur denna depression. Det lovar jag dig på alla sätt med hela min livserfarenhet som stöd.

Lycka till nu och skriv gärna i kommentarfältet per mail hur det går.

//Medicus Amour 

I dag firar jag och min sambo åtta månader. Han har ett STOOORT intresse för fiske. I dag fiskar han som vanligt och det känns som om han bryr sig mer om sitt jävla fiske än om mig. Jag orkar inte ha det så här längre. Jag älskar honom men är bara så less på detta ständiga fiskande. Förra sommaren under vår gemensamma semester var han och fiskade en hel vecka. Jag tar snart livet av mig eller honom med en sylvass metkrok. Vad ska jag göra? Jag vill inte följa med och fiska. Det har jag gjort så många gånger att jag snart kräks av det. Passar vi inte ihop?  Svara snabbt, helst idag. TACK!!
/Fiskeänka

Kära Fiskeänka
Självklart svarar jag snabbt. Att hänga ihop med någon som är besatt av en fritidssysselsättning kan ofta upplevas som jobbigt och en aning märkligt. Men så är det ibland. Vissa människor är helt enkelt besatta och mer engagerade i saker än andra. Fördelen med en besatt partner är att de ofta är ganska roliga, spirituella och intressanta även inom andra områden. Det har du säkert redan märkt. Men det får inte bli ett problem vilket det är bevisligen i ditt fall. Ställ honom mot väggen. Men inte på ett tjatigt sätt. Gör det på ett sätt där han kan förstå allvaret. Självklart passar ni ihop för trots allt älskar du honom jättemycket enligt ditt brev. Men han bör absolut ägna mer tid och respekt åt dig än de trötta mörtar och laxar han jagar på myggiga platser. Lycka till och kom ihåg att jag tror jättemycket på dig och din kärlek till den metande mannen.

//Medicus Amour


FÖR MASSOR AV FLER KLOKA RÅD FRÅN DIN FAVORITDOKTOR KLICKA HÄR

Jag är en tjej på 22 år som bor i Ljusdal. Jag är nyligen sambo med en kille jag gillar. Nyligen har jag även träffat en vän som jag verkligen har börjat tycka om. Så allting är frid och fröjd. Men sen kom middagen då jag fick träffa min nya väns pojkvän. Han är en legend här Ljusdal och har alltid i mitt huvud alltid gått under namnet Mr Cool. Vad är problemet nu då? Jo... Han (Mr Cool) kollade in mig lite för mycket. Och när vi skulle äta "råkade" hans fötter stöta till mina MÅNGA ggr! Så fort han skulle säga något som rörde alla så kollade han på mig. Jag vet att han är den typen som stöter på alla tjejer han ser men han är sjukt läcker. Det jobbiga är att JAG inte kan sluta tänka på HONOM!! Vad ska jag göra???? Jag gillar honom verkligen och jag vill inte sluta träffa honom, men jag vill absolut inte förlora min kompis, eller min pojkvän............... HJÄLP!!
/Sugen och förvirrad

Kära Sugen och förvirrad
Att bli attraherad av en pudding i närheten är något som alla drabbas av lite titt som tätt. Att han är din kompis pojkvän gör det dessutom  extraladdat och kanske lite förbjudet spännande. Jag tycker att Mr Cool kör med lite dålig stil som raggar på sin partners kompis. Det gör inga personer med goda avsikter. Min spontana diagnos är att han är en svinig player. Jag tycker att du ska mörka det som har inträffat och om det inträffar igen får du skälla ut honom. Skäll ut honom diskret men hota gärna med att berätta om hans tafsande fossingar. Jag förstår i och för sig att det inträffade har tänt dig ganska mycket, men låt det vara en fantasi. En småporrig fantasi du kan ta fram ur din kärleksminnedatabas när det börjar bli för långtråkigt i Ljusdal.

//Medicus Amour

FÖR MASSOR AV FLER KLOKA RÅD FRÅN DIN FAVORITDOKTOR KLICKA HÄR