Sugarplum Fairy

Så, var slutade det senaste äventyret? Just det, ett huliganslagsmål utan jämförelse. Låt oss fokusera detta inlägg på trevligare händelser. De senaste dagarnas bussresor mellan de olika spelställena har bjudit på makalöst vackra vyer. Höstskogar och borgar som tornat upp sig bland moln och dimma. Vi har sett snö på alptopparna och Pär hävdar med bestämdhet att han sett hela familjen von Trapp skutta fram i en glänta. Vi tror inte på honom, men vi vet hur mycket Sound Of Music betyder för honom så vi ler och låtsas tro på hans sammelsurium.





Att turnera med Sahara Hotnights har visat sig vara ett genidrag. Vi kommer mycket bra överens och trivs alla tiders i varandras sällskap. Som ni troligtvis vet så är det ett mycket tilltalande band som presterar så det räcker och blir över på scen. Något som kanske fått oss att höja våra egna prestationer med det dubbla. De senaste spelningarna har varit sjukt bra, för att använda ett sådant uttryck. Idag är de däremot hemma i Nueva Estockholmo för att spela på NHL-matchen i Globen. Vi kanske inte behöver säga det, men vi gör det ändå. Vi är grymt avundsjuka.





Kalle fortsätter har problem med att sova, men den här gången spåras anledningen till mustaschskräck och rädsla för amorteringar och villavärme. Ja, just det. Han fyller 25 idag. Kristian rullar ut ur sin binge och finner Kalle med en bunt papper som rör pensionssparande. Kristian, en dryg vecka äldre än Kalle tröstar, lugnar och kör papprena i dokumentförstöraren. Det går trögt, men efter en stund har helvetesmaskinen slukat rubbet. Först då inser han att han tryckt ner bunten i Pärs skrivare. Så kan det gå. Bussen rullar in i Salzburg utan komplikationer. Kristian tar med sig Kalle på en promenad i det kyliga höstvädret. De slår sig ner på en servering och Kristian erbjuder födelsedagsbarnet en bit mat och sträcker över en meny. Kalle torkar en sista tår innan han inser att det här med att fylla år inte alls är en särskilt dum idé. Han beställer in hummer och en rökig whisky. Kristian får genast ett sammanbitet ansiktsuttryck men behåller sitt lugn. Han vet hur det här går till. Han gjorde trots allt exakt samma sak för en dryg vecka sedan.

/Sugarplum

Efter den senaste tidens klammeri med det tyska polisväsendet väljder vi att lämna landet och i stället styra kosan mot dess lillebror Schweiz. Att turnén som varit bokad sedan urminnes tider lämpligt nog hade ett par spelningar bokade i landet i fråga måste konstateras som ytterst lämpligt. Tommy insisterade och stoppade pipan ordentligt innan det var dags att åka över gränsen. Med sitt charmerande leende lyckades han charma omkull tullen med kommentarer som "jag kan köra alla fordon utom flygplan" och "jag har använt över 40 000 tändsticksaskar". Micke låg på övervåningen, låtsades sova och hörde Tommys charmoffensiv, för vilken han var mycket tacksam. Micke har ju som ni kanske redan vet ett kriminellt förflutet i Schweiz så att vi kom över gränsen utan problem var för honom en oerhörd fördel. Nu kanske ni undrar vad det är han har gjort, men det är definitivt ingenting vi tänker dela med oss frivilligt.

Micke är en man med många egenskaper och talanger. Inte nog med att han spelar gitarr bättre än Knoppen, nej, han har dessutom spelat in Rögle BK's officiella anthem. Ingen dålig bedrigt tycker de hockeyintresserade i bandet. Varje dag som det är match i elitserien sitter vi uppkopplade på knastrigt internet och varvar svordomar med glädjerop. Vi som fortfarande är vid våra sinnens fulla bruk håller självfallet på Färjestad, men Knoppen som är uppväxt i Skutskärs mylla håller hårt på sitt Brynäs. Av den anledningen hettade det till häromdagen mellan de båda gitarrvirtuoserna.


Micke laddar för disskusion med Knoppen

Micke kallade Brynäs för "ett gäng höftskadade kärringar" och Knoppen kontrade med att Rögle "inte var någonting annat än ett pack med danskjävlar". Till en början satt vi och tittade storögt på den eventulla fighten vi förväntade oss. Den uteblev, åtminstone mellan de båda kombatanterna, för Pär lade sin gnagarnäsa i blöt.


Knoppen, helt ovetande om situationen


Bråket är riktigt nära

- Nu är det så här era korkade skolpojkar, jag skiter i de skadeskjutna vargarna från Värmland, jag skiter i pensionärerna från Norrland eller var i helvete Brynäs nu ligger och Rögle, vad är det? Ett krocketlag eller? Tacka vet jag gnaget, det bästa laget. Enda anledningen till att de ligger i hockeyns allsvenska är för att de är utsatta för en elak komplott.


Pär stoppar bråket med att vråla "Gnaget är laget!"

Med de vassa kommentarerna blev Micke och Knoppen genast förenade som älskvärda bröder och vi andra slöt upp bakom dem. Pär hade satt sin sista potatis. Med tanke på vad som sedan hände skulle det inte förvåna oss om vi även i Schweiz kommer att få besök av polisen.

/Sugarplum

Precis som vi befarade blev händelserna i Köln ingenting annat än makalösa. Spelningen, kanske den bästa på turnén hittills, avklarades med leenden på läpparna. Vi fick alla fnatt och lattjade lite på "Caroline" till publikens glädje. Efter spelningen träffade vi på vår gode vän Gulay som arrangerat en fest till vår ära på en klanderfri klubb en bit från spelstället.



Vi fick spela vilka låtar vi ville, hur mycket och hur högt vi ville. Med andra ord så dansade vi alltså tills det att tuppen ylade i morgontimman. Dagen efter började aningen trögstartat. Efter att vi fått utnyttja bekvämlighetsfaciliteterna på legendariska Prime Club, eller Luxor som det nu heter, ställde vi in siktet på Köln City.





Det var Kristian, Kalle och Carl-Magnus, aka Mange, som valde att utforska staden. De andra behövde ägna sig ytterligare en stund åt att vila. Men de tre musketörerna hann inte långt innan de misstänkte att de skulle deporteras. Som ni redan vet är alltså Köln's infrastruktur lite annorlunda och det blev gossarna åter varse. De skyndade sig över ett övergångsställ just innan lamporna skulle slå om. Men vem stod inte på andra sidan gatan och höll takten med en batong om inte Herr Polizei? Han krävde att få se pass, vilket ingen hade med sig. Han grymtade till och beordrade ynglingarna att följa med till polisbilen. Unisont trodde killarna att nästa stopp skulle bli polishuset. Tack och lov blev det inte så. Istället blev det en varsin bot på ett skrämmande och svidande belopp. 5 Euro.

Vi lovar att aldrig gå mot rött igen.

/Sugarplum

Tro inte att ett par dagars mellanrum i turnén innebär sofflock och mjukisbyxor, för det gör det verkligen inte. Speciellt inte för Pär, som genast blev van med att ha oss runt omkring sig. Att höra oss gnälla, fnittra och kräva avskräckte honom alltså inte, snarare tvärtom. Jonas och David åkte direkt från Stockholm upp till Borlänge för ett par dagars respit. Bara någon timme efter att de kommit hem ringde det på deras respektive dörrar och vem stod inte där om inte självaste Pär Stavborg, the man, the big cheese himself. Fråga mig inte hur han lyckades ringa på deras båda dörrar samtidigt, men jag litar på Jonas och Davids smått otroliga historia. De skulle aldrig sprida ett osant ord om mannen ifråga. När de väl lyckats jaga iväg den ofredande mannen var det Kristians tur att få oväntat besök. Något han redan hade fått då hans föräldrar dykt upp från ingenstans för att fira hans födelsedag. När mamma och pappa Gidlund dock fick syn på Pär som självsäkert stegade in i hans lägenhet tackade de genast för sig och avklarade de drygt 25 milen till Borlänge på ungefär en timme. Pär, som helst av allt egentligen ville hänga med Kristians föräldrar hade ingen som helst lust till att sitta kvar och sjunga för födelsedagsbarnet utan följde deras exempel och drog han med. 





Strax därefter öppnar Viktor sin dörr men hinner i sista stund dra igen den då han ser att det är Pär och ett fång rosor. Pär försöker klämma in sina punkiga Conversedojjor mellan dörren och tröskeln, något som enbart slutar med en enklare fraktur. Väl i säkerhet i lägenhetens trygga vrå lyckas Viktor underrätta sin bror som under resten av dagen inte öppnar dörren då den ringer. Vad han dessvärre inte visste var att det inte var Pär, som givetvis gav upp efter fadäsen hos Viktor, utan den ojämförbare Lars Fäldner som skulle spendera natten som gäst hos den frikostige Carl. För Fäldners räkning blev natten en kall historia och Kalle hittar honom först då han på morgonkvisten går till bagarn för att köpa bröd. Han sänker ner honom i ett kokhett bad och framåt lunch återfår han talförmågan.





Tro inte att vi på något sätt ogillar vår manager. Det är snarare tvärtom. Men lever man så tätt in på varandra som man gör på turné så vill man, och behöver man, ta vara på pausen som ibland infinner sig. På tisdag, när vi signerar skivor på Bengans i Stockholm, något ni inte får missa, kommer vi alla att sammanstråla igen. Det ser vi fram emot. Vi ses väl där?

/Sugarplum

Okej, det är någonting vi måste erkänna. När vi stod uppradade, yrvakna och desillusionerade, åkte den svenska poliskårens piketbilar och delar av insatsstyrkan kors och tvärs framför våra förvånande korpgluggar. Vi var alla rörande överens om att det var för vår skull och för att det förväntades komma makalösa mängder skrikande fans till kvällens spelning. En spelning som för övrigt kommer äga rum på KB. Har ni ingenting bättre för er, vilket ni omöjligtvis kan ha, så bör ni omedelbart bege er till klubben i fråga. I vilket fall, förhoppningen om att de polisiära insatserna var för vår skull, blev en mycket kortlivad historia.


Grabbarna anländer till Malmö


Skivsignering i Helsingborg

Pär, som mer än någonting älskar att ta ned oss på jorden, var inte sen med att upplysa oss om verkligheten. Tydligen så förväntades omkring 20 000 demonstranter försöka ta över Malmös gator. Polisen ville försöka förhindra ett sådant skede. För att bli mer upplysta i frågan spatserade vi på led till närmaste kiosk där vi köpte ett antal varierade nyhetsblaskor. Det hade visst varit lite stökigt i Malmö igår kväll. Vår klanderfria chaufför Tommy, en av de mest erfarna i branschen började vitt och brett skandera om tidigare händelser då han haft sin älskling och ögonsten, bussen alltså, parkerad i oroshärder. Eftersom vi ska åka hem till Stockholm efter spelningen så tyckte vi att det skulle vara bra om han gick och sov en stund. Istället står han nu med ett basebollträ och andra tillhyggen utanför bussen som han tänker försvara med risk för sitt eget liv. Förhoppningsvis orkar han köra oss hela vägen till Stockholm. I värsta fall får Knoppen köra en bit. Men han har ju inget körkort som ni kanske kommer ihåg.


Rock på Tivoli



Det här är den sista spelningen som vi kommer göra på ett tag. Nästa vecka ställer vi in kordinaterna på Hamburg, Deutschland och därefter följer ett antal spelningar runt om i Europa. Sahara Hotnights hänger med för att värma upp publiken. De kommer alldeles säkert göra ett utsökt jobb och vi ser fram emot turnén. När vi väl kommer hem därifrån hoppas vi på att få komma ut och spela mer i Sverige. Tills dess får ni hålla till godo med vår nya skiva ”The Wild One”, våra bloggar och kanske lite krocket. På tisdag kommer vi göra ett stopp på Bengans skivaffär på Drottninggatan i Stockholm där vi kommer spela ett par låtar akustiskt och signera lite plattor. Vi förutsätter att vi ses där.