Karins kalejdoskop

Har precis läst denna ohyggligt spännande bok. Jag kunde inte sluta läsa. Jag var tvungen att få reda på Butterfield Berglunds öde. Butterfield som vuxit upp i Nässjö precis som huvudpersonen Cecilia, diplomat i Filippinerna. De förs samman av Pinatubos oväntade utbrott och hamnar i ett helvete av vulkanaska och regn. Tillsammans med dem finns också den filippinske chauffören Ricky, den lilla barnarbetaren Dolly och den förmodade gerillasoldaten NogNog. Parallellt med denna historia berättas Cecilias historia från barn- och ungdomens Nässjö.

Handlingen utspelades på flera plan och jag kom at tänka på J.M. Coetzees bok "Onåd" . I den boken vänds den civiliserade världen upp och ner och makten är inte längre de vitas utan de är hänvisade till att de svarta visar nåd och inte hämnas de oförätter som begåtts av  vita sedan generationer tillbaka. I Axelssons bok finns samma dilemma. Cecilia tycker själv att hon är fördomsfri och blir rasande när hon buntas ihop med andra vita som begått illdåd men inser samtidigt att hon är utlämnad till de inföddas goda vilja och fattiga beroende.

Jag har läven läst "Slumpvandring och "Aprilhäxan"  av Majgull Axelsson och om jag skulle föreslå en svensk författare till Noberlpriset så skulle det bli hon!

                                       
Jag hade matte i en liten grupp åttor för något år sedan. Vi jobbade med längdenheter och skala. I boken fanns ett uppslag med uppgifter till en kartbild över en stadsmiljö. Där fanns några gator , en kyrka, ett bibliotek, en skola, några affärer, en bio och lite annat utsatt. Uppgifterna gick ut på att mäta avståndet mellan olika platser och sedan räkna om dem till verkliga mått genom att använda skalan.

En flicka i gruppen satt länge och funderade över en uppgift. Plötsligt la hon ifrån sig pennan och slog uppgivet ut med armarna och sa med en suck: - Du, jag hittar skolan och kyrkan men var sjutton ligger Fågelvägen?

Vad säger man i en sådan situation när skrattet bubblar upp inom en?  Jo, först förklarade jag begreppet "fågelvägen", som hon aldrig hade hört förut , och sedan skrattade vi gott tillsammans!

Mitt jobb som specilapedagog på ett högdstadium innebär verkligen skiftande uppgifter! I nian jobbar vi nu intensivt med kvadrattal, potenser, tiopotenser, grundpotenser och Pythagoras sats i matte. Det kan verka svårt men det märkliga är att även ganska mattesvaga elever kan fixa detta ganska bra om man är tillräckligt strukturerad i genomgången. En del tycker t o m att det är kul! Då känner jag mig nöjd.

I svenska försöker jag få nior att läsa texter med lite större svårighetsgrad än Berts dagbok. Idag provade jag med Guy de Maupassants novell "En vendetta". Det är en grym historia från Korsika. En mor hämnas sin dödade son genom att träna upp hans hund att bita efter strupen på folk. På detta sätt tar hon en grym hämnd på sonens baneman. Tre motsträviga killar ,som hatar att läsa i vanliga fall, lyckades både läsa och svara på innehållsfrågor så att de förvånade både sig själva, sin ordinarie svensklärare och mig! Jag läste början högt för dem med stor inlevelse och slutade precis när det börjar bli spännande och så fick de läsa själva därifrån. Det var så tyst ( jag har infört Mp3-fri zon i mitt klassrum!) att man bokstavligen skulle kunna hört en knappnål falla. Skönt!

Jag har verkligen haft en bra dag på jobbet! Alla lektioner hittills har blivit lyckade och eleverna har varit supertrevliga! Högstadieelever är inte alltid så hemska och högljudda och allmänt förfärliga som de ibland framställs i media! Åtminstone inte alla och inte alltid!

Just nu har jag lunch så det är bara att hoppas att resterande två lektioner också blir bra. Innan jag går hem ska jag också hinna rätta ett antal provräkningar och planera en genomgång av ordklasser i en sjua imorgon.

.. skrev Tage Danielsson i oktober 1975.

"Folk ogillar folkopinioner

pekar med skadeglad min på den svaghet

som kännetecknar oss åtta miljoner:

att bara orka en ilska i taget."

Enda skillnaden mot nu är väl att vi är nio miljoner som bara klarar en folkstorm i taget!

... i tidningar, TV, radio och på nätet kan få vem som helst att vilja gå och dra något gammalt över sig. Jo, jag är medveten om att det ekonomiska läget är illavarslande p g a alla som utan gränser låtit girigheten styra men samtidigt  är jag kristisk till nyhetsrapporteringen. Det är precis som om alla medier gnuggar händerna i förtjusining över att få slå till med stora feta rubriker och riktigt gotta sig i eländet. Bara detta påverkar säkert börsen. Personligen tror jag att det som nu händer är en sorts självsanering av de som roffat åt sig mest precis som på 80-talet. Det trista är ju, precis som då, att det inte är de som vältrat sig i Monopol-pengar som får stå för fiolerna utan vanliga människor, som du och jag! Kanske rubrikerna har sitt berättigande.....

... delade jag stranden med sent i går eftermiddag som plötsligt bjöd på klarblå himmel och sol. Det var bara jag och naturen. Jag hade förkylningshuvudvärk när jag kom hem från jobbet och hade först tänkt ta en tablett och lägga mig en stund men valde istället en långpromenad längs havet.

När man står på stranden ungefär på Sveriges sydöstligaste punkt mellan Sandhammaren och Mälarhusen ser man bara havet, stranden, sanddynerna och strandskogen. Just där syns inga spår av civilisationen. Inte ens fyren vid Sandhammaren kan man se just därifrån. Möjligtvis, i klart väder, kan man se konturerna av bebyggelse på Bornholm. Eller en och annan båt som passerar.

Det hann börja skymma innan jag kom tillbaka men kvällsljuset var fantastiskt!

När jag hör alla fundamentalister som försöker hävda att de har någon sorts ensamrätt på att veta hur människan ska leva sitt liv , får jag allt som oftast upp dessa rader av Tage Danielsson i huvudet.

"Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann 
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig."

Jag är barnvakt åt barnbarnen, 4½ och 2 år gamla. Två underbara, pigga, roliga och älskansvärda små töser. Med 4-åringen kan man föra riktigt avancerade samtal om viktiga saker. Det är häftigt!

Medan 4-åringen och jag tömde diskmaskinen under trevligt samspråk passade 2-åringen på att rita med röd krita på tapeten i mitt arbetsrum! I städskåpet råkade jag ha något så vackert klingande som "Swiffer Magic Eraser", en slags rengöringssvamp för fläckar och den tog bort det mesta. Jag vågade inte gnida för mycket utan nu får det torka och så får jag se hur det ser ut imorgon. Värre saker har ju inträffat i världshistorien!

Efter bad och välling somnade de sött och jag skönk ner i sköna stolen med en tidning i minst en timme innan jag orkade gå "plockrundan" och återställa huset i någorlunda ordning och nu sitter jag här och känner mig rätt nöjd med livet trots kritstrecken på tapeten eller kanske tack vare.....