Det spricker upp.

Vinton gick och la sig klockan åtta igår kväll. Jag kollade klart på Into the wild (som var bra om än lite långtråkig ibland) och kom i säng en timme senare.

Idag mår vi båda två som bilden visar.

Han har hållit mig sällskap hela morgonen när jag ätit Choko Pops till frukost (fy fan vad söta de är), och sjungit igång min röst. Det tycker han är ganska mysigt om han får pilla på en godispåse (färgglatt, prassligt och mjukt) samtidigt.

Nu ska jag till Strömstad och ska försöka njuta av de sista turnédatumen som är kvar. Att njuta av scentiden är en självklarhet, det lever jag för, men allt runt omkring börjar så smått äta upp mig inifrån.

Men det är, från och med Strömstad till och med Malmö, härmed glömt.