Sanningen är inte vacker

Något som faktiskt är bevisat om och om igen. Att få möjligheten att sysselsätta sig med saker som man själv tycker är intressanta och givande. Givande på så sätt att de ger en glädje och positiv feedback.

Faktiskt något som man försöker göra och få personer med återkommande depression att sysselsätta sig med.

Vad som är sysselsättning, är som sagt många gånger så olika. Har man tex försäkringskassan som "arbetsgivare" klassas väldigt mycket som arbete eller så måste man med de nya reglerna ansöka i god tid om att godkännande. Ett godkännande att det är ok och då inte kan klassas som arbete.

Vad är arbete egentligen? Hur kan någon tex klassa skriva, målar, sy kurser som arbete. Vet inte hur många med mig som har fått höra "Klarar du det så klarar du att arbeta"...

Någonstans är systemet väldigt sjukt.

När det finns så många vetenskaplig evidens baserad forskning, som faktiskt bevisat motsatsen. Att arbete i väldigt många olika situationer är mer skadligt. Eller bara detta, personer med återkommande depressioner, ska främst försöka bygga på ett aktiv intresse och få intresset att fungera. Få stöd och hjälp, för att klar av gå emot känslan, lusten som säger det motsatta.

Nu är det arbete och återigen arbete som gäller.

Arbetsförmågan bedöms inte med dessa faktorer inräknade, sjukdomsbild, psykosociala faktorer eller socioekonomiska. Klarar man av prestera, så klarar man av att arbeta. Här kan då prestationen då finnas i ett intresse som personen har.

Mycket av dessa saker, som intressen och aktivera sig igenom genom det man själv finner intressant, givande och finner glädje i. Är ting som skall återfinnas inom rehabiliteringen. Fast rehabilitering i dag består av att man ska söka nytt jobb eller bli utförsäkrad många gånger.

De som inte nått eller får sin energi att räcka. Ska då lägga det lilla som finns på att arbeta. Än försöka få på sina villkor och på sitt sätt, finna detta intresse, som kan hjälpa dem att bli mer aktiva. För mycket som man får lära sig och bygga på i terapi, mot depression tex, är saker som man måste först ha godkännande för att sysselsätta sig med eller så blir man utförsäkrad som arbetsför.

Utan med denna forskning gentemot sjukförsäkringen, kan ett sjukligt samband tydligt lyftas fram. Ett sjukligt samband för hur systemet skapar en mer mång facetterad sjukdomsbild och att personen kommer allt längre ifrån just den faktorn som verkar var det enda som gäller

- Arbeta

Hotet om utförsäkring, kommer som sagt gälla de som redan har det svårt. Hur många lever på dessa pengar idag och då eventuellt ska slussas vidare mot socialbidrag? Är nog många, för många som lever vid eller kring dessa normer, har inte riktigt råd, med tex akassa.

Varför betala för något som i sin tur, inte kommer att räcka? Som man blir ändå tvingad till sociala?

Jag har levt på sjukpeng och sjukersättning, som ensamstående. Ekonomisk omöjlighet. För det jag får in, är de pengar som mina fasta utgifter är på. Tacksam att det finns andra som ställer upp ekonomiskt därefter mina pengar är slut.

"Artiklarna gör mig påmind om hur betydelsefullt vårt arbete är för att bekämpa fattigdom"
Jag har suttit ett tag och tänkt. Just det tänkt. Vad är det som görs för oss? Allt har blivit så mycket tuffare. Man tittar inte på om man bor ihop, utan man mäts efter hur mycket man umgås. När det kommer till många bidrag. Eller vad man än gör, så kommer man aldrig riktigt över existensminimum. Tjolahopp, ska nu alliansen fixa så alla ensamstående får en bra inkomst? En lön som gör det möjligt att leva utan bidrag?

Anledningen till att barn lever under tuffa förhållanden beror, enligt Hägglund, på förra regeringens ansvarslösa politik med frikostiga förtidspensioneringar och bidragsberoende.
Ja, stämmer faktiskt delvis, men vad gör denna regering? Är de inte ett snäpp tuffare? Nu ska alla ansökningar om någon form ekonomisk hjälp, först behandlas som om personen är en eventuell fuskare. Många vågar inte ansöka för det kanske kan bli eller se ut som man fuskar... Av rädsla så står man heller utan.

"Det viktiga är att människor ska kunna försörja sig själva, det är grunden för trygga ersättningssystem. Samtidigt är vi i den djupaste ekonomiska krisen på många år"
Ja, hans evinnerliga tjat om Kärnfamiljen... Är man två så har man helt andra marginaler. Måste man lixom ta "första bästa" så man får två inkomster? Ja, då kanske man kan "leka" kärnfamilj och ha råd med det viktigaste som mat och eventuellt kläder.

"För dem som absolut inte kan återvända till arbetsmarknaden gäller rehabilitering.
- Vi ska förbättra möjligheter till rehabilitering. Sen ska vi jobba vidare för att försäkringskassan ska fungera bättre och människor få rätt ersättningar"
Ord om rehabilitering, det finns ju ingen! Förutom över slussningen från försäkringskassan till sociala. Eller då från sjukskrivning och arbeta. Vet Herr Göran Hägglund, vilket lass det är att arbeta, vara ensamstående och på allt detta leva i en depression? Verkar som sagt inte så. Utan man ska jobba och vara självförsörjande. Men barnen då? De behöver sina föräldrars närvarande! Inte mamma som kommer hem från jobbet, mikrar gorbys och sedan går och lägger sig, för orka nästa dags arbete. När barnen mera bryter ihop, för det inte finns rena kläder. För mamma orkade inte hänga tvätten, för fyra dagar sedan och sedan tog depressionen över. Så tvätten fick ligga kvar. Eller att man inte kan ta hem kompisar, för det är inte städat på ett bra tag. Så de är gångar man tar sig fram i hemma.... Verkar inte som denna regering vet så mycket bättre, utan de bor nog någonstans långt borta från denna verklighet.

"Men det är inte synd om barnen. Det är inte deras fel att de är fattiga. Däremot är det synd om Sverige"
Jo, Mona Sahlin. Det är visst synd om dessa barn. De har aldrig bett om att få ha det så här! Vad kommer Ni som sossar att göra, för att förändra? Ta tänk igenom detta ordenligt och sedan stå för erat ord! För jag som ensamstånde, har samma totala inkomst, som 1994, 1997, 2000 och 2009. Men det som är allt annat har blivit mycket dyrare. Så vad kommer ni att göra? För från 1994 och till idag har hyran tex blivit 1500kr dyrare, men bostadsbidraget 1994, var högre än det som jag får idag.

Mycket för mig, handlar om att jag egentligen inte har råd att vara sjukskriven. Så har det nog mera alltid sett ut. Min tanke, är att denna press gör ingen friskare och lägg då till pressen om att man kan bli utförsäkrad...

Tänkte skaka liv i min gamla blogg. Har inte blivit så mycket bloggande alls. Men det är så livet ser ut ibland.

Önskar som sagt många gånger något helt annat än det som är.

Önskar som sagt många gånger att någon lyssnade än mera skakade på huvudet och säger, du överdriver nog eller så farligt är det nog inte.

Fick för ett och halvtår sedan, en siffra. 117 000st ska utförsäkras och då de med tidsbegränsad ersättning. Vilka kommer att utförsäkras är som sagt en bra fråga. Jag vet en. Det är jag.

Här är inte ens sjukdomsbild relevant. Inte heller hur hållbar man är. Inte heller hur mycket man kan tänkas klara av. För sociala finns som sagt alltid, enligt händläggarna hos försäkringskassan.

Sjukdomsbild, diagnos och sjukdomhistoria. Inte ens en sjukdom som manodepressiv är ett tillräckligt skäl.

Vem är som bestämmer vems öde?

Jag kan inte bestämma min egna framtid, utan allt måste först godkännas. Även många av fritidsintressena.

Själv längtar jag bort. Bort från försäkringskassan. De har inte gjort mig friskare utan tvärtom, gjort mig sjukare. Kommit längre bort ifrån att jag kan tro på mig själv.

Här hjälper inte media, genom att hålla tyst. För när de väl andas i denna fråga, så blir det så overkligt och stort. Så många slå bort det hela, som om någon mera "hittade på".

Eller detta som kommit och gått. Tänker på steg 2, från sjukersättning till arbete. Där kämpades enormt mycket och mycket blev förändrat till något bättre. Tänk om, inte vilande ersättning och de andra reglerna inte blev omgjort. Då hade stort sätt, många förlorat rätten till en ny 18månaders period och många hade det räckt att de klarade av prestera.

Ja, nu bedöms arbetsförmågan efter vad man kan prestera. Har inget relevant mot sjukdomsbild, hållbarhet och mycket mer! Räcker med att man kan prestera och detta kan i sin tur översättas och tolkas som arbete. Tjolahopp! ARBETESFÖRMÅGA... NOT, inte alltid.

Vad jag egentligen vill säga, att många har alltid någon bekants bekant som verkar fuska eller kan klara av att arbeta under väldigt horribla omständigheter. Det är dem, se de andra inte genom detta filter.

Många kommer inte klara av att arbeta, utan måste istället gå mot, sociala eller gatan. Eller bli tvingade att leva på sin särbo. Ja, man mäts i hur man umgås och inte att man är sambo eller gift. Så särbo kan komma att räknas som försörjningspliktig...

Hur bissart egentligen samhället ser ut, när man börjar syna sömmarna.

Min stora fråga, var tog rehabliteringen vägen? Inte som nu, att rehabliteringen är att man kan tolka någon form av arbetsförmåga, så voilá så är man frisk, även från kroniska sjukdomar eller dödliga...