En flyende kvinna och hennes två barn en julaftons natt/Tfe45

En julaftons kväll satt jag och min hustru och äldsta dottern och smuttade på var sitt glas hemgjord glögg. Klockan började närma sig tolvslaget, när det knackade på dörren.

När jag öppnade dörren står där en kvinna av asiatiskt ursprung. Hon har i famnen ett litet barn under året och bredvid sig sin tonårige son. Jag ber dem komma in, för att ute var det riktigt kallt. Jag kommer inte ihåg om det var 10, 15 eller 20 grader kallt, men när jag såg det lilla barnet så fick de bara inte stå utanför  på trappen för att tala om vad de ville utan sa till dem att kliva in i värmen.

När jag öppnade dörren såg jag även att det stod en taxi utanför, så jag gick ut för att tala med chauffören. Han berättade att hon fått fly från sin berusade svenska man. De hade flytt hemmet och i hast plockat med sig så mycket de kunde av sina tillhörigheter. Tanken var att de skulle skulle åkt till en av mina grannar där han är gift med en kvinna från samma land.

När de kom dit med taxin visade det sig att de inte var hemma, så det enda de då kunde komma på var att åka till mig för att hoppas på att jag tog emot dem så pass länge att de kunde ringa lite samtal för att försöka få tag i dem, eller för att vänta tills grannen kom hem.

Taxichauffören åkte och jag satte igång med ett ringande för att på något sätt ordna så att deras situation skulle bli bättre. Kvinnan hade stora problem med att göra sig förstådd, men som tur var kunde den tonåriga sonen hyfsat bra svenska. Han berättade att både kvinnan och han själv vid ett flertal tillfällen fått stryk av mannen.

Jag förstod snabbt att det var utelutet för dem att återvända till den där idioten hon hade levt tillsammans med. Jag fick inte tag i grannen och de kom heller inte hem på julaftonen. Jag ringde polisen för att kanske därifrån få några råd, men av dem fick jag ingen hjälp. De kände till familjen men kunde inget göra. Jag frågade om de möjligtvis kunde ge mig något telenr till sociala, för kanske fanns det socialjour som kunde hjälpa mig, men icke. Alla hade gått hem för att fira jul.

Klockan blev mycket och jag och hustrun såg att de var slitna, så vi bäddade åt dem och sa att de skulle ta och försöka sova. Vi fick försöka på juldagen så att de fick kontakt med någon de kände.

På juldags morgon så lyckades hon få kontakt med en bekant nio mil från vårt hem. Jag ringde en annan granne och förklarade vad som hänt och frågade om de möjligtvis kunde hjälpa dem med skjuts. Jag ville inte köra på grund av att jag hade glöggat på julafton.  De ställde upp och körde familjen till hennes bekanta.

På kvällen kom grannen hem. De hade fått reda på att jag försökt få tag i dem och hade hört vad som hänt. De tackade mig för att vi hade tagit emot dem. För mig var det självklart att försöka hjälpa till, så tacket kändes änna onödigt.

Så här några år efter den här händelsen så vet jag inte vad som hände kvinnan och hennes två barn, men hoppas att det gick väl för dem.

Det mest beklämmande var i alla fall att märka att ingen hjälp fanns att få av samhället. De hade i den situation de befann sig i behövt någon form av jourhem. Nu ställde jag upp och det var kanske en himla tur för dem. Jag tänkte mest på det lilla barnet i kylan. Klart som fan att man försöker hjälpa till. Tyvärr så händer det ju en massa elände under julhelger på grund av alkoholmissbruk, så att jag trodde att samhället tänkte i samma banor som jag var att hoppas på för mycket.

När jag för några jag kände berättade om min julafton, så hade de mage att säga till mig att om de gällt dem så hade de varit tveksamma till att släppa in någon okänd i sitt hem på julafton.

Hur är människor egentligen?

Jag är mot våld som jag säkert varit tydlig med, men när det gäller usla fega krakar som ger sig på att slå och kränka  kvinnor och barn så skulle jag inte ha långt till att ändra på den inställningen. Tyvärr är väl risken att jag hade gjort mig olycklig på kuppen genom att idka mer våld än vad som lagen tillåte mot en sådan man.

Man och man... den är inte man som ger sig på att slå och misshandla kvinnor. Han är bara ett kräk som inte har rätt att kalla sig för vare sig man eller människa...


Jag ställer till fullo upp på den här kedjan som bloggarvänner bett mig att delta i. Hoppas denna kedjan blir lång och att flera skriver ner tankar, erfarenheter i ämnet, gärna män som på det här sättet tydligt tar avstånd från dessa "kräk" som jag nämnt. På lördag är det den internationella kvinnofridsdagen. De visste jag inte innan bloggvänner skrev om det.

Jag ska försöka lägga in länkar till andra som skriver om detta. Antingen lyckas jag med en gång eller så kommer det att ta ett tag innan jag får till det. *ler*

Ja, till slut fick jag till det! Här är i alla fall fem bloggare som skriver om ett ämne som alltid, tyvärr behöver vara aktuellt:


Anna-Lys

Fancy

Anna-Lena

Pialotta

V-Bettan