Under hela den här processen har vi fått höra att vi ska kämpa och inte ge oss. Vi ska hålla ihop och inte backa. Tillsammans är man stark osv.
Jag ville tro att det skulle fungera. Jag ville att allmänheten skulle veta vilka låga löner vi har. Ex en biomedicinska analytiker som har jobbat i 25-30 år som har en högskoleutbildning som idag tjänar 20 000:- i måanden. Jag ville kämpa. Jag gjorde det.
När sista varlset var lagt så trodde jag att man skulle sammarbeta fram ett avtal som skulle stödja oss och att vu skulle få upp våra löner.
Men sen hände det som inte fick hända. Dom föll platt. Vad i hela jävla helvete!!!!
Allt snack som vi blev i tutade.....
Vad fick 0.5 % mer. Men kom igen.......... 1/2 jävla %.
Jag kan inte acceptera det här, och hur ska jag som förtroendevald kunna göra det och förklara för alla medlemmar.
Allt arbete som man lagt ner och inget för det. Jag är ledsen jag får lov att hålla med Olle nu.
Nu ska vi återigen bedriva lönerna på lokal nivå med centralt satt ramar, precis som innan. Det är som i monopol. Gå tillbaka till gå. Dvs tillbaka på ruta 1 och inget får man för det. Och nu behövs vi förtroendevalda för att göra detta. Jag får nog lov att tacka nej nu.
Jag känner mig totalt överkörd av vårdförbundet nu.
Ledsen, arg, besviken det går inte att beskriva ens tankar och känslor just nu.
Tragiskt så är de bara.
Angelica snart fd förtroendevald